Kaustby folkmusikfestival

I onsdags var vi till Kaustby på folkmusikfestival.

Med oss hade vi killarnas kusin Matias. Lekplatsen blev första stoppet.

Vid barnscenen trivdes vi en liten stund.

Såg frestande ut att slå sig ner i skuggan på en gräsmatta.

Så då gjorde vi det.

Hannes som annars brukar vara rätt lugn av sig hade världens fart på och sprang upp och ner för backen otaliga gånger. Han bara rusade runt och jag satt i skuggan och svettades – 29 grader är rätt mycket då man är ovan med sommarvärme.

Det visade sig att Hannes lekte wiio fit. I fickan hade han ett rött tyghjul från en bok, det var hans tidtagarur som han plockade fram, tryckte på, sade klara färdiga gå, och så sprang han. Och sprang. Och sprang. Och sprang.

Lite lugnare var det emellanåt. Till exempel då kusinerna hade en gemensam lässtund.

Dalsbruks Dragspelsklubb, med en alldeles nyutnämnd mästerspelman – Klas Nyström.

Picknick.

Småbönders spelmanslag, MAMPA och Mini-Gniders.

På toppen.

Kul med kusiner.

Setori var en häftig scen.

Det tyckte även knatten.

Och så blev det glasspremiär. Han var väldigt förväntansfull.

Men åt nog sist och slutligen inte så väldigt många skedar av sin pehmis. Tyckte antagligen att det var lite för kallt, även om glassen smälte fort i hettan. Skoj att han ville smaka i alla fall, tidigare i somras då han blivit erbjuden att smaka på glass har han tackat nej.

Jag tackade minsann inte nej till glass, gör väl aldrig det.

Sen kom vi till Pönteri för att lämna av de två äldre killarna. På vägen såg vi släktingar i farten.

På kvällen åkte jag och mannen och Amos tillbaka till festivalen för att chilla lite. Och kanske hinna lyssna på lite musik också.

Det är en viss skillnad på att ha ett barn eller tre barn med sig.

Festivalkäk – jag var glad att Vegemesta var på plats.

Amos åt bläckfisk.

Dragspelsklubben igen, dans denna gång.

Mest hängde vi vid den stora arenan. Och jag måste säga att folkmusikfestivalen var en mycket positiv upplevelse. Verkligt fin stämning, och kanonvädret gjorde ju inte saken sämre.

Varm och skön kväll var det också.

Många scener fanns det att hålla reda på.

Mysigaste scenen var Yhteislaulunuotio.

Och den coolaste scenen var helt klart Setori.

Vi gick för att kolla in festivalsvansen. Men det fanns ingen svans.

Sen styrde vi styrde tillbaka mot Småbönders.

Kvällarna är ännu ljusare här än hemma.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s