Coola accessoarer

Sol ute …

… sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.

Solbrillorna på den undre bilden är ett fynd jag gjorde i Koddböle senaste helg. Vi gick igenom gamla kläder och jag hittade en del guldkorn som fick bli starten på den låda med maskeradgrejer som jag har tänkt fixa åt Hannes.

Den som spar, hon har. Och Hannes tyckte att det var riktigt roligt att spöka ut sig.

Hello Sällskapsresan!

 

Vår nya vagn: Bumbleride Indie Twin

Så här ser den ut, vår nya vagn. Jag velade i evigheter, men sedan föll valet på en Bumbleride Indie Twin. Än så länge har jag bara varit ute med den ett par gånger, men tänkte ändå skriva ner några spontana kommentarer om vad jag tyckt hittills.

För det första måste jag säga att den är väldigt lätt och smidig att köra runt med. Sviwel-funktionen på framhjulen gör att den svänger runt som en dröm inne i till exempel ett shoppingcenter, och hjulen är så pass stora att man tar sig fram riktigt bra också utomhus. De vagnar jag från tidigare har erfarenhet att ratta runt med är en Emmaljunga kombivagn, en MacLaren paraplyresevagn och en BabyJogger springvagn (har skrivit mer om dem här.)

Jag funderade länge på om vi alls behöver en syskonvagn, eller om vi skulle klara oss med en singelvagn i kombination med ståbräde, pulka, bärsele eller barn som går själv. Vi har köpt ett ståbräde till Emmaljungan, men inte använt det ännu. Men redan med tanke på de rutter vi hade i tisdags kändes det på sin plats med dubbelvagn. På sina ställen var det så mycket snö att det nog hade varit tungt att skuffa en knatte på ståbräde med små hjul. Och på sina ställen var det så sandat att pulka hade varit en omöjlighet. Och med tider att passa på två ställen hade det varit ohållbart att låta Hannes gå själv, även om vi rörde oss sådana sträckor som jag vet att han skulle orka gå.

Så som våra vardagar ser ut nu kommer vi inte att använda vagnen varje dag. Men då vi använder den behövs den verkligen. Åtminstone så länge Hannes sover dagssömn är det bra med en ordentlig vagnplats med fullt liggläge åt honom, till exempel om vi åker in till Helsingfors en heldag. För att inte tala om längre resor i nya miljöer.

Ett minus med vagnen vi valde är att barnen åker framåtvända. Jag hade gärna haft dem vända mot mig, men det var ett önskemål jag prutade bort. Man kan inte få allt man önskar – särskilt inte när det gäller dubbelvagnar. Det man däremot kan göra är att svänga om suffletten på vagnen, så att babyn kan åka vänd mot en också då man inte har den liggdel som kan köpas separat till vagnen. Vi köpte alltså inte liggdelen, utan lillebror ligger i en mjuklift vi fått låna. Idén om att svänga suffletten fick jag i det här blogginlägget. Frågade en försäljare om saken och hon sade att det går att göra men att det inte är något som tillverkaren rekommenderar eftersom det förändrar tyngdpunkten i vagnen. Vi gjorde det ändå.

På tal om suffletterna så gillar jag att de är stora och sträcker sig långt fram. Har för mig att de skyddar bra mot såväl vind som sol. Dessutom tycker jag att det är en stor fördel att vagnen har två skilda suffletter i stället för en gemensam för båda barnen, såsom i många andra dubbelvagnar.

På Hannes sida hade vi suffletten uppe så att vi lätt skulle kunna prata med varandra. Och jag var positivt överraskad över hur nära en han verkade sitta när man skuffade. Vi hörde varandra bra då vi talade i normal samtalston. Helt annat än i vår springvagn eller resevagn, där det känns som om barnet sitter mycket längre ifrån en.

Bredden på vagnen är 75 cm och den ryms in i standardbreda dörrar. Den ryms alltså bra in i vårt cykelförråd och hissarna i Iso Omena var inte heller något problem. Har ännu inte gått i butiker med den. Då känns den säkert onödigt bred, för jag känner mig klumpig redan med Emmaljungan som är drygt 10 cm smalare (men bara transporterar ett barn). Buss har vi inte heller åkt med nya vagnen ännu, blir spännande att se hur det känns.

Förvaringskorgen är rymlig. Vår fullpackade skötväska får plats, och en hel del grejer till. Ett litet minus är att det är lite trångt att lägga in större saker i förvaringskorgen, jag fick baxa en del med skötväskan.

Första intrycket av vagnen är mycket positivt. Nu återstår att köra runt med den lite mer och i fler situationer för att se hur den känns då.

Vagnen finns till salu i Finland, men vi beställde vår från Tyskland. I Finland har jag inte hittat den billigare än för 799 euro, i Tyskland fick vi den en hundring billigare. Frakten blev 26 euro, så vi sparade totalt kring 75 euro. Men det var inte enbart för priset utan minst lika mycket för färgen som jag beställde den utomlandsifrån. Den turkosa färgen (aquamarine) som jag blev stormförtjust i säljs nämligen inte i Finland. Och jag var beredd att handla vagn auf Deutsch för att få favoritfärgen och spara några tior. Vi beställde vagnen från Hamimex. Jag mejlade dem några frågor gällande leveransen först, och hann ge upp hoppet om hela affären då det tog nästan en vecka innan jag fick svar. Men efter det gick allting väldigt snabbt och smidigt. Deras webbsida finns bara på tyska, men jag kommunicerade med dem på engelska. Vagnen kom på en dryg vecka och hittills har jag åtminstone inget att klaga på gällande kundservicen.

Om någon vill läsa mer om Bumbleride Indie Twin kan jag rekommendera bloggaren som jag redan länkade till ovan, hon har skrivit utförligt om sina erfarenheter av vagnen (på finska) här, här, här och här eller en annan bloggare som beskrivit vagnen här (likaså på finska).

 

Mutor

Vi gick ut idag också. Trots att jag efter gårdagens mankemang när vi skulle ut och när vi skulle in igen och med det mesta däremellan var väldigt nära att lova mig själv att vi stannar inne resten av veckan.

Dagens favoritsysselsättning var att skrutta skare. Där satt han och smulade sönder snöbit efter snöbit.

Läste i Trotsboken om hur föräldrar brukar tackla trotsiga 2-åringar. Trotsboken kommer (tyvärr) inte med några mirakelmetoder för hur man klär en halare på någon som turvis sparkar vilt runt sig och turvis ligger som en hög spaghetti på golvet eller hur man bäst bär ett rasande viftande barn så att man minimerar skador på sig själv och på gullungen. Mera handlar det om att man får bekräftelse på att trotset hör till utvecklingen och att det är likadant för de flesta. Och bekräftelse på att många föräldrar reagerar som man själv gör: ”det kan vara svårt att behålla sitt lugn och även att vara konsekvent. Vi växlar i rask följd mellan mutor, raseriutbrott och övertalningsförsök.”

I går testade jag en kombination av alla tre. Idag körde jag hårt på mutor.

Mutade Hannes att komma in med att vi skulle gå till Siwa-butiken och köpa Runebergstårtor. Och det funkade.

Runebergstårtan var åt mig, den åt jag nyss medan Hannes sov. Hans del av belöningen var att få skuffa en liten butikskärra och plocka varorna i den. Och gissa om det kändes bra att mumsa i sig tårtan och åtminstone en liten stund få känna sig som en vinnare.

 

Glansbildsbloggen

Idag har vi skidat.

Och skrinnat. Man hinner med många idrottsgrenar då intresset för varje aktivitet inte varar så länge. Lite trist att det tar dubbelt så lång tid att få på och av utrustningen som det sedan tar att vintersporta.

Precis när vi var klara med skrinnandet kom en tankbil och vattnade isen. Lite pulkabacke på det, och det var vår utevistelse idag.

Solen sken, himlen var blå, kinderna blev äppelröda och det ser ju väldigt idylliskt ut alltihop. Men idyllen som syns på bild är visst inte hela sanningen. Idag är jag den första att erkänna att jag glansbildsbloggar. För det var en förmiddag så full av frustration att jag är förvånad att vi kom ut genom dörren allihop. Allt syns ju inte på bild och det har sina förklaringar. Till exempel räckte inte tålamodet till att plocka fram kameran då jag och lillebror iklädda full vintermundering gick ut och stängde dörren bakom oss medan storebror stod inne i vårt klädskåp fortfarande iklädd en halvknäppt pyamas. Ja, och frågan är vad jag hade fotat. Den stängda ytterdörren kanske, för pyamaskillens lek med skjutdörrar såg jag ju inte från trappan.

Och inte räckte händerna (och än mindre tålamodet) till att fota då vi var på väg hem och jag skuffade en vrålande gullunge i vagnen, bar en annan vrålande och sprattlande gullunge under armen och med jämna mellanrum böjde mig ner för att plocka upp en pulka som dunsade i marken eller en liten käpp som var katten Findus och vars försvinnande ur hala handskhänder fick vrålet att öka i styrka så till den grad att jag var rädd att stämbanden skulle gå av. Eller att någon annans trumhinnor skulle spricka. Och inte hade jag lust att fota någon av de otaliga andra duster vi haft idag heller. Då är det bättre att glansbildsblogga. O ljuva småbarnsvardag.

 

Tisdag = tidtabellsdag

Idag var vi för första gången ut med nya vagnen. Jag skriver lite mer om vrålåket i ett annat inlägg inom kort.

Sagostund först. Där sitter killen som ett tänt ljus och lyder minsta vink. Skulle inte tro att det är samma kille som allt som oftast protesterar högljutt och med hela kroppen vad än vi ska göra här hemma.

Det var svettigt när vi skulle iväg. Men väl värt besväret då man sedan själv får sätta sig ner med en tidning medan den ena sover och den andra lyssnar på sagor. Och sen rusade vi vidare på knatterytmik.

På kvällen var vi på kutaklubben. Jag undrar varför allt som händer på svenska för små knattar i Mattby ska ordnas på samma dag. Alla tre aktiviteter vi har i veckan är på tisdagar. På sätt och vis är det ju en fördel att ha en dag som går enligt tidtabell och så är man mer flexibel resten av veckan. Men lite mer utspritt hade programmet ändå gärna fått vara.

Och här en bonusbild på lillebror, som visst inte visat nunan på bloggen på ett tag. Vi har dop på söndag och det verkar som om vi skulle hålla namnet hemligt till dess. Undrar hur länge efteråt vi ännu kallar honom lillebror av gammal vana.

 

Kusiner

På måndagsförmiddagen träffade vi pojkarnas kusiner Wilmer och Wiggo i Tjuda. Wilmers två andra kusiner kom också dit lite senare, men dem har jag inga bilder på. Skoj med jämnåriga kusiner. De äldre tre killarna är födda inom tre månader och de yngre tre killarna inom fyra månader.

Traktorn var pop.

Rutschbanan likaså.

Armywifen var klädd som för en polarexpedition men fick ändå kallt om tårna. Fy tusan vilken bitande vind det var. Men härligt med sol.

Killarna åkte pulka.

Tjohoo!

De yngre kusinerna roade sig med att sova i bredd.

 

En vinterdag i Koddböle

I söndags skidade vi igen.

Det var roligt så länge det varade, men det varade inte så länge.

Hannes hjälpte momi och moffa att kasta in ved.

Sen fick han åka traktor.

Jag beundrade iskristaller.

Nu är det frostade glas minsann på ladugårdsvinden.

Fantastiskt hur vackra och detaljrika de kan vara.

Gick en kort promenad i ett vinterland.

Snötyngda grenar.

Eller snötyngda var de ju strängt taget inte, snön var så väldigt lätt och fluffig.

Hann tänka att det kanske sen ändå var pulkan och inte fårskinnet Helga gillade. Men efter ett par meter hoppade hon av.

Sen värmde hon lillebrors fötter.

 

Utedagen

Idag blev det skidpremiär för Hannes.

Och han verkade tycka att det var riktigt roligt.

Bra gick det också med tanke på att det var första gången. Mest gick han fram med skidorna, men några tag gled han fram. Hannes skidade ett varv runt gräsmattan framför bodan, sen sa han Nu e de fäädit.

Istappar både högt och lågt.

Roligt att slå ner dem.

Upptäcktsfärd i ”museet”.

Bjällerklang!

Vad vackert det är med snön.

Perfekt utevistelseväder, Hannes var inte många timmar inomhus idag.

Skridskopremiär ett par timmar efter skidpremiären.

Det var nog inte så lätt, varken att få fötterna att åka i rätt riktning eller att skuffa stödet framför sig.

En stund testade vi så.

Och sen höll vi i handen eller stödde ryggen, och det gick lättare.

Hoppas att intresset håller i sig så att vi kan testa också i Esbo.

På eftermiddagen kom kusin Wilmer till Koddböle. Och vi var ute allihop igen, både på eftermiddagen (då Hannes sov) och på kvällen. Tack och lov är Hannes mindre motsträvig när det är någon annan än föräldrarna som klär på honom, annars hade vi knappast gjort annat än haft klädstrider hela dagen.

En suddig en i pulkabacken.

Moffa fixade belysning utanför bodan.

Vintersakerna var precis lika skoj som sommarsakerna. Wilmer var mest förtjust i att spela bandy och åka trehjuling, Hannes klippte snö och krattade snö och skruvade på skottkärran. Och på den missvisande bilden är det Wilmer som skottar snö och Hannes som cyklar.

Pulkan var pop också bland de fyrbenta. Eller kanske fårskinnet.

Västerut

Idag kom jag och småkillarna till Kimitoön.

Vilken magisk bilfärd vi hade. Tyst i bilen och vackra vintervyer utanför. Lillebror skrek till en enda gång på vägen, Hannes satt knäpptyst tills han somnade och det första han sade på hela bilresan var Vi svänga Koddbölevägen. Hannes ha vakna då vi hade en dryg kilometer kvar.

Hannes torrtränade inför skidpremiären som förhoppningsvis blir av imorgon.

Och moffas famn var populär.

 

Dubbelt upp

Idag fick vi vår nya dubbelvagn.

Det här ekipaget är ju också ett slags dubbelvagn, eller vagn på vagn i alla fall. Jag var verkligt glad att jag fick låna en kärra från posten, annars hade det blivit svettigt att baxa paketet till bilen.

Min karriär som dubbelvagnsförare började däremot inte så strålande. Jag hann inte ens ut ur posten innan jag höll på att meja ner manicken med könummerlappar. Oj då. Nå, de som stod i kön fick sig ett gott skratt i alla fall. Förhoppningsvis är vår vagn lättare att manövrera än postvagnen, och förhoppningsvis ser jag bättre över den riktiga vagnen än jag gjorde över vagn-på-vagn-kombinationen.