Sömnen

Jag har flera gånger nämnt här på bloggen att Amos inte är någon storsovare dagtid. Han tar korta snuttar då och då, och under sommaren har han sällan sovit mer än en timme i sträck. Ibland två tupplurar under dagen, men rätt ofta bara en.

Det kan hända att jag har misstagit mig. Det kan hända att han är en storsovare dagtid. I söndags sov han alla tiders rekord – en eftermiddagslur på fyra timmar. I går två och en halv timme, i dag likaså två och en halv. Det nya är att han har sovit inne i sängen. Kanske det är en vagnsovare han inte är. Jag har trott att han inte kan och vill sova mer dagtid. Men det verkar som om han inte kan och vill sova mer i vagn dagtid.

Hela sommaren har vi varit mycket utomhus. Har automatiskt tänkt att barn sover bättre i vagn eftersom Hannes alltid sovit bäst i vagn. Hannes har egentligen inte sovit dagssömn inne om han inte varit sjuk (eller slocknat på golvet någonstans). Men alla barn är ju inte likadana. Och när jag tänkte efter kom jag till att Amos ofta sovit längre då han sovit inomhus. Senaste vecka testade vi att vara inne några eftermiddagar och han snarkade på över en timme de dagarna. Kunde bero på att det inte längre är så varmt förstås, men han har inte sovit bättre i vagn trots att det är svalare ute.

Så ja, grejen kanske faktiskt är att han inte gillar att sova i vagn. I bilen sover han ofta längre än de där halvtimmes snuttarna. Och i manduca sover han längre. Tyckte till exempel att han sov mycket mer än vanligt under Englandsresan, och då åkte han bärsele mest hela tiden. Och igår på förmiddagen sov han över en timme i manducan. (Hade antagligen sovit ännu längre om det inte hade blivit obekvämt för honom då jag hjälpte Hannes att ta av kurabyxorna så att han skulle få bättre fart i rutschbanan.)

Jag bara undrar, hur kan det ha tagit mig så här länge att fatta det här? Lyxigt känns det i alla fall att äntligen ha en liten en som sover dagtid. Att ha tid att göra nåt tillsammans med Hannes och tid att sitta ner och göra nåt själv också. Extra lyxigt känns det i det här höstrusket att med gott samvete få stanna inne hela eftermiddagarna.

Lyxiga nätter har vi också haft den senaste veckan. Amos har sovit hela nätter i sin egen säng utan att äta. Några gånger per natt har han skrikit till, men det har räckt med tutten (nappen) för att han ska somna om igen. Tror att en av orsakerna till att nattammandet föll bort var att vi flyttade honom i egen spjälsäng en bit från vår säng (inte längre med doften av bröstmjölk i näsborrarna hela tiden alltså). Innan dess sov han också i spjälsängen, men den var fast i vår säng med madrasserna på samma höjd och spjälorna borttagna på ena sidan. Han åt en och ibland kanske två gånger under natten, och jag ammade säkert oftare än jag hade behövt eftersom det var ett enkelt och snabbt sätt att få tyst på killen och själv få sova vidare.

En annan orsak till att nattamningen föll bort tror jag var att vi införde kvällsgröt. Innan dess tog han natt efter att vi ätit middag. Han var ofta väldigt trött då redan, eftersom vi ofta äter sent då mannen kommer rätt sent hem från jobb. Nu har vi hållit Amos vaken längre, så att han hinner få i sig ett mål mat till innan natten. Och han har förstås inte varit lika trött heller då han sovit bättre på dagarna. Allt hänger ihop och sömn föder sömn brukar man väl säga. Håller nu tummarna för att just den här sömnfasen varar länge. Länge. (Och att jag inte saboterar sömnmagin genom att blogga om sömnen.)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s