Pippi Långstrump med mera i Kneippbyn

På torsdag för en dryg vecka sedan hade vi en hel dag att turista i Visby. Vädret var strålande och vi valde att åka till Villa Villekulla för att förhoppningsvis få träffa Pippi.

På vägen såg vi den här lilla segelskutan.

Kneippbyn där Villa Villekulla ligger består dels av ett vattenland, dels av ett sommarland som är ett slags nöjesfält. Jag var i förväg lite skeptisk till att man måste betala inträde till alltihop för att komma till Villa Villekulla, och föreställde mig att Hannes kanske inte skulle få ut något av vare sig sommarland eller vattenland. Så fel man kan ha.

Vi började med att hoppa på en stor trampolin. Tur att vi hade övat några dagar innan på en motsvarande, för nu kom Hannes genast med utan att det behövdes varken övertalningskampanj eller ösregn. (Minerna på fotot har förresten inget att göra med hurudan fiilis vi i verkligheten hade när vi hoppade.)

Och så lite hoppslott på det.

Vi åkte tåg, och Hannes hade som vanligt pokerfejs och avslöjade inte med en min om han gillade det. Men antagligen gillade han, för Jenn, jenn (igen, igen) lät det genast efteråt.

Att få köra traktor i en karusell var också en hit. Jenn, jenn.

Och så kom vi till Villa Villekulla.

Där Pippi låg och sov med fötterna på kudden, precis som i boken vi läst.

Små tittskåp på lämplig höjd för de minsta.

Och skurborstarna som Pippi åker skridsko med.

Jag har själv varit i Villa Villekulla som barn, och det var nog minst lika skoj att gå där som vuxen också.

Lilla Gubben stod i köket och en annan liten gubbe klättrade upp.

Så fort Hannes kom upp på hästryggen tog han tag i tyglarna och började vifta med dem. Antagligen tog han modell av flickan som red före. Men Lilla Gubben stod bara stilla.

Pluttifikationstabellen är väl särskilt aktuell för många nu vid skolstarten.

Astrid, en äkta vaxdocka.

Och en äkta liten åhörare som säkert gärna hade hört författaren läsa några av sina sagor på riktigt.

För att komma ut ur Villa Villekulla fick man åka rutschabata. Både mor och son gillade.

Piipaapiipaapiipaa. Kling och Klangs polisbil.

Visst är den ju charmig denna underbara lilla kåk.

Far och son körde bil i fin miljö.

Och sen blev det sångstund med Prussiluskan, Kling och Klang. Vi samlades utanför Villa Villekulla …

… och gick tillsammans till sångkullen en bit bort. (Vill man vara spydig kan man säga att det var en lämplig promenad så att man såg det mesta av attraktionerna i sommarlandet, särskilt dem som man skulle betala extra för, och sen råkade hamna precis bredvid familjerestaurangen lämpligt vid lunchtid.) Sångstunden var i alla fall riktigt skoj med många välbekanta barnsånger.

Och Pippi Jånntupp kom dit!

Herrarna i familjen åkte stor rutschbana.

Skumpe-dump.

Och sen fick jag Hannes att komma med och åka ett slags berg-och-dal-bana för barn. Var lite rädd för att han skulle bli livrädd och avsky det, och att jag därmed skulle ha förstört hans Borgbacken-njutning innan vi ens kommit oss till Borgbacken. Men nej, han skrek och tjoade och skrattade i nedförsbackarna, och verkade faktiskt tycka om det. Jeee – kanske jag ännu vågar ha framtida förhoppningar om att jag får sällskap i diverse åkdon i diverse nöjesparker.

”Det var det läskigaste” sade några 8–9-åringar efteråt. Hannes lekte cool och bara log.

Glasspaus.

Sedan drog det ihop sig till teater, och det var förvånansvärt mycket folk i publiken trots att det redan var augusti. Undrar just hur fullproppat här är i juli.

Först kom King Kang. Och sen kom Adina å Tommy.

Men Vaaa Pippi?

Däää Pippi!

Hon räknade gullpengar.

Sen kom King Kang igen, den här gången åkande med piipaapiipaapiipaa.

Pippi rymde undan dem. Vaa Pippi?

Vaa King Kang?

Det var nog lite spännande.

Kul med teater var det i alla fall. Jag gillade både sångstunden och teatern för att det faktiskt handlade om Pippi, till skillnad från sommarlandet och vattenlandet.

En hoppetossa framför en annan hoppetossa.

I sommarlandet fanns också en sjö med trampbåtar man kunnat åka med …

… men jag åkte linbanegunga i stället.

Gotländskt lamm, med krullig ull och krulliga horn.

Sen gick vi till vattenlandet. Med en aningen trött kille som hade skippat eftermiddagssömnen.

Den här halfpipen såg rätt häftig ut. Alltså alldeles för häftig för att jag skulle ha vågat testa.

I stället siktade vi in oss på babypoolen. Och tydligen är det en rutschbana det behövs för att Hannes på eget initiativ ska doppa mer än tårna i vattnet.

Han hade riktigt roligt – rutschade, lekte och plaskade som bara den.

Han stortrivdes helt enkelt.

Roligast var kanske den här rutschbanan, som hade lite djupare vatten än babypoolen och som på ena sidan bjöd på ett ordentligt plask när man kom ner.

Vill du komma på den här sidan? frågade jag. Nää, svarade Hannes och klättrade ändå upp med raska steg och gick raka vägen fram till den brantare rutschbanan. Och jag stod där förvånad och tog emot en liten vattennjutare.

Som helhet måste jag säga att både sommarlandet och vattenlandet var mycket bättre än jag hade trott i förväg. Där fanns en hel del grejer att göra och pröva på också för en som ännu ännu inte fyllt två. Och vi fick lätt en hel dag att gå i Kneippbyn. När vi väntade på att sångstunden skulle börja hörde jag ett gäng kommentera att fem år kanske är den optimala åldern för Kneippbyn, då får man ut som mest. Det kan jag inte ta ställning till ännu, jag kan bara konstatera att också en nästan trettiofemåring kan ha en mycket lyckad dag där, särskilt då förstås i sällskap med en liten knatte.

Det kan vara svårt att få parkeringsplats innanför murarna i Visby, och vi var glada att hotellet hade parkering för sina gäster. Aningen trångt var det ju även där. Bilnycklarna lämnade man in i receptionen, så att personalen fick flytta bilen ifall någon av bilarna framför skulle åka iväg. Receptionisten som flyttade vår bil kommenterade att hon blev så glad av musiken. Och vem skulle inte gilla Torsten med borsten – särskilt någon av de hundra första gångerna man lyssnar på den. Tåsse båsse, tåsse båsse brukar det låta på bakbänken titt som titt, så vi har lyssnat på den lite fler än hundra gånger de senaste veckorna.

På kvällen åt jag en god saffranskryddad fisk- och skaldjursgryta …

… med utsikt över samma torg som kvällen innan, men från ett annat håll. Oj dessa härliga augustikvällar.

 

Annonser

3 thoughts on “Pippi Långstrump med mera i Kneippbyn

  1. Åå jag vill också till Pippis hus!!
    Vi fick träffa Lilla My och gänget i lördags, i och för sig inte så tokigt det heller 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s