Sweet september

Nä hörni, nu tar vi vårt pick och pack och vinkar hejdå till hösten. Franska rivieran och en månad med sommarvärme väntar oss (förhoppningsvis).

Surt sa räven om rönnbären. Och sött säger vi om semestern.

 

Annonser

Ett biblioteksbesök

Nu är det säsong för sagostund igen, och vi har varit två gånger i höst. Medan Hannes lyssnade på sagor i torsdags kollade jag in bokutbudet. Känns riktigt nytt och inspirerande det här med böcker igen, vi har knappt läst annat än godnattsagan under sommaren.

Detta som en påminnelse för mig själv – de här ska vi låna sen i samband med lekisstarten. Har ni kanske tips på andra bra böcker om dagisstart?

Den här kanske vi också kommer att behöva läsa. Men den läser vi nog inte förrän det är nödvändigt, jag vill ju inte plantera några tassiga idéer.

Den här kunde vi också låna, det var det stallet som fanns på bibban ifjol höstas. Och sen dess har jag också tänkt fixa en käpphäst. Materialet finns hemma och väntar på tid och inspiration i höst.

Titta – vi lånade en Muminbok.

Och utanför biografen såg vi detta. Perfekt! I oktober då vi kommit hem från Rivieran får vi resa dit igen tillsammans med Muminfamiljen.

 

Heja Prisma!

Jag visste att ens vanor och värderingar förändras då man får barn. Men jag hade kanske inte förväntat mig att jag skulle välja butik enligt toaletterna.

Sedan vi blev tipsade om att det finns en liten toabytta i skötrummet i Prisma i Iso Omena har vi varit där ofta. Tror inte att jag och Hannes varit en enda gång i Omppu sedan dess utan att gå på toa till Prisma. Själv har jag alltid föredragit Citymarket och bara undantagsvis gått till Prisma, typ för att köpa koriander eller garn. Citymarket har visserligen också ett skötrum med liten toabytta, men där är dörren så smal att dubbelvagnen inte ryms in. Så vi går till Prisma. Stamkundskort och kaffepaketserbjudanden i all ära, men visst verkar det vara så att barnen (och barnvänligheten) bestämmer var man handlar.

 

 

Från en pöl till en annan

Höst i all sin ära, men gissa om jag ser fram emot att byta ut vattenpölarna i invånarparken till Franska rivieran. På lördag. (I övermorgon! Snart borde vi väl börja packa.)

 

Barnböcker på önskelistan

De här böckerna såg jag i går i museishoppen i Ateneum. Och de var riktigt skojiga, med genomskinliga sidor emellan som gjorde att bilderna bytte färg då man bläddrade. Svårt att förklara, se hellre exempel på motsatserna och färgerna.

I Akademen hittade jag den här alldeles underbara kartboken. Kommer att önska den åt mig själv och läsa den tillsammans med barnen då de blir lite äldre.

Så ser vårt land ut.

Tove var med.

Och stavgångarna.

Och Runebergstårtorna. (Men köttbullar som pulpety?!?)

Och så en kaffe på det.

 

Tove Jansson 100 år

Igår var jag till Ateneum.

Precis som en massa andra människor hade jag insett att det inte är länge kvar av Tove Jansson-utställningen. Väldigt mycket folk alltså för att vara en vanlig onsdagskväll. (Nåja, ärligt talat går jag hemskt sällan på Ateneum och har absolut ingen aning om hur mycket folk där brukar vara en vanlig onsdagskväll.)

En verkligt sevärd utställning var det, gå absolut och se den om ni hinner. Lyfte på ett bra sätt fram hur mångsidig konstnär Tove Jansson var och visade att hon var så mycket mer än ”bara” skapare av Mumindalen.

Känns futtigt att skriva något om utställningen utan att kunna visa några bilder, men det var förstås förbjudet att fota där. Jag hade till exempel gärna tagit en bild av de teckningar Tove gjorde redan som fyraåring. Illustrationerna hon under krigstiden gjorde för den finlandssvenska samhällstidskriften Garm var också imponerande med all sin satir.

Och breven hon skrev, de var så sagolikt fint illustrerade de också. (Tänker med fasa på vår tids kommunikation – mejl och sms som på sin höjd innehåller några smilies håller inte riktigt samma standard, om vi säger så.)

Mumin fanns förstås också med, från de smalnosade tidiga Mumintrollen till Mumintroll som vi känner dem idag. Det jag gillade allra bäst var Mumintablåerna som Tove Jansson gjorde tillsammans med Tuulikki Pietilä. Små tredimensionella sagolandskap och dockhus som är väldigt stämningsfulla. (Så till den grad att jag fick akut lust att själv inreda dockhus.) Skulle ha kunnat stå i evighet och titta på alla detaljer, särskilt i den där Muminpappan klättrar upp i fyren iklädd gul sydväst och i den där julgranen stod gnistrande och glimmande med allehanda julfirare omkring.

Jag hade inte tittat på dokumentären om Tove inför besöket, utan gjorde det efteråt i stället. (Titta på Fången i Mumindalen du också, oberoende om du sett utställningen eller inte. Finns här i nio dagar till.) Hade kanske varit bra att se den innan, nu missade jag till exempel helt de små mumintrollen i freskerna (Fest i stan / Fest på landet). Även audioguiden till själva utställningen lyssnade jag på först i efterskott, hade kanske varit idé att göra det på plats. Men visst funkade det bra att göra så här också, och hänga kvar i stämningen efter utställningen ett tag efteråt. Var väldigt sugen på biografin om Tove, men köpte den inte ännu för jag vet att det finns en stor risk att den förblir oläst. Men visst var hon en fascinerande person, såväl Muminskaparen som konstnären Tove.

Jag kan inte min Mumin och införskaffade därför denna för att kunna hålla koll på alla figurer. Sedan tänkte jag att nu ska vi börja läsa Mumin med Hannes, för han som ännu inte ser på tv eller dvd kan inte heller sin Mumin. Men i Akademen råkade det inte finnas en endaste en bilderbok med Mumin på svenska.

 

 

9 månader

Amos blev nio månader igår. Som gladast då han äter, och som argast då han äter. Äter gärna och äter mycket, men har absolut inget tålamod att vänta.

Helst äter han själv, plockar i sig brödbitar, morotsskivor, pasta, gurka, nektarin eller vad han nu råkar få serverat. Matar honom först snabbt med skedmat, sedan får han plocka i sig nåt medan vi andra äter klart. Vi testade ge en bit av en majskolv förra veckan, och det var succé. Han höll sig sysselsatt hur länge som helst. Perfekt ”plockmat” för det fanns mycket att äta, men ingen risk att få i sig stora bitar som fastnar i halsen. Majskorn tycker han också om och de är bra att träna pincettgreppet på. Men ger man många i taget vispar han bara ner dem på golvet, och ger man få i taget får man passa upp honom precis hela tiden. Matglad är han – och matarg också.

Ammar ännu, fyra–fem gånger per dag ungefär (men inte längre på natten, jabba dabba!). Ordentliga amningar på morgonen så fort han vaknat, på eftermiddagen och inför natten. Och lite smuttande före eller efter lunch och ibland under tidig kväll också. Tänkte senaste vecka då jag köpte amningshupparen att tidpunkten var lite taskig. Tycker att jag har ammat Amos så länge redan att det knappast kan vara länge kvar. Räknade efter och kom till att om jag skulle amma Amos lika länge som jag ammade Hannes har vi kommit ungefär halvvägs. Det är förstås inte givet att jag ska amma Amos tills han är ett och ett halvt. Men jag hoppas att amningen fortsätter åtminstone tills han är ett, så att han kan dricka vanlig mjölk sedan. (Inte att undra på att jag är trött på amningskläder förresten. 18 + 9 månader är rätt länge att gå klädd med mejeriet lätt tillgängligt.)

 

Varför då, mamma?

Nu är vi där. Varför?

Varför tog mjölken slut, mamma? Varför tog Wheelie fit slut, mamma? Varför ska Amos sova? Varför ska du på jobb, pappa? Varför regnar det, mamma?

Vissa frågor är lättare än andra att besvara. Särskilt då man har en facit man lärt sig utantill.

Var lite tveksam då jag köpte den här boken åt Hannes för ungefär ett år sedan, främst för att jag var rädd att den skulle provocera fram en tidig varför-fas. Så gick det inte, däremot är jag nu i stället glad att jag har färdigt formulerade svar på åtminstone några frågor.

Ännu för några veckor sedan svarade Hannes alltid för mig då jag frågade honom varför han gjort något. Varför skuffade du omkull Amos? För mig. Varför tog du av dig byxorna? För mig. Varför tog du skallran ur Amos hand? För mig. Få se om han nu själv börjar ge mer nyanserade svar, då han verkar förstå hurudana svar en förväntar då en frågar varför.

 

Semester

Så här kan man också ha det en regnig måndagsförmiddag. Fjärran från morgongröt, disktrasa och kurabyxor.

 

En inspirationsrunda på stan

Heldag på stan idag, på flykt undan regnet och i jakt på (pyssel)inspiration.

Tyger i Eurokangas. Anar ett visst hustema bland favoriterna.

Fönstershoppade fina knoppar.

Har blivit utmanad att sticka ett par rävsockor. Kommer att anta utmaningen, men det kommer att bli ett par vantar i stället. Och inte blir det riktigt i kettukarkkifärgerna heller. Tyvärr fanns det inte garn i rätta färger för det jag tänkt sticka i Novitas Lankadeli idag, så det får bli ett senare projekt.

I stället köpte jag garn till ett par safarisockor.

Det här var ju en kul idé.

Ösregnet ute var en påminnelse om att det behövs utrustning för höstrusket. Önskar att dessa fanns i vuxenstorlek, skulle kanske kännas lite mer okej att möta plasket och kölden då.

Paraplyet skulle också vara tjusigt i vuxenstorlek.

Åååh, Puppe Popp.

Den här tidningen såg kul ut.

Ska dessutom komma ett specialnummer om Mumin i höst.

Sedan i höst då Hannes är på lekis och jag har massor med tid för allt möjligt (ha haa!) ska jag säkert läsa mycket (ha ha haa!). Nån som läst den här och kan säga om den är bra?

Min lunchlektyr såg ut så här. En jordglobslampa har jag redan tidigare funderat på att göra. Hojta gärna till om du ser en billig jordglob någonstans eller har en överlopps hemma. Har letat på loppis de senaste veckorna, men inte lyckats hitta någon.