Lillajul

Jag hade inga som helst ambitioner på att fira lillajul i år, främst med tanke på att jag visste att det var första kvällen jag skulle vara ensam hemma med barnen. (Familjens Herman var och tittade på den riktiga Herman på Svenska Teatern.)

Igår plockade jag i alla fram lådorna med julpynt, i jakt på mysigare nattbelysning till vårt sovrum än en skrivbordslampa.

När jag ändå var i farten kom också julstjärnor upp i Hannes rum …

… och i vardagsrummet.

Men mittiallt under kvällens flöde av tomtar på facebook och instagram slog det mig att jag ju faktiskt har en tomte som brukar få titta fram ur vrårna till lillajul. (Och att adventsstaken behövs imorgon.)

Nu står han i vardagsrummet och ler lite pillemariskt åt oss.

Och så hittade vi en tomtemössa som passade bra på Hannes: Bah humbug-mössan jag köpte åt mannen ifjol. Stackars liten som inte vet vilken attityd han sprider. Som tur är vet han inte heller att många andra barn fått öppna lillajulsklappar idag, det hade jag inte haft en tanke på.

 

Annonser

Tomtenisse

Vem får inte julfiilis när man dagarna i ända tittar på den här lilla tomten i sin vita luva?

 

Frisk luft

När Hannes var nyfödd stack jag inte näsan utanför dörren på en vecka, annat än på vägen hem från BB. Hade inte en tanke på att gå ut, det var först när jag blev uppmanad att gå ut och gå en sväng det slog mig att frisk luft brukar göra gott.

Den här gången funderade jag faktiskt i förväg hur jag ska klara av att vara instängd med en baby som inte får vara ute de två första veckorna. Nu är jag van att vara ute flera timmar om dagen, och även om november och december sällan vädermässigt är några höjdarmånader gissade jag att jag skulle behöva lite syre mellan allt babymys.

Men det är ju inte svårare än att man går ut.

I torsdags gick jag ner till rantaraitti när resten av familjen sov sin eftermiddagssömn.

Frisk luft och vackra vyer – vad mer kan man begära?

Och så kollade jag in konstverken Hannes och pappa skapat tidigare på dagen.

Idag gick jag ut på lekparksrunda med Hannes.

Roligt att få tumistid med honom, det har inte blivit så mycket av den varan de senaste dagarna.

En timme hann vi vara ute tillsammans innan det blev skiftesbyte – jag gick in och ammade och Hannes lekte vidare ute med pappa.

 

Vältajmat

En av de saker jag funderade på inför att babyn skulle födas var om vi nånsin lyckas få barnen att sova sin dagssömn samtidigt.

Hittills har det lyckats bra. Både igår och idag har alla tre herremän tagit sina päikkäre samtidigt. Två av dem på soffan och den tredje ute på balkongen.

 

Lillebror

Här är han – lillebror – som föddes under natten till måndagen, 25.11 kl. 3.53 för att vara exakt. I tisdags kom vi hem från BB och vi mår prima allihop.

 

Utevistelse

Jag har som mål att Hannes ska få vara ute och röra på sig minst två timmar varje dag. Dels för att få frisk luft, men främst för att få röra på sig ordentligt.

Dagar som denna har jag inga som helst problem med att vara ute med honom, jag trivs själv också bra utomhus. Men här tidigare i veckan har det känts motigare i det gråa, regniga vädret. Därför är jag glad att han gillar att gå. I onsdags promenerade han till Nella & Nuttu, igår gick han till Iso omena, därifrån till rådgivningen och sen hem igen. Vardera blev en promenad på ungefär en timme, och dagskvoten på två timmar fylldes visserligen inte – men bättre än ingenting ändå.

Torsdagen blev ett riktigt bottennapp då vi var inne på Ikea hela dagen, men i och för sig gick vi runt en hel del och han lekte mycket där, så han rörde ju på sig i alla fall. Tisdagar är annars riktiga innedagar för oss med först sagostund och sen knatterytmik, men då har vi kutaklubben på kvällen där Hannes får springa av sig ordentligt – inomhus visserligen. Vi är ändå ute under dagen, men Hannes sitter i vagn när vi går till bibban och knatterytmiken så det räknas inte in i de dagliga två timmarna. Frisk luft borde han ändå inte lida brist på, eftersom han sover sin eftermiddagssömn på 2–3 timmar i vagnen på balkongen varje dag.

Nu är jag så bekväm av mig att jag helst vill få till de två utetimmarna på förmiddagen. För när Hannes vaknar från dagssömnen vid 5-tiden är det ju redan kolmörkt ute, och man ser till exempel ingenting vid sandlådan här på gården. Tidigare i höstas var det ingen sak att vara ute en timme på kvällen, men nu lockar det noll i mörkret.

Det som däremot blir spännande att se är hur vi ska lyckas få till utevistelsen sen när babyn kommit. För jag vågar inte drömma om att barnen skulle synka så bra att Hannes lektid ute på förmiddagen skulle matcha babyns sovtider. Och tanken på all påklädning som krävs för att man är ute i en halvtimme och sen rusar in med en hungrig baby känns lagom lockande. Nåja, jag ska inte ta problem av det i förväg. Vi får se hur det går. Och så kan det ju bra hända att Hannes minskar på sin dagssömn eller helt lämnar bort den, och då blir eftermiddagarna tillgängliga på ett annat sätt. Och så kommer det ju kanske lite snö som gör att det inte känns fullt så mörkt ute på kvällarna.

Råkade se den här bilden i min facebook-feed här i veckan, och den fångar bra min inställning till att vara ute i naturen. (Bild: Child and Nature Alliance of Canada)

För genomtänkta lekplatser i all ära, men jag tror att det är ute i naturen som barnen på riktigt får röra på sig och vara kreativa helt på sina egna villkor.

Idag gick vi – surprise, surprise – till skogen.

Hannes tända ljuse i vasajumme (vardagsrummet).

Jag tycker att det är härligt att se vad Hannes hittar på att göra i skogen, en liten eller stor käpp kan förvandlas till precis vad som helst.

Han har några favoritplatser som vi går till varje gång i skogen. Som till exempel här vid sin dator där han skriver slutarbete, eller stocken som är hans taxi, eller en annan stock som är Thomaståget. Men varenda gång vi är i skogen hittar han på nåt nytt, och ibland funderar jag var han tar allt ifrån. Och det är just det som är det bästa tror jag, att barnets fantasi får spela fritt.

Visst har klätterställningar också sina fördelar, men eftersom alla inte ligger fullt så här vackert blir jag själv fort uttråkad av att hänga i lekparken.

Dessutom kanske man lär sig lite om naturen när man rör sig i skogen. Här såg vi en hackpsett.

På stranden såg vi mera fåglar:

De e skata. (Pekade på gräsandshonan.) Vaaa de fö kråka? (Pekade på gräsandshanen.)

 

Stallet på bibban

Idag har vi hängt i stallet. Det har nämligen byggts upp ett lekstall i vår bibba med inspiration av Tikkumäen talli (Stallet på kullen). Helt obekant stall för mig måste jag erkänna, jag trodde det var baserat på en bok av Mauri Kunnas, men det var det ju inte alls. I stället visade det sig höra ihop med en bokserie gjord av författaren Reetta Niemelä och illustratören Salla Savolainen.

Stallet finns på bibban i Iso Omena i ett par veckor, och där kan man fixa och greja en hel del med hästarna. Mäta häste.

Borsta häste.

Borsta lilla gubben.

Häste ha gaasögon. (Den kopplingen hängde antagligen delvis ihop med att vi strax innan stallbesöket var hos optikern där jag fick mina två nya par glasögon.)

En hel lång rad käpphästar.

Som såg ut att vara fixade av gamla yllesockor – smart.

Galopi, galopi!

Och hjälmen på förstås.

 

Overdue och otålig

Hur vet man att man gått en god bit över den beräknade tiden? Jo, man får ett nyhetsbrev med rubriken ”You and your baby at 1 week. Newborn essentials”. Ett sådant fick jag igår – thank you very much NHS. Och idag fick jag ett mejl av Liberoklubben där jag ombeds svara på en enkät och berätta hur förlossningen gick till. Visserligen har både den brittiska hälsovårdsorganisationen och den finländska blöjklubben garderat sig och skriver också om hur det kan kännas när den underbara väntetiden bara fortsätter och fortsätter. Otålighet och frustration till exempel – låter bekant det där.

Idag är jag i vecka 41+1 och hade mitt sista rådgivningsbesök som gravid. Allt såg bra ut och nu vill de inte se mig på mödrarådgivningen mer, härefter blir det barnrådgivningen som gäller. Nästa steg för mig som gravid är att jag ska ta kontakt med BB och boka tid för en kontroll nästa vecka. Håll tummarna för att förlossningen sätter igång av sig själv innan dess.