Valbonne – en liten stad i bergen

 

I tisdags åkte vi till Valbonne för att få se hur det ser ut i en liten stad uppe i bergen.

Gamla stan i Valbonne.

Vilket idylliskt ställe det var, särskilt för den som gillar att strosa längs smala gränder och titta in i små charmiga affärer.

Så pittoreskt att det knappast kan vara sant.

Le Made in France.

Och så stötte vi på det här.

En Briotågbana. Hannes var i sitt esse, tror han saknar sin egen tågbana.

Tågbanan hängde denna gång ihop med en leksaksaffär (inte en klädbutik eller Sverigebåt som brukligt är).

Och det var en äkta leksaksaffär i min smak, långt från allt som liknar Toys'r'us och BR.

Där lekte de båda två – länge – i flera repriser.

Och jag hann fundera på ifall en alternativ karriär skulle kunna vara som leksaksinnehavare i en idyllisk fransk liten stad. Sitta och äta sushi till lunch på en bistrostol utanför affären och skvallra med försäljaren från souveniraffären mittemot. Och däremellan sälja några träbilar, flugsvampslampor, luftballonger och söta små pussel till muntra små barn.

Och om inte en laksaksaffär, så kanske en pysselaffär. Garnaffären i Valbonne hade härliga ”skyltdockor”.

Så här ska jag ordna mina garnnystan sedan när jag har rejält med utrymme i min pysselkammare.

Inte blir ni väl trötta av alla bilder på trånga gränder?

Indiskt till lunch. Poppadum!

Vi strövade runt i butiker med antikviteter, vintage och brocante.

Allt möjligt fint att titta på.

Till exempel en cigarrkiosk (eller piosk som Hannes skulle säga) med musik.

En stol, en fontän och en tidningskiosk – allt mannen behöver i sin franska stad där han ska slå sig ned som pensionerad.

Öppnare ytor utanför gamla stan.

En läskande kall kaffe.

Ett av kännetecknen för Valbonne är soluren i gamla stan. Det finns flera stycken kvar på husväggarna, uppe under taken, dekorerade med visa ord på franska, provencalska eller grekiska. (Lyckas ni kanske översätta texten på någon av dem till svenska?)

Katter fanns det också i Valbonne. Såg flera på en dag där än jag sett på två veckor i Juan-les-Pins. Ännu en orsak att gilla staden.

Lekpark, med liknande attraktioner som på så många andra ställen.

I bussen hem satt Hannes hela vägen och tryckte på sin telefon (ett fjäll från en stor kotte) och kollade på kartan var vi var nånstans, och så refererade han sina hitte-på orter med franskklingande namn.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s