En dag i Hastings

Visst är det lite lustigt med en stad vars landmärke är en nästan nerbrunnen pir.

När vi väl kom ut från hotellet på förmiddagen var det både dimmigt och duggregnigt.

Visst har det disiga vädret sin charm, men hur fint skulle det inte vara här i strålande sol och med klarblå himmel.

Nej, röd flagg och inget direkt beachväder annars heller.

Hastings är en stad med gamla anor. Och mycket varierande arkitektur.

Vi tog en sen frukost, och Hannes slukade sin omevett i ett nafs. Jag passade på att ta vegeversionen av en Full English, väl medveten om att det lär ta ett tag innan jag äter så stadiga frukostar igen. Måste säga att jag knappast kommer att sakna de engelska frukostarna. Och ärligt talat inte så hemskt mycket annat av den brittiska kokkonsten heller.

Sen åkte vi funiculaire, eller fannikläär som Hannes säger.

Lika kåå hiss. (Liknar både tåg och hiss.) Och just därför antagligen Hannes favoritfärdmedel för stunden.

Titta vilken utsikt man hade från berget.

Skymtade lite av slottet.

Hastings har Europas största strandbaserade fiskeflotta. Fiskebåtarna dras ut i vattnet av traktorer då det är högvatten. När de kommer tillbaka med sin fångst vinchas de upp igen. Fascinerande förresten det här med tidvatten och hur totalt oberäkneligt det verkar vara för den som inte har en tidvattenkalender.

Vi hittade en lekpark med fin utsikt.

Armywifen var också med.

Det här huset hade ett väldigt vackert läge, men var i ack så bedrövligt skick.

Vi tittade närmare på slottsruinerna. Borgen byggdes några år efter slaget vid Hastings 1066.

Tyvärr finns det inte så mycket kvar av slottet, en stor del av de klippor slottet stod på har rasat ner för länge sen.

Vi tittade också på en film om slaget vid Hastings och slottets historia. En hel del av de bilder som användes i filmen var avbildningar av Bayeuxtapeten, en enormt lång broderad textil som vi tittade på i Bayeux i Frankrike på vår bröllopsresa.

Hannes somnade sött i pappas famn en bit in i filmen, mitt under alla kanonsmällar och andra ljudeffekter. Som tur var vaknade han när filmen var slut, annars hade han missat dagens andra höjdpunkt …

att åka fannikläär ner igen.

Vi gick runt på gågatan i gamla stan. Jag har förresten nåt nytt dille på cyklar, fastnar för dem som mönster på än det ena, än det andra.

Jag säger det igen en gång – i det här landet finns det kort för alla tänkbara tillfällen.

Fina ljusslingor hittade jag också, och var lite sugen på att köpa Londonbussarna till Hannes rum.

Det häftiga elefantlåset i skyltfönstret fick mig att gå in i en affär som var en guldgruva för sakletare.

Fåtölj i min smak.

En frenologiskalle och en annan inte riktigt lika vacker skalle.

Hastings har tätt med fish'n'chips-restauranger.

Vi tog eftermiddagste i ett mysigt trädgårdscafé med flera etager.

Oväntade inredningsdetaljer – och ett lika oväntat ”erbjudande”.

En plaskdamm för alla fiskmåsar och andra sjöfåglar. Såg fint ut på avstånd, men på nära håll kändes det knallblå vattnet lite väl konstgjort och motbjudande (titta noga på huvudet på fågeln längst ner på undre bilden).

Minigolf är inte my cup of tea, men ska jag nångång spela kan jag lika väl göra det på en bana med piratskepp som ryker och sprutar vatten.

Vi valde ändå lekparken framom minigolfen.

Och sedan gick vi till stranden.

Pebbles, pebbles, pebbles.

Tänkte i förväg att Hannes säkert skulle ha trivts bättre på en sandstrand, men oj vad han gillade att plocka och kasta småsten.

Sedan gick vi för att kolla på fiskebåtarna i the Stade som den delen av hamnen kallas. Till vänster på fotot ses East Hill Lift, Hastings andra funiculaire. De höga träbyggnaderna är så kallade net shops, som användes för att förvara fiskenät. Nätbutik är visst ett ord som ändrat betydelse rejält på några hundra år.