Påskpyssel

Häromdan fick jag lust att påskpyssla och råkade hitta en kul grej i en gammal pysseltidning. Så idag fick Hannes äta omelett till lunch.

Ett ägg kraschade redan i omelettmakarskedet. Som tur var klarade sig de andra två lite längre.

Tadaa, luftballonger enligt 101 idéer – och luftballong enligt Heidi.

Lite snett och lite vint, men det är väl så man ser att det är heimlaga. Hade sett bättre ut med några luftballonger till i påskriset, men mitt tålamod med allt småpillande har sina gränser. Och jag hade ärligt talat inte ens lust att blåsa ur flera ägg. (Hädanefter ska jag minsann äta varje Mignonägg med ännu större vördnad än förut.)

 

Kex och en trumma

Det kan ha hänt sig någon gång att jag köpt något bara för att det var förpackat i en fin plåtlåda. Men igår hade jag helt klart för mig att innehållet går till mig (och gästerna) och plåtlådan till Hannes. (Dessutom kändes det fiffigare att transportera hem nygräddade cookies i en plåtlåda än i en papperspåse.) Och plåtlådstrummaren verkade riktigt nöjd med sitt nya instrument.

Har ni förresten någon idé om vad man kan använda som trumpinnar? Funderade på bestick, men Hannes tycker redan nu lite väl mycket om att trumma med gaffel, kniv och sked vid matbordet, så jag skulle helst inte uppmuntra honom att trumma med bestick nån annanstans heller. Andra idéer?

Annars kan jag rekommendera Ben's Cookies ifall ni råkar gå förbi nånstans (enligt webbsidan finns de i Storbritannien, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Sydkorea, Kuwait och Singapore). Varje gång jag har gått förbi deras original store, det väldoftande men minimala kexbageriet i Covered Markets i Oxford, har det varit kö utanför. Och efter att ha ätit två cookies förstår jag varför. Antagligen ska man göra som de flesta före mig i kön och fråga vilka sorter som senast kommit ur ugnen och äta dem direkt ur en papperspåse medan de ännu är varma. Då smakar de säkert allra bäst. Men väldigt goda var de också när de stått över natten i en röd blivande trumma.

 

Solen på besök

Idag var det äntligen sol. Hannes blev riktigt glad när han såg flygplan igen, det börjar vara flera veckor sedan senast.

Och med nyklippt gräs utanför Memorial Hall ser det ju nästan ut att vara mitt i sommaren.

 

In the streets of Shrivenham

Gatsoparkillen hör till dem man ser rätt ofta när man rör sig i Shrivenham en vanlig vardag. Vi brukar stanna till ibland och prata lite väder och vind. Både jag och Hannes är fascinerade över hans antagligen egenhändigt byggda sopvagn.

 

Påskfärger i Oxford

Igår åkte vi buss (eller puss som min reskompis sade) till Oxford. Och där fick vi se solen. Visserligen kom det lite snö också emellanåt.

Påsken är tydligen här snart.

Och igen en gång gick jag till Covered Markets för att fota de sockersöta konstverken hos konditorn.

Tittade på bröllopstårtorna och tänkte på dem som planerar bröllop till sommaren.

Blev lite nyfiken på hur kaninen-i-hatten-tårtan såg ut framifrån, och diggade tårtan som gjorts för att fira någon i flygvapnet.

Och på tal om läckerheter, jag har ju saknat plocka-själv-lösgodis här. Mittiallt hittade jag en hel hylla Candyking i en bokhandel. (Men där fanns tyvärr inga svarta karameller.)

Och i apoteket/kosmetikbutiken/barntillbehörsaffären Boots hittade jag en kombination som Hannes säkert skulle gilla – pasta formade som Thomas the Tank Engine. Men de fick trots allt bli kvar på hyllan.

Vi åt på Wagamama. Hannes fick en barnportion med ris och broiler (trots att jag egentligen beställde nudlar och grillad fisk) som han åt med god aptit, särskilt majsen var pop. Måste säga att det underlättar restaurangätandet att han nu kan äta sjäv med sked (men vi hade nog sticky rice precis överallt efteråt).

Jag åt en underbart god soppa med risnudlar, räkor, kokosmjölk, citrongräs, chili och koriander. Och till dessert en utsökt cheesecake med vitchoklad och ingefära, med en toffeesås kryddad med chili och ingefära. Lite fräckt och verkligt fräscht!

Och Hannes fick torrträna med nya bestick. Nu när han snart behärskar både sked och gaffel är det förstås dags att introducera pinnar. Barnversionen var hopklickbara, så att det blev nästan som en pincett. Roliga att leka med var de åtminstone.

Så fotade jag lite våriga blomster, köpte kanske något chokladägg och så kom vi hem igen.

 

En flock fjärilar och Imse Vimse

Eftersom den efterlängtade våren låter vänta på sig bestämde jag mig för att hjälpa den på traven idag. Och mittiallt hade en hel svärm fjärilar flugit in i tamburen och satt sig på väggen. Hannes blev förtjust och sade Fä! Fä! Fä!. Mannen blev kanske inte riktigt lika förtjust (men han sade inte direkt Fy! Fy! Fy! heller).

Och på tal om småkryp så har vi nu också en välkommen spindel i vårt hem, nämligen den här lilla filuren:

Hannes fick välja en fingerdocka åt sig igår på Cheeky Little Monkeys Music. Jag försökte få honom att välja ett lejon, men han visade bestämt att han ville ha spindeln, så den köpte vi. Bra att vi får en orsak att sjunga Imse Vimse tänkte jag, för den glömmer jag ofta bort. Och vi sjöng Imse Vimse några gånger, men jag tappade varenda gång bort orden på sista raden. Testade Incy Vincy i stället, men det blev bara ännu mer ordsnubbel. Så vi tröttnade fort på sjungandet – men inte på spindeln.

För på kvällen kom jag på en spindellek som i all sin enkelhet visade sig vara väldigt underhållande för Hannes. Jag sade Kan spindeln krypa … i mammas nacke/på Hannes tår/in i en traktor/över ett pussel/högt uppe/längs mammas ben/på köksgolvet/i soffan/på Hannes hand … och så vidare och så vidare. Och Hannes sprang runt med tindrande ögon och spindeln i handen och lät den krypa i mammas nacke, på Hannes tår, in i en traktor och så vidare. Kände mig riktigt smart där jag låg på vardagsrumsgolvet och hade hittat på en lek som aktiverar barnet men passiverar föräldern. Och jag tror den har pedagogisk potential den här leken, den kan ju vidareutvecklas till att träna på kroppsdelar, möbler, prepositioner, motsatser, färger – ja, vad som helst. Och det bästa: Hannes gillade vår simpla spindellek ännu idag.

 

En liten by i Alperna

Idag kom jag äntligen på en fördel med det isande kalla vädret. Det ser faktiskt riktigt fint ut med snötäckta berg i bakgrunden när man tittar ut över halmtaken i Shrivenham.

 

Den lilla hjälpredan

Förutom att Hannes tycker om att hjälpa till med att tömma matkassarna är han förtjust i att vara med och hänga upp tvätten. I höstas gick hjälpen mest ut på att han tömde tvättkorgen och spridde ut kläderna på golvet – och bar några plagg runt huset. Men nu är han faktiskt till hjälp på riktigt. Han plockar upp plagg för plagg och jag behöver inte böja ryggen alls så många gånger som när jag hänger upp tvätt ensam. Till det roligaste hör att föra undan tvättkorgen:

Dessutom har han blivit bra på att känna igen kläder. Idag när han plockade upp mina löpartights ur tvättkorgen sade han uii uiii uiiiii (wheelie fit). Och när han plockade upp min svettunderskjorta var det också uii uiii uiiii. Och igår sade han faktiskt uii uiii uiiiii med en hoppfull min när han såg att jag öppnade lådan där jag har mina springkläder (men då fick han inte komma med på länk, jag var fräck och for iväg utan vagn när han sov sin eftermiddagssömn).

På tal om kläder förresten, om jag nån gång skulle råka krypa tillbaka under täcket efter att Hannes fått sin första morgontankning och suttit på pottan så leker eller läser han gärna i vår säng en stund. Men sen vill han ner. Och då tar det inte lång stund förrän han kommer gående med mina hemmakläder, plagg för plagg. Och en uppfordrande blick och minst ett Äh, äh! för varje plagg han lägger ner på sängen bredvid mig. (Men nu har jag trumf på hand – igår lärde jag honom göra det samma med pappas hemmakläder. Ha!)

 

Dagens parkbild

Idag var vi – hör och häpna – inte ensamma i parken. Först var där ett par 2,5-åriga tvillingar med sina föräldrar och granny, och senare kom en familj med två aningen äldre barn och deras föräldrar.

Och för den som är intresserad av väder och kläder kan jag rapportera att i första gänget hade varendaste en både mössa och vantar. I gäng nummer två hade föräldrarna mössor och vantar, men av barnen hade ingendera mössa och bara den ena vantar. Termometern visade kring noll, men den isande vinden gjorde att den verkliga temperaturen nog var flera grader minus.