Dagens mugg 2/5

Fredagens mugg – Keep calm and drink tea

Fredagens första mugg blev konstigt nog en balja te. Mest för att halsen signalerade att honung och pepparmintste skulle vara bästa starten på dagen. Och även själen mådde gott av en meditativ stund med pepparmintsångor i näsan och rosor och fjärilar för ögonen.

Natten hade inte varit den bästa. Amos sov förstås inte vidare bra, sjuk som han var. Och ovan vid att ha handen inpackad dessutom. Trött i ögonen stiger en upp och kommer till ett kök som gör en ännu mer matt. Hur råddigt och rörigt vi än kan ha det annars här hemma, så brukar jag ändå försöka plocka undan föregående måltid innan det är dags för nästa. Den här morgonen möttes jag av ett köksbord som bjöd på två måltider från dagen innan. Heh. God morgon bara, liksom.

En orörd portion kvällsgröt påminde om att även vårt lilla matvrak tappade aptiten till slut. Och tallrikar med pasta och burkar med pesto och tomatsås påminde om en middag vi gett oss iväg ifrån en aning brådstörtat kvällen innan. Jag och Hannes satt och åt då Amos vaknade från sin tupplur. Han bara grät och jag lyckades inte lugna ner honom. Tyckte att det var obehagligt då jag var ensam hemma med barnen och lilleman bara grät och flämtade och grät och flämtade. Tidigare på eftermiddagen hade vi fått råd av läkaren att åka till barnakuten på Jorv om läget försämras, och jag kom till att det är lika bra att vi far dit. Alternativet hade varit att vänta en halvtimme för att kunna ge nästa dos luftrörsvidgande medicin och sedan ännu vänta på att den har effekt – och det ville jag inte göra. Så jag lämnade min andra portion pasta med tomatsås i micron, klädde på gänget och åkte iväg. Där nånstans mellan varven fick jag dessutom näsblod, inget störtflöde tack och lov, men ändå så att jag blödde genom första papperstussen medan jag klädde killarna och försökte överrösta Amos gråt då jag för säkerhets skull ännu ringde till hälsorådgivningsnumret.

Amos var i bättre skick än jag trodde, för han slutade gråta så fort vi kom ut och somnade nästan genast i bilen (och jag var tacksam varje gång han hostade till). Men lika bra var det säkert ändå att vi var till Jorv och bland annat fick ta en lungröntgen. När vi nästan var klara kom mannen dit – febrig – raka vägen från en jobbtillställning. Vi kom sen hem hela bunten, jag lyfte ut pastaportionen från micron för att kunna koka kvällsgröten som inte åts upp och sen var vi alla så slutkörda att vi gick raka vägen och lade oss.

Det blev minsann en lång historia om en mugg te. Men nu sätter jag punkt.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s