Lek och prat

Det är roligt att se hur Hannes lekande har förändrats under de senaste månaderna. Nu har lekarna alltmera drag av rollekar, och han pratar på som bara den för sig själv – och för alla andra som vill lyssna. Idag var vi på bibban, och det som lockade mest var att skuffa på dockvagnen. Och att sköta dockorna.

Hannes kuffa vann. Docka åka vanne.

Den nu faki sitta potta. Komma kisi kakiputt.

Men va snoppe?

Den nu dricka te. Han säket sova. Den faki äta gröt.

Ordförrådet utvecklas också med fart. Ett av de ord han använder mest just nu är faki (faktiskt). Det är faki det ena och faki det andra. Och säket (säkert). Och sidu. Sidu granna kanse sova, säger Hannes när jag ber honom vara lite tystare. Oberoende var vi är, och oberoende vilken tid på dygnet det är.

 

Annonser

Tumishelgen: summa summarum

Min och mannens tumishelg blev mycket lyckad. Det var riktigt skönt att komma iväg på egen hand, Kristinestad bjöd på vackert väder och lämpligt program och vi lyckades ha det lugnt och skönt, precis som man ska i en cittaslow.

Och saknaden efter sonen då? Hur kändes det för mig att vara mina första två nätter ifrån honom, undrar ni kanske. Det gick över all förväntan. Jag är riktigt förvånad över hur smärtfritt det i själva verket var. Egentligen var det först på hemvägen som saknaden slog till. Eller slog till låter dramatiskt, att saknaden smög sig på är kanske ett bättre sätt att säga det. Och det är väl ett bra tecken. Sen tror jag att de allra flesta förhållanden mår bra av att man ibland känner saknad efter varann – också mellan föräldrar och barn.

Hannes då? Han har antagligen haft det hur förträffligt som helst. Det var en riktig momis och moffas pojke som – lite avvaktande – tog emot oss. Och precis hela vägen hem i bilen satt han och sade med en beklagande och uppfordrande röst hem momi moffa, hem momi moffa, hem momi moffa. Först efter att vi kommit hem och jag läst en hel Pettson och Findus-bok för honom verkade han acceptera att han nu får hålla till godo med sina föräldrar igen. Och sen kröp han upp i famnen och gav kram och puss.

 

Kstad by night

Efter vår siesta igår gick vi tillbaka till stan.

För att äta på Crazy cat.

Som hade ett imponerande sortiment Tabasco.

Jag åt sniglar till förrätt.

En utsökt laxplanka till huvudrätt (med duchessepotatis som antagligen var den godaste potatismos jag nånsin smakat).

Och så en chokladfondant på det, mums!

Gissa om det kändes skönt att sitta ner och äta trerätters helt utan att underhålla en egen knatte under tiden.

Sen gick vi på bio.

Såg lärjungen, en finlandssvensk film som hade premiär i fredags. Det var en grym historia om en fyrvaktarfamilj, men samtidigt en verkligt bra film. Rekommenderas!

Sen kom vi tillbaka till hotellet utan att desto mer bekanta oss med nattlivet, förutom att titta på vyerna från gästhamnsbryggan.

 

Bildkavalkad från Kristinestad

Vi vaknade upp till en vacker höstdag i Kristinestad.

Efter hotellfrukosten gick vi över bron in till stan.

Det är vackert här.

Kristinestad lär ju främst av allt vara en sommarstad, men visst är det fint också i höstfärger.

Mikaelimarknad är en höstmarknad med anor. I år ordnas den för 230:nde gången.

Fanns allt möjligt smått och gott att titta på.

Bland annat den här leksaken, ett slags bokstavssnurra.

Fina prismor.

Och blänkande koppar.

Här borde vi antagligen ha hamstrat ett och annat inför året i England, men nu är det visst för sent.

Neonkläder fanns förresten även på denna marknad, precis som i Ekenäs.

Fin korg, och bra tips på vad man själv kunde göra med decoupage.

Höstiga blomster.

Och skördeprodukter.

Rådhuset.

Ulrika Eleonora kyrka.

Vi förundrades över engelskspråkiga gravstenar.

Har tänkt det förut, och tänkte det igen – oj, vad jag gillar gamla träkyrkor.

Tyvärr var kyrkan var stängd så vi fick inte se hur den såg ut inuti.

Vi gick förbi en lekpark. Märkväl: gick förbi. Utan att stanna.

En gammal brunn.

Tjuvtittade in i en härligt kreativ och händig bloggares ateljé.

Marknadsvimmel.

Vi promenerade runt i trähuskvarteren.

Kristinestads kyrka.

Och Kattpiskargränden …

… Finlands tredje smalaste gata …

… som på vissa ställen är bara 2,99 meter bred.

Ingen vet exakt varifrån Kattpiskargränden fått sitt namn. En förklaring är att staden förr i tiden hade en person anställd som tog livet av sjuka förvildade katter. En annan är att namnet kommer från en niosvansad katt, en piska som användes för bestraffning på sjön. Och ytterligare en historia som berättas handlar om båtbyggare från Skaftung som festade och förde oväsen om nätterna. Kristinestadsborna kallade dem kattungar. Båtbyggarna gillade inte det, och kom därför till Kattpiskargränd för att klå upp kristinestadsborna.

Här och var i stan fanns det loppisskyltar.

En bra orsak att ta en närmare titt på innergårdarna.

Charmigt med alla trähus.

Och fina gårdar.

Det strömmade hela tiden till folk till marknaden.

Och vi fortsatte vårt loppiskollande.

Vi såg ett fint dragspel.

Och köpte en buss åt Hannes (inte ens på en barnfri resa slipper man gå med leksaker i väskan).

Härliga postlådor.

Och jag försökte fota skvallerspeglar.

På nästa loppis hittade vi en räknemaskin.

Och en ängel.

Samt en karta som visar var vi är.

Väderkvarnen på Kvarnberget.

Och en turist.

Vi såg tyvärr inga igelkottar, bara varningsskyltarna.

Funderade på vad hushåls saker är för nåt. Kanske nåt man lappar hålen i hushållskassan med?

En pimpad cykel utanför turistinformationen.

Affärshuset Corner.

Med en kul liten vintageaffär.

Fin idé med en världskarta där besökare får nåla in var de kommer ifrån.

Rätt fullsmockat redan i Europa.

Ett vackert litet hänge.

Och annan ögonfröjd i en presentbutik.

Sen hoppade vi på tåget.

Oj, oj om Hannes skulle veta att vi åkte tåg utan att han fick vara med.

Kattpiskargränd igen.

Noterade en annan lekpark som såg skoj ut.

Och vi tuffade vidare genom stan.

En brunn till.

Sen gick vi till Vinkel.

En kombination av café och affär.

Där kunde man bland annat köpa flytande tesilar.

Och barnrumspostlådor (som jag bloggade om för ett tag sedan).

Morotskaka, lemonad …

… och tidningsläsning i lugn och ro.

Prima tapeter på toaletten.

Där hade man kunnat stanna och läsa gamla annonser en god stund.

Vi gick ännu ett varv på marknaden.

Köpte en stormlykta.

Och mellanmål.

Tittade ännu på fina gamla skolplanscher.

Beundrade höstlöven.

Och sen gick vi tillbaka till hotellet.

På siesta (= tupplur för vissa, bloggstund för andra).

 

Romantisk getaway

Igår kväll kom vi till Kristinestad. Det hotell vi hade blivit rekommenderade och först försökte boka var tyvärr fullbokat första natten.

I stället fick vi det här mysiga och charmiga hotellrummet.

Nehepp, ingen jacuzzi här inte. Det hade det funnits på det andra hotellet.

Vi hade tänkt äta på vårt hotell, men kom fram så sent att restaurangköket just höll på att stänga. Fick höra att vi kan få lövbiff eller pepparbiff, men någon vegetarisk rätt skulle de tyvärr inte hinna tillreda.

Gick en kvällspromenad över bron in till stan och kollade in marknadsområdet.

Och sen åt vi en gourmetmåltid.

Efterrätten käkade vi på hotellrummet – mannen hade köpt med sig baklava.

Resten av kvällen spenderade den ena av oss med att snarka framför teven och den andra med att sticka. Vi är så romantiska så det inte är sant.

Utsikten från hotellrummet är i alla fall fin.

 

Ut på tumis

Idag åker jag och mannen iväg på en tumisresa till Kristinestad. Där ska vi gå runt i trähuskvarteren, ta en kaffe på nåt mysigt café, kolla in marknaden, äta nåt gott och bara vara. Det här låter ju kanske inte så märkvärdigt i sig, men oj vad det ska bli skönt. För vi ska på vuxensemester. Vi ska gå runt utan att skuffa på barnvagn, gå på café utan att fundera på barnstol och fruktpuré, gå på marknad utan höra gnäll om karusell och äta middag helt i egen takt och helt utan haklappar. Lyx!

Hannes är en fenomenal reskompis, det är inte frågan om det. Men ibland gör det ändå gott med tumistid. Och tänk att få åka bil i flera timmar utan att behöva höra på Torsten med borsten en endaste en gång.

Samtidigt blir det – hör och häpna – de första hela nätterna jag ska vara ifrån Hannes. Och det blir ju lite spännande att se hur det känns. För mig alltså, jag vet att han är supernöjd här hos momi och moffa. Tänk att vi i nästan två års tid sovit varendaste en natt under samma tak. Nu är det minsann dags att träna på att vara ifrån varann om inte annat så med tanke på BB-vistelsen.

 

Traktor och tranbär

Jag och Hannes kom igår till Koddböle.

Här har vi åkt traktor.

Plockat kottar. Det fanns både julgrankotta och tallkotta.

Vad roligt det är att få hjälpa moffa.

Och jag plockade tranbär.

Känner redan smaken av kinuskisås och tranbär på tungan. Mums!

 

Höst i skog och på strand

Idag hade jag tänkt att vi skulle gå på loppis.

Men så fort jag såg den klarblå himlen i morse ändrade jag mig. Kändes helt befängt att stänga in sig på loppis i det här vädret, och då hör Nella & Nuttu ändå till de absolut fräschaste och ljusaste loppisarna jag besökt.

Att löven kan vara sprakande just nu.

Och luften krispig.

I stället gick vi ut på skogspromenad. Eller skog och skog, tveksamt om det kan kallas skog när man så gott som alltid skymtar höghus då man tittar sig runt.

Lite balansövningar.

Bra i alla fall att vi har lite skogsmiljö runt husknuten så att Hannes får vänja sig vid att vara i skogen.

För åtminstone för mig själv är det underbart skönt att vara ute och för omväxlings skull göra något annat än att hänga i lekparker.

Kattalellä!

Sen gick vi till stranden som låg öde.

Också fåglarna flyr sin kos.

Hannes rida detefine have.

Men kallt börjar det vara. Och jag hoppas att magen inte växer så mycket till, för snart går inte dragkedjan i min jacka fast längre.

Visst är hösten härlig.

Vi gick hem förbi det som antagligen är Mattbys färggrannaste tall.

Hannes upptäckte charmen med att sparka löv.

Hannes sitta becke vila lite bene.

Och jag trodde att vi aldrig skulle komma hem igen, för han skulle vila benen på varenda bänk vi gick förbi.

Vi borde absolut komma oss iväg till Noux ännu i höst, för att få uppleva höstskog på riktigt.

 

Vinfest med vinlotterigänget

I lördags dukade vi upp glas i långa rader …

… i bastun i Labbnäs.

Perfekt höstväder för en kväll i den här miljön.

Kunde igen en gång konstatera att bastun ligger så oerhört vackert.

Otroligt att det kan behövas nästan 80 vinglas för en fest med 18 gäster. Men så är det när man ordnar vintasting.

Vår vinexpert Jonas häller upp de vita vinerna som ska provsmakas.

Vi lärde oss hur man provsmakar ett vin. Först tittar man på färgen på vinet, sedan snurrar man runt på glaset ordentligt för att lufta vinet och känner sedan på doften. Och först sen sörplar man i sig en klunk vin som får cirkulera runt i munnen så att man känner maximal smak. Och så dricker man upp – eller spottar ut.

Vi fick lära oss en hel massa annat också om vin under kvällen. Om korkfel, om tanniner, om att huvudvärken kan bero på druvsorten, om att bag-in-box-vin borde skjutas upp i rymden och att inget vin i prisklassen under 15 euro vinner på att ha något annat än en skruvkork.

Några tips jag lade bakom örat var halvtimmesregeln: vita viner tar man ut ur kylskåpet en halvtimme innan de ska serveras och röda viner ställer man in i kylskåpet en halv timme innan de ska serveras. Sämsta stället att förvara vin i ett hus är i köket, eftersom där är ständiga temperaturväxlingar och vibrationer.

Ett annat av Jonas tips till oss var att nästa gång vi ska välja vin ta en flaska som är två euro dyrare än de flaskor vi brukar välja. Om man är van vid vin i tioeurosklassen är det är inte lönt att mittiallt satsa stort och betala flera tior för sin fredagsflaska, för är man ovan vid de komplexa smakerna i ett dyrare och finare vin går man bara miste om en hel del av upplevelsen. I stället kan man gradvis öka på summan man lägger ut och sin egen kunskap om vin. Och framför allt lära sig vilka druvor man gillar.

Sen fick vi lära oss sabrera en skumpaflaska.

Efter några försök var flaskhalsen avhuggen och bubblorna flödade.

Coolt som partytrick, men jag vågade mig inte på att försöka. Som tur var hade vi andra modiga i gänget.

Vingänget förresten, vi är ett gäng som har ett vinlotteri. Alla par har en siffra mellan 0 och 9. Varje månad lämnar man in en flaska per par, och hela potten med 10 flaskor delas ut till det par som har sista siffran i jokernumret den tredje lördagen i månaden. Och de som vinner potten tre gånger (eller mer) under ett år är skyldiga att ordna en vinfest för hela gänget. Ni kan ju gissa vem som hade lyckats vinna 30 flaskor vin redan i juli ifjol, strax innan vi flyttade till England.

Den här gången var vi två par med innestående vinfester som slog ihop oss och ordnade en gemensam vinfest.

De två vita vinerna vi testade. Jag gillade vinet till vänster bättre. Men på grund av mitt välsignade tillstånd vågade jag ju inte dricka av vinerna, nöjde mig med en slurk av var. Vinet var valt så att det skulle passa till förrätten – skärgårdslimpa med Skagenröra – och jag hörde flera runt bordet säga att vinet faktiskt passade oerhört bra till maten.

Och här de två röda vinerna vi testade. Igen – baserat på endast en klunk av var – gillade jag vinet till vänster bättre. Det var valt att passa till huvudrätten – rostbiff, pepparsås, potatisgratäng och sallad med fetaost.

Även i samband med huvudrätten hörde jag kommentarer om att vin och mat passade verkligt bra ihop. Själv har jag absolut ingen aning eftersom jag varken drack av vinet eller åt av köttet.

I stället höll jag mig till en flaska alkoholfritt vin och grönsaksbiffar. På tal om alkoholfritt vin förresten så frågade jag vinexperten om man kan hitta riktigt gott alkoholfritt vin. Och då fick jag svaret att den som vill hålla sig alkoholfri oftast gör bäst i att dricka en riktigt god lingonsaft till maten. Jahaja, då får jag väl bära med mig lingonsaft i fortsättningen då. Visst känns det ju också festligt om man dricker det ur vinglas.

Det blev en verkligt vacker kväll …

… och stojigt och stimmigt kring bordet – precis som det ska vara.

Och nu vet jag inte om vi börjar vara gamla, om vi är ett gäng där många är väldigt busy på söndagar eller om det berodde på att vi började festen tidigt. Men när klockan var halv elva hade hälften av gästerna redan åkt hem.

Vi var ändå några tappra som höll ut lite längre än så.