Glada vappen!

Och trevlig första maj!

Ja har mjölk, du har mjöd. Skåål!

 

Annonser

Koddbölet

Vi var i Koddböle under veckoslutet, eller Koddbölet som Hannes sade några gånger. Han är väldigt noga med ändelser på orden nu, särskilt om det är t på slutet. Jag pratar om fönstre, han säger fönstret. Jag säger borde, han säger bordet. Jag säger träde, han säger trädet. Och så vidare, och så vidare. Det lustiga är att han riktigt betonar det där t:et på slutet, nästan som om han skulle försöka korrigera mitt slarviga vardagsprat. Och för min del får han gärna prata om Koddbölet, precis som han annars också får prata som han vill. Så ja, vi var i Koddbölet på veckoslutet.

Aktivitetstavlan hade fått många nya mojänger.

Nyrökta och väldigt goda. Harvinaista herkkua, tur att en släkting försåg oss med delikatesser.

En trio traktorer – i bakgrunden skymtar moffa som är ute och sår.

Och en kvartett kusiner.

De äldre satt och spexade och lyssnade på Traktor Alban (eller Krato Nalban som Hannes säger).

Och så åt de croissant.

De yngre åt på fingrar och strumpor, och så hade de tydligen en egen version av sänka skepp på gång vid sidan om.

Momi/fammo nattade barn i vagn på löpande band. Här är hon på väg ut med Wiggo efter att hon först fått Wilmer och Hannes att sova sina eftermiddagslurar.

Och där snarkar de alla tre. (Vilken tur att det finns tre vagnar med totalt fem platser hos momi och moffa.)

På lördagen köpte jag för första gången ersättning åt eget barn. Resten av varorna i korgen ger kanske en ledtråd till orsaken – jag var på väg till Åbo för att träffa ett gäng underbara kvinnor (men det är en annan historia) och Amos fick bli kvar i Koddböle. Och han hade faktiskt druckit lite ersättning under kvällen, även om den inte alls lär ha varit lika pop som bröstmjölken jag hade pumpat ut. Jag är i alla fall lättad över att Amos verkar ta tuttflaska. Hannes blev aldrig riktigt kompis med den, så med honom testade vi aldrig ens ersättning.

Det kan hända att jag på söndagsmorgonen frågade mig själv varför i hela friden man som småbarnsförälder vakar frivilligt en natt. Det var så värt det – alla gånger – men ändå var ögonen fulla av grus nästa morgon. Hjälpte förstås lite att frukosten såg ut så här.

Amos fick träffa gu'mor Agneta för första gången.

Och gu'far Johannes också.

Det dracks smoothie ute.

Och mannen flög med sin quadrokopter.

Det var lite knepigt att få den att lyfta till en början.

Men när ingenjören hade klurat ut en lösning på det tekniska trubblet …

… lyfte quadrokoptern …

… och flög fint en stund …

… tills den kraschlandade i svärfars åker. Och mannen fick plocka upp bitar av söndriga propellrar.

Men som tur var följde det med reservdelar i paketet, så nu borde quadrokoptern vara i flygskick igen.

 

Sömnsnack

I måndags, Hannes: Ska vi gå och se vilken färg Gäddvik är?

Och det lyckades. Igen. Fastän jag till och med hade utmanat ödet och tagit med mig en bok.

I går, jag: Du behöver inte sova, men vila lite här i springvagnen medan jag dammsuger.

Och när han hade somnat sött i vagnen i vardagsrummet med en tom trådrulle i handen rullade jag ut honom på balkongen där han fick göra brorsan sällskap.

Men två i rad blev tyvärr inte tre i rad. Idag har jag försökt med alla möjliga magiska ord, men det tycks inte gå att få honom att sova, hur trött han än är. Hmh, jag får väl bara se mig besegrad.

 

Som på moln

I lördags invigde jag mina nya löparskor. Alltså oj, den där makalösa känslan när man har nya dojor. Det är ju som att sväva fram på moln. Och jag svävade fram i dryga 12 km – trots träningsvärk i kroppen från crossnature-passet dagen innan.

Där satt jag efteråt och stretchade och var hög på endorfiner. Och jag kunde inte låta bli att tänka att det ju faktiskt går att komma i helt okej form relativt fort efter en förlossning (ifall man klarat sig utan komplikationer förstås). Även om man är en riktig söndagslöpare – som för omväxlings skull gav sig ut en lördag.

 

Underbara kvinnor

Skål! I lördags var jag på Underbara Kvinnor-kväll i Åbo. Och vilken alldeles underbart härlig kväll det blev.

Johanna ordnade, och hon hade samlat ihop ett prima gäng med underbara kvinnor som hon känner, men som inte kände varandra. Meningen var att vi skulle mingla och prata med varandra och det var precis det vi gjorde hela kvällen och halva natten. Så underbart uppfriskande att prata med helt nya människor, eller att prata om helt nya saker med människor man visserligen träffat förut men ändå inte känner så bra.

Alla hade namnlapp och alla fick skriva tre saker om sig själv på sin namnlapp. Och vilka intressanta diskussioner det blev. Om allt mellan himmel och jord. Jag lärde mig till exempel mycket nytt om te, hörde intressanta storyn om byggnadsgranskare, diskuterade användningen av dymolappar hemma, fick tips på en syblogg, utbytte loppistips och fick flera frågor om året England. Och så var det förstås en massa annat tjejsnack – det var bröllop, det var barn, det var hus och hem, det var träning, det var jobb, det var resor och det var livet. Fascinerande att lyssna på folk som berättar om sina hobbyer och det öppnar sig nya världar för en. Spännande också att se att många planerade eller drömde om att vidareutbilda sig, antingen inom sitt yrke eller inom en helt annan bransch. Härligt att andra delar med sig av sin vardag, och av sina drömmar.

Ja, och så åt vi en hel massa godsaker – både sött och salt som alla underbara kvinnor haft med sig. Och vi drack förstås också (men knappast så mycket eftersom väl hälften av oss var antingen gravida eller ammande).

Kvällen var fri från barn (och män) och det betydde att man fick äta ifred och prata till punkt. Vilken lyx att kunna lyssna hela meningar och kunna prata hela meningar och att inte hela tiden behöva hålla ett öga på någon liten typ. Att ha en känsla att hänga med i vad det pratas om, helt enkelt. Ja, och att få sitta ner tills man själv vill stiga upp.

Det är precis som Johanna sade i sina välkomstord – i den här åldern är det inte längre så lätt att lära känna nya människor. Och då är en helkväll med drygt tjugo underbara kvinnor ett alldeles ypperligt tillfälle, för det är ju så otroligt roligt att bli bekant med nya eller nygamla typer och att få nya saker och infallsvinklar att fundera på.

 

Crossnature Mama

Idag hölls det första passet Crossnature Mama i Mattby. Och oj, vad bra det var. Win-win för oss alla tre: jag fick träna, Hannes fick leka i parken och Amos fick sova i vagnen. Väldigt effektiva övningar dessutom, jag kommer nog att vara öm i morgon.

Nästa pass hålls nästa fredag, och till dess hoppas jag att vi får ihop flera intresserade så att träningen fortsätter. För ”barnvagnsjumppa”, eller Wiioo fit som Hannes säger, är ju bara bäst!

 

Fem månader

Amos blir fem månader idag och det firade vi med att testa på att sitta själv. Det gick väl sådär.

Favoritsysslan just nu är annars att dra strumporna av sig och suga på tårna.

 

Dagens

Dagens illvrål: Amos, när jag duschade. Han tycks avsky att jag duschar, precis som hans bror också gjorde då han var mindre. Och jag sjunger högljutt i duschen igen, för att trösta och för att överrösta.

Dagens outfit: en stor mörkblå handduk fasthållen med en hand bakom ryggen, matchat med en droppande våt duschtrasslig kalufs.

Dagens nu-blir-mannen-glad: postiljonen ringer på dörren och levererar ingenjörens nyaste leksak, en quadrokopter som han väntat länge på.

Dagens sammanträffande: allt ovanstående händer samtidigt.

(Dagens bästa: jag lyckades behålla greppet om handduken medan jag kvitterade ut paketet och vyssjade på en vrålande typ i sittern.)

 

Tack Gäddvik!

Ser ni vad jag ser? Jo, en sovande storebror. Men ni ser inte det jag också såg – en sovande lillebror. Båda två, samtidigt. Gissa om jag kände mig som en vinnare, jag som inte ensam har fått Hannes att sova eftermiddagssömn på flera veckor (förutom en gång i bilen).

Idag skedde det tack vare Gäddvik. Vi var på väg hem från rådgivningen och funderade vad vi skulle hitta på. Det hade en stund tidigare varit tal om Gäddvik, och Hannes ville mittiallt se vilken färg Gäddvik är. Okej, sade jag och styrde dubbelvagnen mot rantaraitti. När vi kom ner till stranden sov han redan. Och sen sov de i två och en halv timme bredvid varandra. Amos var visserligen vaken en god stund däremellan, men så somnade han igen, drogad som han var efter en fullpott med vacciner strax innan. Och jag hann med en skön promenad, trekvart på en parkbänk i solen och ännu lite planlöst irrande runtomkring i hemkvarteren innan Hannes vaknade och sa Va mamma gör? Jo, jag går runt och väntar på att du ska vakna så att vi kan gå in.

För säkerhets skull tog jag ett foto så att också Hannes skulle få se vilken färg Gäddvik var idag.

 

Sommar och sol

Vilket fenomenalt väder det har varit de senaste dagarna.

Igår var vi ute hela dagen, förutom en sagostund och några matpauser. På eftermiddagen hade vi Liam på besök.

Killarna beskar rosenbuskar.

Det är inte långt kvar så blir det grönt i björktopparna.

Gräset är redan grönt. Och nu börjar sportplanerna här nära oss se så pass färdiga ut att jag misstänker att vi snart inte kan använda ska-vi-gå-och-titta-på-grävmaskinerna som en anledning att få hem Hannes från parken.

Idag kände jag för första gången behov av mugghållaren som hör till vår dubbelvagn, men som jag tyckte att var ungefär det onödigaste man kan tänka sig och gömde i ett skåp. För även om vagnen är väldigt lätt att manövrera var det inte värst smidigt att skuffa den genom lös sand med en hand och samtidigt bränna andra handens fingrar på den kokheta paffmuggen.

På tal om mugghållare annars, så har jag ibland tänkt tanken att det skulle vara smart att ta med sin morgoncappuccino i en termosmugg och dricka den i lugn och ro vid sandlådskanten i stället för att ta en klunk här och en klunk där medan man servar småfolk. Att bli en lattemamma alltså. Men det stupar på sin orimlighet. Sådant projekt och sådan tandagnisslan som det redan nu är när vi ska gå ut så skulle det vara helt befängt att tro att jag dessutom mitt i påklädningsrumban skulle lyckas koka en cappuccino för att ha nybryggt kaffe att sitta och smutta på ute.

Jag åt en croissant till mellanmål. Hannes ville inte ha (?!), han ville bara rutscha.

Enligt försäljaren i Merenneito hade folk varit och simmat igår. En solbadare såg vi idag också, trots att det inte längre var någon sommarvärme.

Hannes klättrande nådde nya höjder.