Från Helsinki-Vantaa till Heathrow (och lite vidare)

I onsdags startade vi vår resa till UK.

Otroligt vilket gott humör den här killen hade, trots att det var väckning klockan 5 på morgonen.

Elefanten han bär runt på är annars en ny grej. Eller elefanten i sig är gammal, den är ett loppisfynd han haft i två år redan tror jag. Tidigare har han inte alls brytt sig om den, men nu skulle den med. Antar att han fått idéen från en bok vi läst flitigt på sistone. Bo åker på semester heter den, och där har Bo en tygkanin med sig tills han tappar bort den på flygplatsen. Hoppas innerligt att elefanten inte går samma öde till mötes.

På väg. Och min stora tveksamhet inför resan är hur vi ska lyckas forsla omkring barnen i enbart en liten resevagn och en bärsele. Både jag och killarna har blivit bortskämda med dubbelvagnen, men den här gången fick den bli hemma. Vi är ju trots allt två vuxna med på resan.

Och på flygplatsen finns det kärror att låna efter att den egna checkats in.

Frukost.

Hannes hade antagligen glömt hur det är att flyga, för det var ett helt år sedan han flög senast. Innan dess flög han mycket oftare.

Första flygturen för Amos. Kortet med säkerhetsanvisningar var pop – det var också en stor favorit för storebror då han var yngre.

Den tidiga väckningen hade gjort sitt …

… de sov sött båda två.

Vi fick övertala Hannes en lång stund för att få honom att alls titta ut genom fönstret. När han väl gjorde det var det riktigt pop. Som tur var – annars hade det varit verkligt slöseri på fönsterplats.

Hade packat med tygböckerna jag sydde åt killarna som en överraskning att plocka fram under flygresan. Men resan gick så bra och tiden gick så fort att de aldrig behövdes på flyget.

I stället plockade jag fram dem under taxiresan till Shrivenham. Hannes blev riktigt glad över sin bok. Traktorsidan blev favoriten, han satt och snurrade på hjulen och berättade om vems traktor det var och vart den var på väg. Hå-boken kallar han den, och har frågat efter den flera gånger också senare under resan.

Amos däremot var inte särdeles intresserad av sin bok, remmarna till säkerhetsbältet var mycket intressantare. Lite petade han på petlapparna i alla fall. Tur att han nu fick en ny helt egen grej med petlappar, för den lilla snuttefilten med lappar som jag sydde åt honom i vintras har storebror övertagit. Nej, nej inte ta plastet! ropar han om Amos rör sin snuttefilt – den har nämligen förvandlats till plastfolie som Hannes täcker över sin lekmat med.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s