Julmarknad i Bath

Idag åkte vi till Bath för att gå på en julmarknad med anor.

Vackert väder, vida vyer och frostnupna höstlöv på Freezing Hill Lane.

Och bä-bää.

Fin marknad i verkligt vacker miljö kring Bath Abbey.

Fick nästan lite julstämning.

Drack varm, kryddad äppeljuice och köpte julkulor. (Baby's first christmas fick vi på köpet av Bollywoodförsäljaren, en trevlig tvillingpappa som räknade lite fel, för det blir ju Hannes andra jul.)

Hittade en tavelmakare som hade alla mina favoriter: fjärilar, elefanter och kartor. Som tur var fanns inte alla i en och samma tavla, den hade varit oemotståndlig.

Metrilaku!

Tittade på söta saker av olika slag. Och harmades över att det var tre års åldersgräns på karusellen, annars hade Hannes fått åka sin första merry-go-round.

I stället fick han go-round själv, och verkade minsann tycka att det var merry.

Fyllde sinnet och kameran med intryck.

Besökte en bro med butiker på bägge sidor.

Herman träffade en favorit och armywifen smuttade mulled wine.

Sen blev det kväll, och vi sökte oss hemåt igen.

 

Annonser

Gästbloggare: Marinen med fregatter på torra land

Armywifen har nöjet att berätta att flotta Herman har varit på flottbesök och bott i ett skepp på torra land. Och så bjuder han igen på en teaser, denna gång till en urban under-bältet-legend.

Under veckan var jag på ett studiebesök hos The Royal Navy. Som den äldsta av försvarsgrenarna, grundad år 1546, är det ett intressant objekt att besöka. Besöket var till HMS Collingwood. HMS står för Her/His Majesty's Ship, så man skulle ha trott att vi besökte ett skepp. Men inte så här i Storbritannien, HMS Collingwood är en ”stone frigate” det vill säga en marinbas. Brittiska Amiralitet, som var staben för The Royal Navy, ansåg att logementen på torra land var dyra och ledde till dålig disciplin. Därför var de första skolningsdepåerna inhysta i gamla skepp. På 1800-talet blev det ändå aktuellt att ha baracker på torra land. Problemet då var att disciplinära straff bara kunde utmätas på officerare och män som var skrivna i rullorna på ett skepp. Detta fixades med att namnge baserna med gamla skeppsnamn.

HMS Collingwood Wardroom: tea room, nedre baren och foajén.

Ombord på HMS Collingwood bodde vi på HMS Collingwood Wardroom. Det är motsvarigheten till officersmässen som vi har här i Shrivenham. I Storbritannien är alla officerare medlemmar i mässen. Man betalar en dagsavgift på cirka £ 1 och har då rätt att ta del av servicen och tillställningarna som mässen erbjuder. Mässen har mat tre gånger per dag och dessutom afternoon tea. Priserna är väldigt förmånliga. Frukost cirka £ 1,50, lunch och middag cirka 2,50. Maten är rätt bra, ganska långt från vad Amica bjuder på i Finland. Dessutom finns det en bar som har mer eller mindre alkoholhaltiga drycker förmånligt. De flesta har också logi att bjuda på, de flesta officerarna jobbar i två år på en bas och flyttar sedan till nästa jobb och bas. Om inte familjen följer med kan officeren bo i mässen. Vi bodde på HMS Collingwood en natt för 2 pund.

På kvällen skulle vi till Portsmouth för att äta. Vi valde det alternativet för att få vara lite ledigare. Klädkoden är ganska strikt på baser med kadetter, mässens klädkod på kvällarna är mörk kostym. Medan vi väntade på taxin schasades vi ut för att vi hängde i vestibulen med så brutala kläder som jeans. De var extra alerta för att The First Sea Lord var i mässen. Vi hann inte ut utan blev tagna på bar gärning av chefen för marinen The First Sea Lord Admiral Sir Mark Stanhope, GCB, OBE, ADC.

På småtimmarna berättades legenden om The Royal Turd åt mig, men eftersom detta fortsättningsvis är en familjeblogg och källorna var mindre tillförlitliga så låter jag bli att återberätta den. Så mycket kan sägas att det rörde sig om drottning Elizabeth, hennes privata toa på ett skepp och The Royal Turd.

 

Jack och cupcakesen

Rubriken får det kanske att låta som om det som kommer är en pedagogisk liten historia om en pojken Jack som i smyg smaskade i sig familjens alla cupcakes med följden att han … fick ont i magen/fick en sockerchock/fick en örfil (nej, inte den söta sorten). Men nej, det är det inte alls.

Jack och cupcakesen är inget märkvärdigare än mina fynd på julbasaren som ordnades på militärområdet ikväll. Har tyckt att Hannes kan behöva en motvikt till allt brum-brum och alla hårda leksaker. Stod vid vår musiklekisledares försäljningsbord och valde mellan Amy i lila klänning och Mollie i rosa klänning när jag fick syn på Jack. Och jag föll direkt. Funderade en stund på om man nu faktiskt måste köpa en pojkdocka bara för att mottagaren är en pojke, men så kom jag till att man kanske ändå inte behöver vara så överdrivet genusfixerad i valet av en trasdocka. Så det blev Jack.

Och om cupcakesen har jag inte mer att säga än att jag tänker hugga in på en nu.

Ekorrjakt

Idag har vi varit på ekorrjakt. En med mobilkamera, en annan mer handgripligen. Ekorren sprang runt trädet, Hannes sprang efter och jag försökte få dem båda på samma bild.

Det jag egentligen ville visa var hur gråa ekorrarna här är. Men det är visst inte så lätt att få närbild på en ekorre, åtminstone inte med en mobilkamera. Så ni får några bilder till på ekorrjägaren i stället.

 

Stapelvaror

Vi smakar oss igenom de brittiska specialiteterna och hittar vissa smaker som vi inte förstår hur vi kunnat leva utan – och andra som vi inte förstår hur andra kan leva med.

Lemon curd har minsann blivit en stapelvara i Furu-residenset. Precis när man öppnat en burk är den slut och det är dags att öppna nästa. Hur klarade vi oss utan detta innan? Ja, antagligen för att vi åt riktigt bröd. Här äter vi toast, toast och åter toast. Och lemon curden gör sig helt enkelt väldigt bra på rostat bröd.

Baked beans är inte direkt någon ny bekantskap, men bra reservmat att stapla upp i skafferiet i väntan på sämre dar. Då har man något att fylla toasten med om både middagsingredienserna och inspirationen är frånvarande och man får för sig att använda smörgåsgrillen. (Nä, har inte testat smörgåsgrilla lemon curd i toast. Sådana dagar smörgåsgrillen kommer fram har jag sannolikt redan ätit toast och lemon curd till både frukost och lunch.)

Pickle, en brun mönja som sägs vara god att äta tillsammans med cheddar på sandwich. Inte alls min grej, smakar lite surt och lite sött och konstigt kryddigt. Men mannen äter det gärna, så även det har blivit en stapelvara. På tal om cheddar förresten, så kan man säga att på samma sätt som bröd = toast, så är ost = cheddar här. (Skulle faktiskt inte vara förvånad om en fotograf säger say cheese och britterna svarar cheddar. Men det spelar väl ingen roll vilken sorts ost man ler åt på fotot, lika konstlat ser det antagligen ut ändå.)

Pickled eggs – hujedamig. Det är kanske en lite orättvis bedömning, för jag har faktiskt inte ens smakat. Stanken av ättika som gav en knockout när vi öppnade burken var tillräcklig för att avskräcka mig. Min man, som är aningen mindre inskränkt när det kommer till mat, smakade och sade – surprise, surprise – att det smakade ättika. Not my cup of tea. Och inte mannens heller. Och Hannes fick inte ens smaka, jag var rädd att det skulle avskräcka honom från ägg för all framtid.

 

Min egen dag

När jag fick frågan hur jag vill fira min födelsedag var mitt svar ytterst inåtvänt och asocialt. Det jag önskade var tid för Eremitens Genuint Egoistiska Njutningar (egentid säger man väl om man vill vara trendig). Så det blev inga utfärder, inget fjärilshus, ingen restaurang. I stället blev det en heldag hemma då jag inte alls behövde vara involverad i lillkillens mat eller ätande, det blev en lugn och tyst stund i soffan med tidningar och det blev ett långt bubbelbad.

Bland det mest sociala jag gjorde under dagen var att baka äppelkaka (päp-päp-päpp ka-ka-kaa) tillsammans med Hannes.

Det jag väntade mest på var att grannarna skulle komma hem, så att jag skulle få blommorna Interflora lämnat hos dem när vi inte var hemma igår.

Och så fick jag öppna paket.

Och på facebookstatusspråk kan man säga att jag hade en superduperdag full av hemmamyyyys med bästaste familjen, njöt av kvalitetstid och en lavendeldoftande minispaweekend (älska egen jacuzzi!!) med bästaste mig själv och bakade en muuumsig eko-äppelpaj med en hjälpreda som var sötare än sockret.

 

Blåvitt på International Families Day

International Families Day idag på militärområdet, en familjetillställning där utländska studerande bjuder på smakprov från sitt hemland.

De blåvita borden. De flesta barnen som gick förbi fick något magiskt i blicken när de fick syn på bilderna på en gubbe i rött med stort vitt skägg och på de färgglada arga fåglarna. Många visste om att julgubben bor i Finland, men såväl stora som små blev överraskade över att också Angry Birds kommer från Finland.

De blåvita godbitarna. De finländska smakproven som bjöds var karelska piroger med äggsmör, rågknappar med renkött och tranbärsgelé eller med romkräm, surskorpor med emmental, Finlandia med eller utan tranbär, blåbärslikör, hjortronlikör, Salmiakki, Lapin kulta, blåbärssaft, Marianne och Fazers blå.

Det blåvita teamet. Ilomäkis, som är den andra finländska familjen här, ansvarade för Finlands bord, 3 x Furu var med som hjälpredor (den yngsta var till störst hjälp då han som på bilden sussade sött i bärselen).

De blåvita intrycken. Av de sporadiska kommentarer jag uppfattade här och där fick jag intrycket att folk har en väldigt positiv bild av Finland. Finland är ett exotiskt land som många drömmer om att resa till. Väldigt gärna vill de se norrsken, men julgubben står också högt i kurs. De karelska pirogerna föll de allra flesta i smaken (även Hannes, det var första gången han fick smaka på denna delikatess och oj vad han åt). Blåbärs- och hjortronlikörerna fick mycket beröm, salmiakkin likaså, och givetvis även Finlandian. Renköttet gillades av de flesta som smakade, men någon enstaka avstod med hänvisning till Rudolf och julgubben.

Och till slut några ställningstaganden om alkohol och barn (obs! detta är mina personliga synpunkter, de har inget med Finlandsbilden att göra): Om det inte finns andra leksaker tillgängliga kan man med fördel ta till Finlandiaflaskorna. Och om barnet åker i bärsele kan man med fördel använda barnvagnen som ölkärra. Kippis!

 

Gästbloggare: Princess Royal

Armywifen har äran att meddela att Herman igen är här med en rapport om kungliga konstigheter. Den här gången berättar han om Princess Royal, en titel en mamma kan ge till sin dotter bara för att hon är mammas dotter. Och så berättar han om en drottning som firar födelsedag åtminstone fyra gånger i året och avslöjar nästan vilket straffet är om man har sex med kungens äldsta dotter när hon är ogift.

Princess Anne, Princess Royal sedan 1987, längst till vänster. Foto: Philip Allfrey (CC)

En prinsessa som inte var prinsessa – och en drottning med fyra födelsedagar

När jag var och köpte nya ridbyxor märkte jag att Princess Royal hade hedrat öppnandet av butiken med sin närvaro på 1980-talet. Tankarna gick till Lady Diana Spencer, Princess of Wales. Men där gick det fel. Efter lite forskning blev det klart att det var Anne, Princess Royal KG KT GCVO, som det var frågan om.

Regentens äldsta dotter kan bli beviljad titeln Princess Royal av regenten, i Annes fall sin mor. Hon fick titeln på sin moders officiella brittiska födelsedag den 13 juni 1987. Titeln har sitt ursprung i ärkerivalernas avundsjuka gentemot varandra. Drottning Henrietta Maria (1606-1669) ville härma det franska hovets titel Madame Royale som innehades av den franska monarkens äldsta dotter. Titeln är för livstid så därför var drottning Elisabeth aldrig Princess Royal, eftersom hennes faster Princess Mary, Princess Royal and Countess of Harewood, hade titeln till sin död 1965.

Princess Mary, Princess Royal åren 1932-1965. Foto: Beagle's Postcards

Regentens äldsta dotter har haft extra skydd sedan Treason Act gavs av parlamentet år 1351. Det ansågs som högförräderi att bland annat ha sex med kungens äldsta dotter om hon var ogift. Straffet var döden. Eftersom det var frågan om ett allvarligt brott skulle det finnas två vittnen till dådet. Straffet utmättes på ett rått sätt ända till 1700-talet. Brottslingen skulle släpas till galgen, han fick inte gå eller bäras, eventuellt kunde en släde användas för transporten så han inte skulle lida för mycket. Resten av avrättningen är lite för rå för att återberättas i en familjeblogg. Lagen lär vara i kraft ännu i denna dag, men straffet är nedsatt till livstids fängelse.

Som en liten parentes kan man nämna att Lady Diana Spencer verkligen aldrig var Princess Diana, eftersom hon inte var född prinsessa, utan Princess of Wales och Her Royal Highness Princess of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland. Her Royal Highness föll bort när hon skilde sig från sin make.

Och en annan liten parentes. Drottning Elisabeth har födelsedag den 21 april, men firas till exempel i Storbritannien en lördag i juni, i Kanada måndagen före 25 maj och i Nya Zeeland första måndagen i juni.

 

Hårda paket

Idag var det igen dags för barnloppiset Nearly New Sale i Faringdon. Och den här gången kom jag i tid, stod där och köade i 20 minuter innan det var insläpp för icke-medlemmar och icke-gravida. Men det visade sig att det inte alls fanns kläder till salu idag, bara leksaker och barntillbehör.

Jag passade ändå på att ge julgubben en handräckning då det gäller att fylla säcken med tunga paket. För om jag shoppade plastprylar senaste gång, så blev det riktigt trätema den här gången. För 26,50 pund kom jag hem med tre träfordon, tre pussel, en labyrintleksak, ett musikaliskt multiinstrument, fjorton böcker, ett konstnärsförkläde och en sovpåse. Gissa om det känns skönt att ha alla julklappar åt lilleman fixade efter intensivt shoppande i en kvart. Hoppas nu bara att Hannes gillar hårda paket och trä-vliga klappar.