Dagens mugg 4/5

Söndagens mugg – att ladda om

Glögg igen. Den här muggen är så liten att det fick bli två.

Den första för att varva ner efter veckan, en vecka som mest av allt gick ut på att mäta feber, proppa i medicin och boka om och boka av det program vi skulle ha haft.

Den andra för att ladda upp inför veckan som kommer. En vecka då mannen åker på arbetsresa efter arbetsresa och egentligen inte är hemma alls på vardagarna (han åkte redan idag). Och en vecka då vi förhoppningsvis kan vara utomhus och kan göra saker och kan träffa folk igen.

Och jag vet att det min kropp behöver verkligen inte är mera glögg, dadlar eller auraost – utan sömn. Därför går jag nu och lägger mig, först ska jag bara försöka breda ut salva på Amos fingrar och dra en vante på hans hand utan att han vaknar.

 

Dagens mugg 3/5

Lördagens mugg – Glad lillajul!

God lillajul med glögg och knäckig kladdkaka. Har druckit flera liter glögg redan den här säsongen, så det är inget nytt direkt. Men dagen till ära bakade jag och Hannes en kladdkaka som passade bra till glöggen. Receptet finns här, testa själva vetja.

 

Apkram

Läget? undrar ni kanske. Bättre nu, tackar som frågar.

Amos har haft veckans första helt feberfria dag idag, lillajul till ära. Han är piggare och gladare, kryper runt och busar som han brukar. Igår märkte jag att en kindtand kommit igenom, men det var inte någondera av dem jag trott skulle komma till näst. Imorgon får vi ta bort förbandet och se hur blåsorna på lillfingret ser ut.

Skönt ändå att lunga ner sig och gosa med apan emellanåt.

Det tycker också storebror.

 

Dagens mugg 2/5

Fredagens mugg – Keep calm and drink tea

Fredagens första mugg blev konstigt nog en balja te. Mest för att halsen signalerade att honung och pepparmintste skulle vara bästa starten på dagen. Och även själen mådde gott av en meditativ stund med pepparmintsångor i näsan och rosor och fjärilar för ögonen.

Natten hade inte varit den bästa. Amos sov förstås inte vidare bra, sjuk som han var. Och ovan vid att ha handen inpackad dessutom. Trött i ögonen stiger en upp och kommer till ett kök som gör en ännu mer matt. Hur råddigt och rörigt vi än kan ha det annars här hemma, så brukar jag ändå försöka plocka undan föregående måltid innan det är dags för nästa. Den här morgonen möttes jag av ett köksbord som bjöd på två måltider från dagen innan. Heh. God morgon bara, liksom.

En orörd portion kvällsgröt påminde om att även vårt lilla matvrak tappade aptiten till slut. Och tallrikar med pasta och burkar med pesto och tomatsås påminde om en middag vi gett oss iväg ifrån en aning brådstörtat kvällen innan. Jag och Hannes satt och åt då Amos vaknade från sin tupplur. Han bara grät och jag lyckades inte lugna ner honom. Tyckte att det var obehagligt då jag var ensam hemma med barnen och lilleman bara grät och flämtade och grät och flämtade. Tidigare på eftermiddagen hade vi fått råd av läkaren att åka till barnakuten på Jorv om läget försämras, och jag kom till att det är lika bra att vi far dit. Alternativet hade varit att vänta en halvtimme för att kunna ge nästa dos luftrörsvidgande medicin och sedan ännu vänta på att den har effekt – och det ville jag inte göra. Så jag lämnade min andra portion pasta med tomatsås i micron, klädde på gänget och åkte iväg. Där nånstans mellan varven fick jag dessutom näsblod, inget störtflöde tack och lov, men ändå så att jag blödde genom första papperstussen medan jag klädde killarna och försökte överrösta Amos gråt då jag för säkerhets skull ännu ringde till hälsorådgivningsnumret.

Amos var i bättre skick än jag trodde, för han slutade gråta så fort vi kom ut och somnade nästan genast i bilen (och jag var tacksam varje gång han hostade till). Men lika bra var det säkert ändå att vi var till Jorv och bland annat fick ta en lungröntgen. När vi nästan var klara kom mannen dit – febrig – raka vägen från en jobbtillställning. Vi kom sen hem hela bunten, jag lyfte ut pastaportionen från micron för att kunna koka kvällsgröten som inte åts upp och sen var vi alla så slutkörda att vi gick raka vägen och lade oss.

Det blev minsann en lång historia om en mugg te. Men nu sätter jag punkt.

 

Dagens mugg 1/5

Jag blev utmanad på facebook att publicera bilder på dagens mugg i fem dagar. Kör utmaningen här på bloggen i stället.

Torsdagens mugg – den ödesdigra

Jag brukar dricka cappuccino ur min turkosa mugg varje morgon, vid köksbordet med dagens Husis som lektyr. Ibland läser jag lite i tidningen, ibland bläddrar jag bara och ibland öppnar jag den inte ens – beror på hur mycket de små frukostkompisarna ska passas upp. Den här morgonen behövdes det så mycket uppassning att det blev kaffe i soffan med pekbok i stället. Vår lilla sjukling var väldigt grinig och ville vara i famnen hela tiden, så vi läste en favorit just nu – boken om en uggleunge som tappar bort sin mamma.

Det jag ännu inte visste då jag tog det här fotot var att det antagligen var den mest onödiga cappuccinon jag nånsin kokat åt mig. Hade Amos i famnen då jag skummade mjölken eftersom han var så famnsjuk, och mittiallt hade han stuckit ner handen i mjölkskummet. Han skrek lite, vi sköljde handen en stund och jag drack sedan mitt kaffe ”i lugn och ro” i soffan. Först efteråt märkte jag att han hade två blåsor på lillfingret, troligtvis hade han kommit åt det heta ångmunstycket med fingret. Så ja, denna eländes mugg med cappuccino var orsaken till att han ska ha handen inpackad i åtminstone tre dagar.

 

Sjukstuga och rävboa

Vi har haft sjukstuga här hela veckan. Man tycker ju att då man är hemma varenda dag från morgon till kväll borde man få en hel del gjort. Sjuklingen sover ju ändå ibland, och då borde en ha tid att fixa och greja och röja och blogga. Vet inte om jag ska skylla på rastlösheten eller vad, men jag har inte gjort någonting. Inte ens lyckats packa upp väskorna från senaste veckoslut.

Det enda jag gjort är att sticka. Fick en obändig lust att sticka i tisdags, och eftersom det ändå var min födelsedag tyckte jag att jag kunde unna mig lite sticktid.

Resultatet blev en rävboa i barnstorlek. Idén fick jag då jag såg motsvarande på Nella & Nuttu, mönster hittade jag på MuuMurus facebooksida.

Såhär ser den ut med Singsi som modell. Och det kan hända att Singsi får behålla den, för den är stickad i ylle som eventuellt blir för stickigt kring killarnas halsar (men som var enda garnet i orange jag hade hemma).

 

Lägesrapport

Amos har (antagligen) lunginflammation, kanske också öroninflammation, han har haft feber mellan 39 och 40 grader i fyra dagar och dessutom har han ena handen inpackad på grund av en brännskada. Och så har han två kindtänder på kommande och gnagar på sina händer hela tiden (jo, också den inpackade handen). Men nu den femte dagen är han äntligen feberfri och har mediciner som vi hoppas att ska bita på resten också.

 

Födelsedagen

I tisdags firade vi födelsedagar här i huset. Eller firade och firade, det var tur att vi hade kalasat på förhand.

För på ettårsdagen var fiilisen nog mer febrig än festlig. Men glad var han då han fick paket i alla fall.

Dagens första paket var det ändå jag som fick, av en stolt kille som hade valt presenten själv.

En skattkista som jag kan spara pengar i. Antar att presentvalet var inspirerat av boken Mumintrollet fyller år, där Mumintrollet får en skattkista. Kistan åt mig hade Hannes köpt på loppis tillsammans med pappa. Och gissa om mitt hjärta smälte!

Amos fick också loppisköpta presenter av mig och Hannes, bland annat en pekbok med Pippi-sången. Tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa.

Dagens outfit, eller snarare veckans. Jag klädde på mig barn och största rocken jag hittade här hemma då vi skulle möta Hannes på lekis. Kändes inte helt rätt att ta med en febrig kille på lekispromenaden, men då jag inte hade något alternativ tyckte jag ändå att det var bättre att bära honom i manduca än att ta vagn.

På eftermiddagen fortsatte presentutdelningen. Storebror var helt klart den som var mer intresserad av paketen.

Vi firade med bananglass (gjord på frusen banan och inget annat). Banan är annars Amos stora favorit, och hela portionen bananglass slank ner i ett nafs. Morotskakan som han fick smaka på i söndags gillade han också, hade gärna ätit mer än det jag bjöd honom.

Ja-a, nu är han ett år gammal och ska i princip äta samma mat som resten av familjen. Förvånansvärt bra aptit hade han febern till trots, han högg glupskt in på portionen med nudlar och wokgrönsaker.

Och det var den födelsedagen det. På nåt sätt kändes det lite lustigt att vi nu är två som delar på samma dag. Känns inte längre som min egen dag, utan fokus är på lillingen. Men i år var det nog hans feber som snodde dagen från oss båda.

Ettårskalaset

I söndags var det ettårskalas för den här lilla typen. Några dagar innan den riktiga dagen, ibland passar det bäst så. Dagen till ära var han klädd i en rävbody.

Tårtan föreställde också en räv.

Och temat fortsatte på cupcakesen. (Några flugsvampar fanns där också, och det var visst allt annat än smart. Hannes hade varit väldigt fundersam kring om man verkligen kunde äta dem.)

Vi blåste ut ljuset med gemensamma krafter.

Lek i kammarn.

Och prat i salongen.

Tack till alla inblandade för trevligt sällskap och fina presenter!

 

 

Kalaskoma

Att man kan vara slut och sockerrusig efter ett kalas.

Då jag satte mig ner kände jag mig ungefär som en bruten rävsvans. Jag var visst inte den enda som var lite mör. En kvart senare sov de andra tre i familjen.

Jubilaren somnade ute i vagnen redan under kalaset och jubilarens far somnade på soffan så fort disken var undanstökad. Storebror somnade i min famn i gungstolen strax efter att jag ätit upp den brutna rävsvansen och sussade sedan sött vidare på en annan soffa.

När jubilaren vaknat försökte han tappert väcka sin far med sin nya snöskyffel, men det behövs minsann mycket vassare vapen än så för att väcka någon ur kalaskoman.