Koddbölenytt

Grävmaskin på besök i Koddböle i onsdags, och det var lite spännande.

Vi begav oss ut på en promenad. Framför mig såg det ut så här …

… och bakom mig så här. Kurt och Bibbi som vi hälsade på tyckte att vi såg ut som ett tåg då vi kom. Och otroligt nog mötte vi tre bilar på de några hundra metrarna vi gick av och an längs byvägen som annars är så lugn.

Hannes sov idag dagssömn för sjunde dagen i rad (alla hurrar!). Tycker själv att det ser oerhört mysigt ut att ligga nerbäddad i dubbelvagnen.

Amos tömde duplolådan.

Och jag saknade sommaren. Ack och ve så fort man tröttnar på kyla och rusk. Sol och värme – ni är så innerligt välkomna tillbaka.

 

Som sin mor

Jag brukar ha svårt att se vem barn liknar. Men då jag tog det här fotot på Amos tyckte jag plötsligt att han liknade mig som barn väldigt mycket.

Kunde inte låta bli att kolla gamla fotoalbum.

Och visst, jag tycker att han liknar mig som baby – mer än Hannes nånsin gjorde. Det är visst inte bara födelsedagen vi har gemensam jag och min yngre son.

 

Efter regnet – ett bildsvep

Att vädret ändå kan ändra från en dag till en annan. Jag och killarna kom till Koddböle igår.

Hannes åkte runt på traktor och jag gick runt med kameran i det krispigt gröna.

Nybygget – en mjölkbro, en mjölkbrygga, en lekstuga åt killarna eller en parloar. Förslagen är många och det definitiva valet ännu inte gjort.

 

Storebrorskommentar

Go'moron Amos! Du har vaknat. Jag ser att du är på gott humör när du har sovit ute i friska luften här på Wiiio fit i Grani.

Inte kan man annat säga än att Hannes uttrycker sig moget för sin ålder. Lite lillgammalt också kanske för att vara en tvååring.

(En annan favoritkommentar nu är när han berättar om när jag var liten och bodde på landet. Det kommer från Pelle Svanslös det.)

 

Plock

Vi testade plockmat för första gången med Amos igår kväll. Det blev ingen succé. Hade tänkt att han skulle tycka att det var roligt att sitta med vid bordet och peta med morotsbitar medan vi andra åt. Så fel man kan ha. Han satt bara och gapade mot mig, och blev riktigt förbannad då jag pekade på en morotsbit i stället för att ge honom nåt på en sked. Slutade med att jag skedade in en portion morotspotatispuré i alla fall, fastän han redan ätit en portion på dagen. Och då blev han nöjd. Morotsbiten brydde han sig inte det minsta om.

Idag testade jag på nytt, den här gången genast efter att han ätit sitt portion puré. Och nu gick det avsevärt bättre. Han verkade tycka att det var riktigt skojigt att peta och plocka och smaska och suga.

Har tänkt att vi kör puré och plock parallellt. På sätt och vis skulle jag ha varit intresserad av att testa enbart plockmat (blw, baby lead weaning), men jag tror inte att mitt tålamod hade räckt till. Allt har sina sidor, förstås. Jag är ingen stor vän av puréandet, men samtidigt är det ändå rätt snabbt och enkelt. Plockmaten däremot känns som ett perfekt komplement, bra tidsfördriv då vi andra äter, och bra att killen har en viss vana att äta själv sen den dagen då/om skedvägrandet kommer.

Och hittills känns det faktiskt rätt kul med babymaten, vilket gör mig själv riktigt förvånad. Vi är förstås så i början att det hinner ändra hundra gånger om, men just nu känns det skoj att fundera vilka smaker Amos ska få testa på till näst. Vi har tagit starten i sakta mak – hittills har vi inte kommit längre än potatis, morot och batat – så det finns minsann mycket att upptäcka. Nu minns jag inte exakt hur Hannes förhöll sig till maten där i början, men jag har på känn att han var mer avvaktande. Helt annan matglädje att servera en som gapar så fort man för skeden mot munnen.

 

Det går framåt

Amos har börjat röra på sig.

Idag flyttade han sig en bra bit från täcket. Tyvärr såg jag inte hur han gjorde, för jag satt i köket och åt med ryggen till.

Hjälp av storebror kan han i alla fall inte ha haft.

För Hannes var upptagen med annat. Där låg han och sov med Arne Alligator spelande i musikspelaren bredvid sig. Måste ha varit rejält trött, för nu har han sovit i tre och en halv timme (!).

Amos somnade också och jag passade på att chilla (och svettas) på balkongen.

(Obs! Sugröret är fotorekvisita. Jag sveper alla godsaker så snabbt att ett sugrör inte har någon egentlig funktion. Men visst ser det tjusigt ut på bild, eller hur?)

 

En halvtåring och en sommardag på Glims

Den här lilla filuren blev ett halvt år gammal idag.

Han fick till och med en present.

Köpte vagnleksaken för 50 cent på loppis i Hagalund igår och hemma på kvällen slog det mig att det ju blir en ypperlig present. Kanske en färggrann prasslande grej att peta på gör vagnåkandet lite roligare.

Elefanten kom genast i användning.

Då vi imorse satt och funderade på vad vi skulle hitta på att göra den här sommardagen såg jag i mitt facebookflöde att Arne Alligator skulle spela på Glims. Vi hoppade på bussen och åkte till barnens söndag på gårdsmuseet.

Första besöket på Glims för mig.

Vi tog en närmare titt på fåren.

Och fåren tog en närmare titt på oss.

Spinnrockar av olika slag.

Kuckelikuu!

Smidesförevisning.

Spännande gamla hus att utforska.

Daggkåpor.

Vi vinkade mot Jorv. Jag och Amos låg där för exakt ett halvt år sedan, och just idag låg där en annan liten kille som vi väntar att få lära känna.

Djungeltrumman. Gissa vem som var glad då de började med Torsten med borsten. Tvåspråkig konsert, så de sjöng också om Tarja ja harja – som helst dricker Presidentti-kaffe. Oj vad jag gillar alligatorhumorn.

Amos diggade också. Inte illa att han fick fira sin halvtårsdag med Arne Alligator då storebror firade tvåårsdagen på Arne-konsert i höstas.

Arne är här!

Andra alligatorträffen för vår del den här veckan.

Arne rockade så att han tappade hatten.

Och Hannes var samma stoneface som i onsdags.

Amos var glad (och kanske lite mindre glad däremellan.)

Hannes överraskade och ville krama Arne efter konserten, det ville han inte tidigare i veckan.

Stämpel igen.

Sedan picknickade vi.

Tog en snabbtitt i museihusen.

Glims var ett charmigt ställe, tror nog att vi åker dit igen.

Jag fick lära mig en ny pysselgrej – att fläta snören. Kvinnan som lärde ut konsten sade att det är en japansk teknik som hon hade fått lära sig av en färöisk kvinna. Alls inte svårt då man kommer igång, och ganska snabbt gick det också. Jag satt och flätade i bussen hem och kom en god bit på väg. Påminner lite om de kompisarmband vi knöt i lågstadiet, men med den skillnaden att man flätar i stället för att knyta. Och själva snöret blir runt till formen. (Efter lite googlande lärde jag mig att tekniken kallas kumihimo, en beskrivning av hur man gör hittas till exempel här, på engelska.)

En och annan sådan här har kanske slunkit ner de senaste dagarna.

 

En somrig dag i Hagalund

Vilket alldeles makalöst väder det varit under veckoslutet. Vi hade tur som hade en helt oplanerad helg framför oss, och kunde vara spontana för hela slanten. Har känts riktigt som semester – att sitta vid frukostbordet och kolla runt på vad som händer i trakten och sedan bestämma sig för vad som känns bäst för dagen. Lördagens val föll på Maalaismarkkinat i Hagalund.

Skoj att åka på en liten utfärd hela familjen tillsammans, efter en arbetsvecka då mannen varit borta några nätter och de flesta kvällarna.

Men tja, själva marknaden var nog ingen höjdare. Undrar när vi ska lära oss att lantmarknader i huvudstadsregionen inte är nåt att hurra för. Mujkor, hattar, EU-valskandidater och glasögonputs, det var ungefär allt. Såg inte ens av någon metrilaku.

Roligt att bekanta sig med ett somrigt Hagalund var det i alla fall. Jag har så märkvärdig bild av den delen av Esbo från tidigare. Nu insåg jag att det ju faktiskt är riktigt fint där – i delar av Hagalund åtminstone.

Linbana.

Såg ju alldeles härligt ut att åka där.

Hannes var riktigt fascinerad av att titta på när de klättrar tornet.

Inte oss emot.

Muurikkaplätt till lunch, mums.

Och lite lek.

Mellanmål i hettan.

Hemma på gården igen med två utmattade killar.

 

Två i rad

Häromdagen då jag sade att vi ska borsta Amos tänder korrigerade Hannes mig genast och sade Amos tand. Han hade ju så rätt, och jag har sedan dess tyckt att det är så lustigt att säga åt Amos att nu ska vi borsta din tand. Men det nöjet var kortvarigt.

Idag märkte vi att han, sexmånadersdagen till ära, har fått sin andra tand. Nu har han alltså två vassa vita kanter mitt i underkäken. Ungefär som sin bror. Hannes var någon enstaka vecka äldre då hans första tänder tittade fram – två samtidigt. Vi var då på semester i Kreta och blev lite förvånade över att det en dag fanns två tänder i hans mun. I lillebrors fall kom de två första tänderna med exakt en veckas mellanrum.

 

Kusinstoj

Fredagen tillbringade vi också i killarnas kusiners sällskap. Men bilderna jag har från dagen är av det märkligare slaget. Inte en enda vettig bild på nån av killarna, och inte många bilder annars heller.

På eftermiddagen åkte vi in till Helsingfors.

Freebies i Esplanadparken då Unikko fyllde 50. Man tackar och tar emot.

En tur till Salutorget.

Och ett härligt tyg.

Det som inte syns på bild är till exempel förmiddagens crossnature mama-pass i Mattby, där vi var hela bunten. Och en massa annan lek och skoj och stoj. Det var som vi sade då vi skildes åt för den här gången – det är intensivt, men det är skojigt. Konstigt skulle det ju förresten vara om det inte var lite intensivt med fyra kusiner som alla är under tre år gamla.

En del strider är det förstås också. Den här gången märkte man tydligare än förut att Hannes vaktade noga på sina saker. Redan innan Wilmer ens kommit hit räknade Hannes upp en lång lista med saker som kusinen inte skulle få leka med, och det fortsatte då han var här. Visst är det svårt att lära sig att dela med sig, men det är ju tur att man har kusiner och kompisar att öva med tills lillebror vuxit sig så stor att han också är med i kampen.