Nyanser i språk och nyanser i hår

I onsdags var jag till frissan, coiffure.

Honungsbrun tyckte jag att lät som en fin färg, men frissan tipsade om att det är orange i den och rekommenderade att ta en annan färg i stället. Gianduja blev det kanske, med nåt annat blandat i.

Milkshakefärgerna hade ju roliga namn.

Och någonstans här när jag satt med färgen i håret och en fransk skvallertidning i handen började jag fundera på vad jag gett mig in på. Jag som inte ens ville klippa håret i England, jag klippte håret på franska.

Det gick helt bra ändå. Den första frissan, hon som lade i färgen, kunde en del engelska. Men ändå fick vi ta hjälp av en annan kund som tolk då hon skulle förklara någon egenskap hos färgen. Och så ska vi inte tala om på vilket namn min frissatid var bokad, jag såg att hon skrev något med många G då jag bokstaverade namnet för henne tidigare på dagen.

Den andra frissan, hon som klippte, kunde inte väldigt mycket engelska. Och jag förstår en del skriven franska, men ack så mycket knepigare det är med talad franska. Mycket får man fram med teckenspråk, längder till exempel. Hon fick ändå be mig åtminstone tre gånger att stiga upp innan jag fattade vad hon menade. Delvis säkert för att jag aldrig tidigare har stått upp då någon klippt mitt hår, det kändes därför lite oväntat.

Är vi i Frankrike eller är vi Frankrike? Det man har med sig i väskan till frissan är förstås baguetter.

Och slutresultatet. Jag blev riktigt nöjd. Brun och inte längre så sliten av sol och salt.

Och med tillfälliga lockar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s