Mat

Jag har aldrig varit någon inspirerad kock. Men den senaste månaden har det varit värre än vanligt. Har absolut inte haft någon lust att fundera på mat eller fixa mat. Allt har känts tråkigt och besvärligt att laga och precis allt har smakat trist. Vilken tur att Hannes börjat på lekis så är det åtminstone tre luncher mindre i veckan att fundera på för hans del.

Dessutom tillåter jag mig tycka att vi är ett lite knepigt gäng att laga mat åt. En som inte äter rött kött, en annan som inte äter fisk eller skaldjur. En tredje som jag ibland tycker att är väldigt kräsen, men som jag ibland ändå tycker att äter rätt hyggligt. Men som alltid vill ha allt serverat skilt för sig och därför ratar soppor, gratänger och grytor (och mycket annat med för den delen). Och en fjärde som är glupsk och åtminstone hittills verkar vara den av oss som är den mesta allätaren. Men som råkar vara under ett år gammal och därför ändå inte riktigt kan äta allt ännu.

Just nu är det konstigt nog purékockandet som jag tycker är mest tillfredsställande. Det är så himla lätt att bara ta de grönsaker man har, koka och mosa och så slevar Amos glatt i sig hela portionen. Nåja, han äter inte skedmat själv ännu, men han gapar stort då man för skeden mot munnen och plockar med fart munnen full av den plockmat han blir serverad.

Vart vill jag komma med detta? Jo, jag tänkte bjussa på några mattips i hopp om att ni kan ge några tips tillbaka. Vad var det godaste ni åt senaste vecka? Och vad är era vardagsfavoriter då ni varken har tid eller inspiration i överflöd? (Gärna köttfritt så länge det är jag som ska kocka.)

Det här har blivit en favorit hos oss: tortilla med stekt halloumi, hummus, salladsblad och sweet thai chili-sås. Tro mig, det är en bra kombination. Nästan så bra att jag tycker att mannens (svindyra) biljett till Monty Python i somras var värd priset bara för att han råkade äta en sådan här kombo inför showen på O2-Arena. Vi vuxna äter det hoprullat till en wrap, Hannes äter salladsblad direkt ur salladsslungan, halloumi (och lite annat plock) på tallriken och tortillan i handen, och Amos äter puré ur frysen (för han får snällt vänta ett tag till på att bli serverad något så salt som halloumi).

Det här var en annan höjdpunkt senaste vecka: kikärtscurryn som Perfektionisten Pia tipsade om. Jag storgillade, mannen tyckte det var förvånansvärt gott för att vara blomkål i, Hannes åt naan-bröd, ris och några kikärter och Amos åt sin blomkål i en grönsakspuré tillsammans med squash, morot, palsternacka och lök med lite ris.

Men nu behöver jag er hjälp, vad ska vi äta den här veckan?

 

Annonser

17 thoughts on “Mat

  1. Vi åt förra veckan batatpuresoppa med getost och knapert stekt bacon på det eftersom vi råkade ha ett paket hemma och Palsternackasoppa med smörstekta trattkantareller (trattkantareller hade jag fått av Ps faster, annars hade vi nöjt oss utan). Enkelt, billigt och gott. Dessutom kan man samtidigt innan man saltar eller lägger i grädden/osten eller annat som inte passar babyn plocka bort grönsaker till barnmaten. W gillade palsternackasoppan massor och batatpuresoppa ena dagen, andra åt han bara bacon och bröd..
    .
    Jag har den filosofin att blir man bjuden på olika maträtter så minskar risken att bli kräsen, det krävs ju för barn många många smakgånger innan dom lär sig tycka om någonting. Sen finns det alltid något man bara inte lär sig tycka om, W äter nog inte kokt potatis ännu heller. Och det kan man väl acceptera att alla inte kan tycka om allt. Vad gäller den äldre herremannen i vårt hus så tänker jag mest som så att han får äta vad det bjuds på och om inte det duger så får han mycket gärna ta över matlagningen här hemma. Och barn lär sig och tar modell av sina föräldrar så jag tycker man åtminstone smakar på det man blir bjuden på. Och samma gäller här med den äldre , kålrätter kan jag förstå att man kanske inte gillar och det kan jag leva med men sen får han nog äta fisk fastän jag vet att han hellre äter kött, men alltid får man inte som man vill. Jag skulle också helst äta choklad mest hela dagen:)

    • Nämen palsternackssoppa ska jag också laga. Åt det mycket (varvat med ungsrostad palsternacka) en höst då jag bodde i Studentbyn i Åbo, hade riktigt dille på palsternacka då av nån anledning. Men evigheter sen jag lagat soppan senast.

      På tal om att laga soppa och lägga undan åt bebisen. Så skulle jag också göra för ett tag sen – tills jag kom på att det var rödbeta i soppan jag lagade, och rödbeta hör ju till det som bebisar inte ska äta. Så Amos fick inte smaka på den soppan.

      Eftersom jag själv är så selektiv med vad jag äter, och önskar att andra ska respektera att jag inte äter rött kött så kan jag inte just gärna kräva eller förvänta mig att de andra i familjen ska tycka om all slags mat. Alla måste ju få ha samma rätt att vara kräsen. Jag vill att Hannes smakar på allt, men det är så oerhört stor skillnad på att grimaserande äta en sked eller att faktiskt äta sig mätt på maten. Och det känns så omotiverat att kocka något som bara jag själv äter av, då det trots allt är fler i familjen som ska bli mer eller mindre mätta varje måltid (och då tänker jag på barnen, inte på mannen he he). Hannes verkar däremot äta bättre på lekis, så grupptrycket gör ju sitt till (känner dock inte för att bjuda in hela lekisgruppen på middag till oss bara för att få honom att äta mångsidigare också hemma).

      Sen är det väl bara att konstatera att alla barn är olika. Hannes blev serverad precis motsvarande puréer som Amos nu äter, men aldrig att han skulle ha ätit med samma aptit. Nå, Amos hinner bli matvägrare ännu han med, Hannes var väl ett drygt år då han mittiallt började totalvägra allt som var skedmat och ihopblandat och så vidare. Men ren före det var han mycket mer kräsen med vad han åt.

      • Jo det är skillnad på en kräsen man och kräsna barn:) Och på barn och barn också. W åt aldrig av mina pureer som baby medan A äter allt jag ger honom att smaka på. Så kanske A får lära W att äta potatis sen 🙂

      • Jo det är skillnad på en kräsen man och kräsna barn:) Och på barn och barn också. W åt aldrig av mina pureer som baby medan A äter allt jag ger honom att smaka på. Så kanske A får lära W att äta potatis sen 🙂 Nu kokar jag pasta eller ris åt W om vi andra äter potatis men sen då han börjar dagis så är det ju lite jobbigare för honom att inte tycka om potatis.

  2. Ja och för denna vecka har jag i kylskåpet för mig en ny ingrediens, myskikurpitsa. En kompis tipsade att hennes man brukar laga den med maletkött och krydda med kanel, köttet kunde säkert bytas ut mot sojakross eller något annat vegetarisk. Får se om jag har inspirationen att testa något sånt eller om det igen blir någon soppa.
    Och på tal om kräsna gubbar, P har tidigare hävdat att batat inte är i hans smak, men soppan storgillade han. Kanske det var baconet som gjorde det 🙂

    • Jag hade ingen aning om vad myskikurpitsa var för nåt då jag hörde namnet, men idag köpte jag en jag med. För det var ju det samma som butternut squash, och det åt jag i Australien. Där fanns en färdig soppa i konservburk med butternut som var suveränt god, och jag lagade själv också både soppa och risotto på den. Vad lagade du av din?

      • Sojakross var ju din brors specialitet i England!

        Och är annars också suveränt att ha i skåpet, som evighetsmaletkött typ, så att man alltid kan svänga ihop en bolognese även om man inte har tänkt på eller kommit ihåg att köpa hem kött 🙂

        • Jo, ja, vi ska köpa en påse att ha i skåpet. Och kanske till och med använda. Det är bara det att jag så sällan är sugen på bolognese. Men kanske det är en rätt som vi alla sku kunna äta.

  3. Vi har gjort puré på butternutpumpa som tillbehör till grillat kött, jag tror också att vi ugnsbakat den rätt o slätt. Tillsätt lite syra av något slag (vinäger, citronsaft el dyl) så vinner den i smak.

  4. Utgå ifrån flygande jakob. Men gör det lite enklare och så det passar er.

    Batatsoppa gjord på såndär purékorv som finns i grönsaksdisken. Recept finns på korven. Går till och med snabbare än att koka pasta.

    Morotspannkaka. CN-Anna har ett bra recept, fråga henne 😉

    Kikärtsbiffar med tsatziki. Googla.

    Grötvåfflorna.

    • Tack! Det var många bra tips! Blev riktigt hungrig. Flygande Jakob hade jag aldrig ens hört talas om, men det ska vi experimentera med. Och batatpurékorven hade jag glömt att existerar. Nu får vi nog köra kampanj med purésoppor för att lära Hannes äta det. Får väl muta med morotspannkaka eller grötvåfflor till efterrätt/kvällsmat. Han har lärt sig på lekis att om man får soppa är det pannkaka till dessert.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s