London en måndag

På måndagen (för tre veckor sedan) i London gjorde vi en favorit i repris, tog bussen till Waterloo.

En barber shop, som jag fotade bara för att.

Lite lek i Jubilee Gardens igen.

Och Amos fick för omväxlings skull sitta i vagnen. Det var för att Hannes skulle åka på övre våningen i bussen på vägen dit, annars hade storebror knappast gett lillebror platsen i vagnen.

Stiligt lock för att vara en offentlig toalett eller hur. Men heter dasset Jubiloo så måste det ju vara lite stil på det hela.

Hungerford Bridge.

Och jag gick igen och var sugen på London Eye. Men vi skippade det. Dels för att det var så mulet. Dels för att jag inte var säker på att Hannes skulle gilla det. Kändes inte värt att köa i kanske en timme med två små i värmen ifall det sen skulle ha gått så att Hannes bara ropat bort! bort! så fort vi kommit in i kapseln. Dessutom har jag ju åkt London Eye en gång förut.

Lunch med mannens tidigare studiekompisar. Jag är fortfarande fascinerad över britternas lunchvanor, särskilt de små påsarna med crisps (alltså det som vi kallar chips). Den ena killen hade med smörgåsar hemifrån i sin lunchlåda och gick och köpte en liten chipspåse till. Ska det vara chips till lunch så ska det.

Utomhuskonsert.

Noterade inte priserna här, men överlag saknar jag de billiga blommorna i England.

Ganska mysigt är det att gå omkring med en liten på magen, men varmt är det också. Var verkligt glad över att det var mulet, 27 grader är varmt nog ändå. Ännu gladare var jag förstås att det inte regnade mer än de två skurar vi fick över oss under hela vistelsen, båda två dessutom då vi var på väg tillbaka till hotellet.

Whitehall Gardens.

Minnesmärket över the Battle of Britain.

Palace of Westminster och Big Ben.

Westminster Abbey.

Det var rätt lång kö och vi gick vidare.

Ett stiligt hus.

Victoria Tower Gardens.

Så här såg vi ut.

Den ena oftast med ett stadigt tag om remmen till min handväska.

St James's Park.

Där råkade vi på en lekplats.

Skönt för en av oss att röra på benen.

Och för två av oss att lufta magarna. Amos stackaren var klädd i både långärmat och långbent för att ha skydd från solen som trots allt gassade ibland.

Har någon tips på hur man annars kan fixa solskydd för en liten som åker bärsele? För när man promenerar runt i en stad är det totalt omöjligt att hålla sig i skuggan hela tiden.

Snigelfart.

Turist, javisst.

Jag är förtjust i formen på de moderna Londonbussarna. Tyvärr råkade vi inte åka en enda sådan.

Stiliga väskor.

En taxichaufför till vänster, och en blivande taxichaufför till höger. Och en påminnelse till mig själv om att jag fortfarande inte bloggat om blivande taxichaufförers Londonstudier.

Skylten på busshållplatsen utanför Londons största leksaksaffär är förstås byggd av lego.

Jag trotsade allt sunt förnuft och gick in i galenskapen.

För att leta reda på ett Thomaståg till Hannes tågbana.

Och det lyckades! Fick det absolut sista de hade, ett som stått framme i deras display i affären.

Hannes blev nöjd och det var huvudsaken.

Magnum firas i London också.

Vi valde att gå i riktningen awful coffee.

Men fick en riktigt god iskaffe ändå.

Och sen var det Primarktid för mig igen. Alldeles ensam redan från början denna gång.

T-shirten var jag svag för, men tyvärr såldes den i ett set med skjorta och byxor till, och de föll mig inte lika väl i smaken.

En fin sak till, som jag inte heller köpte.

Men jag köpte ”lite” annat i stället. Bland annat fyra par byxor åt mig själv.

Resten av familjen hängde i en park under tiden.

Där fanns en fontän …

… som var makalöst skön för svettiga stadsfötter.

Kepskille läser kartan.

Ett ståtligt hotell.

Och ett till.

Och dagarna i London bekräftade att mannen haft rätt. Det hade varit helt omöjligt att ta sig fram med vår dubbelvagn på resan. Den hade inte rymts fram på trottoarerna i Shrivenham, den hade kanske inte ens rymts in i bakluckan på de taxin vi åkte tillsammans med resten av vårt bagage. Och framför allt: vi hade inte kunnat ta oss fram i tunnelbanan. Och knappast i bussar heller.

Samtidigt var jag förvånad över hur bra Amos trivdes i manducan, han sov antagligen mycket mer där än vad han skulle ha gjort under en vanlig dag hemma. Och det var väldigt bra att han trivdes där, för Hannes ville sitta mycket mer i vagn än vi egentligen hade räknat med.

Måndagsmiddagen blev också en favorit i repris – picknick i parken med takeaway. (Trots risken för att igen vara tvungen att skrubba hundskit.)

Vilken lycka att få dricka mjölk ur sin egen vattenflaska.

Så här i sommartid är mitt bästa restaurangtips, eller ska vi säga mattips, med småbarn helt klart picknick med antingen takeaway eller mat från butiken. Smidigt, lugnt och gemytligt. Och när man ätit klart är det bara att stiga upp och leka lite.

 

Annonser

3 thoughts on “London en måndag

  1. Såg det ren på nån tidigare manducabild i nåt annat inlägg, men var då inte säker på om jag inbillade mig, men vad är det du har runt axelremmarna? Det där brunbeiga med en lite petlapp på?

    • Det är ett slags skydd för axelremmarna. Skaffade dem redan då i början åt Hannes, mest för att han då sög och tuggade rätt mycket på axelbanden och jag dels ville skydda manducan, dels komma lättare undan och bara tvätta skydden. Vet nu egentligen inte om det varit så stor idé med dem, till riktig nytta var de ändå en gång då vi använde dem i en lånad bilstol med säkerhetsbälten som skavde. Alldeles underbart mjukt tyg de är gjorda av, skulle gärna sy snuttefilt och liknande av det om man hittade nåt liknande tyg nånstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s