I en brittisk lekpark

Det jag tror att Hannes mest hade sett fram emot på Englandsresan var att återse lekparken i Shrivenham. Tror egentligen inte att han kommer ihåg så mycket av den, men han känner igen den från foton han sett och dessutom har vi pratat mycket om den.

Så dit styrde vi stegen så fort vi kom till vår gamla hemby.

Att den kan vara kär den där bilen – fortfarande.

Och rutschbanan var minst lika skoj som tidigare.

Vi bredde ut vår picknickfilt en första gång under resan, och jag var redan riktigt glad att vi släpade den med oss (även om alla andra i familjen inte i packningsskedet var lika övertygade om hur viktig den var).

Ursäkta alla brittiska kulinarister, men när jag inför resan funderade på vilka brittiska smaker jag saknat kom jag inte på mer än två. Turkish delight och Sanpellegrino. Och de är ju båda väldigt brittiska, heh. Tur att jag hittade dem båda till vår picknick.

Hittade också andra godsaker i den lokala delicatessen.

Men brödet hade vi med oss hemifrån, för vi visste ju att det brittiska brödet inte är någon höjdare. (Eller så var det en latmaja som klockan fem samma morgon tyckte att det var lättare att slänga ner brödpåsen i skötväskan än att föra ut den i roskis.)

Amos åt avokado, perfekt picknickmat för småfolk.

Och så drack han vatten ur tuttflaska, äntligen. Han blev visst ingen vän av tuttflaska han heller, när det gäller mjölk åtminstone. Men vatten tycks gå bra och det är jag glad för.

Vi klättrade.

Och gungade.

Att de kan vara knubbiga och goa de där små fötterna.

Seesaw.

En sak jag saknar från de brittiska lekparkerna är gräset. Väldigt enkelt att kunna låta Amos sitta i gräset, på det finländska gruset däremot har jag ingen lust att lägga ner honom.

Samtidigt var det riktigt intressant att igen hänga i en brittisk lekpark och följa med det som hände runt en. När vi flyttade till England hade jag egentligen inte hängt så mycket i lekparker, Hannes var så liten då ännu. Men nu har jag hängt lite mer i parker också i Finland och märkte att det finns vissa skillnader. I snacket till exempel. Careful, careful, careful. Careful, careful, careful. Det är som om det skulle ligga en ljudmatta med careful i bakgrunden i de brittiska parkerna. Visst uppmanar finländska föräldrar också sina barn att vara försiktiga, men inte på långt när lika mycket som de brittiska.

En annan grej jag blev påmind om var hur rättframma barnen kan vara. You need to push me, sade en flicka åt mig då hon satt i gungan. Mamman satt på en bänk en bit bort, men inom hörhöll. Och hon gjorde ingenting. Jag är rätt säker på att om det samma hänt i en finländsk lekpark hade föräldern kommit rusande och bett om ursäkt å sitt barns vägnar, förklarat sig hit och dit om hur framfusig ungen kan vara och sen själv gett fart åt sitt barn. Den brittiska mamman satt bara kvar och utgick väl från att jag skulle ge fart tills tjejen var trött på att gunga. Men ha ha ha, jag är en sur och bitter och inåtvänd finländare jag, så jag fortsatte gunga själv och tjejen fick vänta tills hennes mamma kom och gav fart. (Till mitt försvar skall jag säga att jag alltid förut har ställt upp och läst en bok/byggt lego/hjälpt till med pussel eller vad nu barnen begärt om medan deras mammor suttit kvar och druckit te och snarvlat vidare.)

Men den största skillnaden i parkkulturen är nog den jag nämnt många gånger förut – man hälsar på varandra och man pratar med varandra. Också om man inte känner varandra från förut. Det saknar jag oändligt mycket mer än gräset.

 

Annonser

6 thoughts on “I en brittisk lekpark

  1. Vår närmaste lekpark på Kavallvägen finns det gräs, vi får ha picknick där bara vi har semestrat färdigt.
    Rekommenderar att testa Nuk:s pipmugg med mjuk tuttdel, den gillade W. Ni kan få låna en av oss då dom inte används just nu och testa ifall A skulle godkänna den. Vi har också Mams och Avents muggar av olika slag för babyn i As ålder i fall du vill låna och testa.

    • Picknick på gräs i parken blir bra!

      Jag är närmast ute efter nåt som Amos kan dricka vatten ur då vi är ute på vift, och då misstänker jag att pipmugg inte är det bästa med tanke på risken för spill i väskan. Hemma dricker han vatten ur plastmugg (utan pip) men det blir lite klottigt då man är ute. Ska bara jag kommer mig för testa om det funkar med en flaska med sportkork, sådan som Hannes dricker ur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s