En måndag i Juan-les-Pins och Antibes

Måndagen inleddes med shopping. Mannen och Amos shoppade internetanslutning, jag och Hannes var på jakt efter strandtillbehör.

Juan-les-Pins.

Utrustade med sandleksaker, liggunderlag, simpuffar och handduk styrde vi mot lunch på hotellrummet. (Näej, jag känner inte riktigt igen mig själv som helst äter alla måltider på vårt hotell. Men med två små är det så otroligt mycket enklare så, här i vårt eget lilla kök har vi tillgång till allt vi behöver. Och eget badrum – det är mycket värt med en som nyligen blivit kalsongkille och en annan som levererar bajs i var och varannan blöja. Ja, och så blir det ju ätandet en hel del billigare så här också.)

Plage du Ponteil, den stranden gick vi förbi på väg till en annan strand i Antibes.

Gick vidare längs muren.

Den där hängstolen och platsen den hänger på kunde jag tänka mig att ha i min besittning – utsikten är inte så tokig.

Picasso-museet som vi säkert ska besöka någon dag.

Plage de la Gravette, dit vi var på väg.

Nya sandsakerna fick godkänt betyg.

Och den här lilla filuren ville mest bara krypa iväg (och kanske krafsa någon solbadare på tårna).

Porte Marine.

Den dagliga glassen.

Och ett karusellåk, som ändå inte ska bli någon dagligen återkommande aktivitet. Visst är det trevligt att det finns karuseller här och där. Men hittills har vi sett åtminstone fyra olika karuseller i Antibes och Juan-les-Pins, och det blir ett rysligt gnäll om karusellåk så fort vi går förbi någon av dem. Det gör vi förstås hela tiden, för de är ju strategiskt utplacerade.

Vi har det varmt och skönt. Men jag undrar om det faktiskt är 30 grader här, eller om det inte är närmare 25 ändå. För det är inte alls lika klibbigt och svettigt som det var under värmeböljan i Finland. Eller så känns värmen bara annorlunda här.

Mängder med boîte à-plåtlådor, och jag blev sugen på nästan allihop.

Äntligen sådant sken att jag lyckades fota havsutsikten från balkongen.

Här syns en glimt av havet och ett hörn av poolen (eller polarn som den kallades i början).

Och här är en ny polare. Eller att säga att vi är polare är än så länge en rejäl överdrift. Jag lyckas koka kaffe bara varannan eller var tredje gång jag försöker med vår nyinköpta cafetière. Hur svårt kan det vara?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s