I svampskogen

På söndagsförmiddagen gick jag till skogs för att plocka de få kantareller jag kollat in några dagar tidigare.

Lite gyllene färgklickar fanns det här och där.

Som sällskap hade jag Helga. Hon var riktigt bra på att plocka svamp, särskilt gillade hon att trampa på kantarellerna då jag skulle plocka dem.

Väldigt små var nog de flesta svampar jag hittade.

Egentligen är det ju fel att klaga på svampbrist. För visst fanns det svamp, men inte riktigt de sorter jag var ute efter.

Vissa gör sig bättre på bild än i svampstuvning.

Men lite fick jag och Helga ihop i alla fall. Och nu sitter jag och skriver det här mätt och belåten med årets första (och enda?) stekta kantareller i magen.

 

Annonser

Vardag

Nu är vardagen här. Vi är hemma igen efter att ha varit en vecka på vift. Och mannen har börjat jobba igen efter sju veckors semester.

Det är höst på riktigt nu, det känns både i luften och i kroppen. Nu får vi vänta och se om höstfiilisen också för med sig en flytta-hem-igen-chock för min del.

 

Kusin Wiggo

Idag döptes Hannes yngsta kusin.

Wiggo Ivar Elliot.

Wilmer hjälpte till att torka lillebrors huvud.

Wiggo hade en härligt höstig och underbart god doptårta.

Dagens huvudperson i gu'fars famn …

… och i fasters.

Vilken vacker höstdag.

Och ute på gården var det riktig kindergarten.

 

Ekenäs marknad

Idag for vi till Ekenäs för att gå på höstmarknad. Många, många år sedan jag varit där senast.

Perfekt marknadsväder, men ändå inte så mycket folk. Berodde kanske på att vi var där mitt på dan.

Någonstans på ön tycks det i alla fall ha funnits kantareller.

Fina flätor.

Körv.

En klassiker jag kom ihåg att brukade finnas på marknaden: pappersförsäljare.

En klassiker till: korgförsäljare.

Hannes var frestad att provskuffa dockvagnen, men vi fick honom övertalad att provsitta korgstolen i stället.

Här fick man skicka ballongpost.

Hannes ritade en kra-kra (traktor).

Lappen knöts fast i en ballong, och så släppte Hannes ballongen upp i luften.

Dit for den.

Ballongposten var en del av ett konstprojekt. Gruppen Aku, som är knuten till Pro Artibus, utför visuell akupunktur i Ekenäs under hösten. Ballongerna med medföljande visa ord (eller vackra teckningar) är ett sätt att frigöra endorfiner. De som hittar en ballongpost uppmanas kontakta konstnärsgruppen och berätta var de hittat ballongen och vilka tankar det väckte. Skulle vara lite skoj att få veta hur långt ballongen med Hannes traktorteckning åkte iväg.

Det fanns ungefär en halv miljon metrilaku-försäljare kändes det som.

Färggrann fudge.

Kopparblänk och annat fint.

En glad marknadsbesökare, som bra orkade gå runt bland alla marknadsstånd. Var alltså rätt beslut att lämna vagnen i bilen.

Crepes till lunch. Och getingar överallt.

Fina mjukisdjur.

Diverse fordon och mycket annat.

Nackdelen med att barnet inte sitter i vagn: han kommer åt att peta på allt.

Neonfärger var helt klart höstens hit i klädväg. Hmmmmmm.

Överlag tyckte jag att det allra mesta som fanns till salu var riktigt krääsä, vilket kanske inte borde vara någon överraskning.

Åka hapassebil, kakasell.

Är det förresten bara jag som tycker att det är rövarpris att ta 4 euro för ett karusellåk?

Vi köpte en kringla åt moffa.

Och ett antal meter lakrits.

Havtornssaft åt mig – funkar bra att ta som C-vitaminrik shot i kombination med kräuterblut-järntillskottet.

Och mannen köpte en klocka.

Det var den marknaden det.

 

Höstrusk i Koddböle

Igår åkte vi från fammo och faffa till momi och moffa. Så nu är vi i Koddböle, eller Kokkobö som den yngsta av oss säger.

Hannes tycker att det är roligt att skuffa min gamla dockvagn …

… och min gamla dockkärra. Kuffa vann.

Ge mat.

Vi gick på svampjakt (med betoning på jakt).

Kattalellä!

Det är väldigt torrt här. De svampar vi såg var väldigt få, och väldigt små.

Hoppas att de åtminstone hinner växa till sig lite de närmaste dagarna. Årets svampskörd lär ändå bli lättrensad.

Hannes har knappt alls varit i skogen hittills. Och det var antagligen lite spännande, för han ville hålla mamma i handen mest hela tiden.

Vaa kattalellä? Ja-a, det undrade nog jag också.

Ser ut som om vi får njuta mer av höstens färger än av höstens smaker i år.

Och så tog vi en cykeltur.

 

En vacker dag

En vackä da, sade Hannes häromdan mittiallt när han berättade nåt. Och sen dess pratar han om en vacker dag flera gånger om dagen, med olika tillägg därefter – antagligen i inspirerad av Pippi som flyttade in i Villa Villekulla en vacker dag.

Vi har haft flera vackra dagar här i Österbotten. Ibland säger bilder mer än ord, så jag låter bilderna tala för sig.

Vi har bott ett år med en björk som enda träd på gården. Och nu först när vi flyttat från vår björk har jag på riktigt insett hur vackra björkstammar är.

Den här skylten fick mig att tänka på en drygt tre år gammal facebookstatus: Fru Furu är hos Furus i Furu på Furuvägen vid Furu å.

 

Nya mössor

Det visade sig att det finns en skicklig sömmerska i släkten. Igår kväll satt jag och valde mellan många fina tyger, och redan idag fick jag och Hannes våra nya mössor till hösten.

 

Vi e Pönti!

Vi är i Småbönders, eller Pönteri som man också kan säga. Eller Pönti som Hannes säger.

Jussi-tuta hade en fin gungstol.

Både den lite yngre och den lite äldre gillade att gunga i gungstol.

Fammo och faffa har en fin trehjuling som Hannes fick cykla med. Men tyvärr är han ännu lite för kort för att räckas ner till pedalerna.

Hannes egen cykel är också med, men fastän han nu börjar få bra fart på den var den inte längre så pop. Hannes sykka stooa sykky, lät det i stället.

Hannes har gungat …

… tillsammans med faffa.

Och inomhus finns det skojiga hus att leka med.

 

”Hoplop” i Sastamala

På vägen till Österbotten stannade vi i Sastamala och hälsade på fabo Mikki, Marrra och kufi kifi, eller fabo Mikki, Marita och kusin Matias som de också kallas.

Hoplop! sade Hannes då han såg vad de hade på gården.

Och som han hoppade.

Kusin Matias hoppade också.

Hösten var längre kommen i Tammerforstrakten än i Esbo …

… och det var dags att kratta löv.

Kusinerna.

Och Ville.

 

Westers

I augusti besökte vi också Westers.

Alltid lika roligt att återse platsen där vi hade bröllopsfest.

Pepparmintste jag kunde pimpla litervis av, och därtill en smarrig morotskaka.

Och Hannes smaskade i sig äppel.

Kan ni gissa vilken växt det här är?

Så här ser samma frökapsel ut då den öppnat sig.

Och Westers är visst alltid lika vackert.