Tyglycka

Nu är det snart ett år sedan jag plockade fram symaskinen jag hade fått några månader tidigare. Inte hade jag då kunnat tro vilken kär hobby syendet skulle bli.

Och aldrig att jag fattat vidden av hur glad man blir då man får hem ett paket med tyger man beställt. (Jag beställde mer av Arne Alligator, på rea. En pyjamas är det tänkt att det ska bli.)

Några provbitar beställde jag också. Varför ska man nu fresta sig, kan man undra.

Men alltså tänk om man kunde sy så att man kunde efterapa nåt sådant här? Oj, oj, det skulle vara nåt det.

I veckan sydde jag förresten klart ett evighetsprojekt – en molnmobil med bjällror enligt en idé jag hittade i en bok om barnrum. Mobilen var det allra första syprojektet jag köpte tyg till, i början av februari i fjol. (Skrev rätt träffande på bloggen då: ”De här tygerna valde jag ut till mitt första projekt. Få nu se när det blir klart. Eller ens påbörjat.”) Påbörjat blev det rätt fort, men sen blev det liggande. I väntan på bjällror till regndropparna, i väntan på fiskelina att fästa dem i molnet med, i väntan på att dropparna skulle bli fyllda och fastsydda, i väntan på mängder med andra syprojekt som kändes roligare och mer aktuella. Hade tänkt ha mobilen ovanför spjälsängen då Amos flyttade till egen säng, men så glömde jag alldeles bort den halvfärdiga mobilen. När jag sen hittade den igen var han redan så stor att jag misstänkte att mobilen bara skulle få honom att stiga upp och stå i sängen ännu oftare och ha ännu svårare att komma till ro. Hann redan tänka att den aldrig kommer att bli klar. Tills jag kom på att vi kan ha den under sänghimmlen i läshörnan i Åkers.

 

Annonser

Inge napp!

I måndags var vi till tandläkare. Eller ja, tandskötare för att vara korrekt. Den ena på ettårskontroll, den andra på treårskontroll.

Hannes totalvägrade att sitta i hisstolen. Blev därför ordinerad ett extra besök som fyraåring så att han får vänja sig vid stolen. Han öppnade däremot snällt munnen och visade sina tänder sittande på en vanlig stol.

Amos som egentligen inte behövde sitta i tandläkarstolen gillade förstås att åka upp och ner. Men han vägrade i sin tur att öppna munnen.

Hos tandskötaren blev det förstås tal om tutten (nappen). Jag sade att jag tänkt att vi ska slopa dagtutten snart, men nattutten är jag inte beredd att avstå från ännu. Amos har tutt då han ska sova – i sängen, i vagnen, eller i bilen – men inte annars. (I princip, men av slentrian har han nog haft tutt också då han varit vaken i vagnen.) Då han var sjuk i december hade han tutt en hel del som tröst (och ljuddämpare) också då han var vaken dagtid, men annars är det endast ett fåtal gånger han fått tutten som tröst. Överlag skulle jag ändå påstå att tutten har varit mycket viktigare för Amos än den nånsin var för Hannes.

På vägen hem från tandskötaren i måndags plockade jag undan tutten och sedan dess har Amos inte haft tutt då han sover dagssömn. Och nu har han inte haft tutt på fyra nätter heller. Åhå. Hur gick det så, jag som inte alls var beredd att avstå från den?

Amos har egentligen varit lätt att natta. Man har lagt honom i sängen och så har han somnat där, för det mesta helt för sig själv. För det mesta. Förutom de senaste veckorna, eller rättare sagt månaderna. Då har nattandet kunnat ta flera timmar och stundvis nästan drivit en till vansinne. Inför tandskötarbesöket hade vi en svit på kanske fem nätter då nattandet igen gick sådär oerhört smidigt, man bara lade ner honom och så somnade han efter en stund. Därför ville jag absolut inte avvänja från tutten nu då nattandet äntligen funkade som det ska. Funkade ja, måndagskvällen var igen hopplös med raj, raj i nån timme. Och på tisdagen bestämde jag att om han också den kvällen brassar runt vid läggdags tar vi bort tutten. För gott. Hellre köra det projektet nu då han ändå är svårnattad än att behöva ta senare då han förhoppningsvis igen har smidiga kvällsrutiner, resonerade jag. På tisdagskvällen busade han bara i sängen och kastade turvis tutt och snutte i golvet. Och då tog jag helt kallt bort tutten.

Första natten gick riktigt bra. Jag nattade honom visserligen i vår säng, men sen sov han resten av natten i egen säng. Andra natten gick inte lika bra, nattade honom igen i vår säng, sen sov han oroligt i egen säng halva natten och andra halvan sov han oroligt i vår säng. Tredje natten likaså krånglig. Fjärde natten gick däremot bättre, mannen nattade honom i egen säng och där sov han sen hela natten. Nu är femte natten på gång, och han har varit utan tutt så länge att nu får han den inte tillbaka längre. Om han nu inte mot förmodan skulle bli en tumsugare mittiallt – men inte annars.

Konstigt nog var Amos alltså aningen yngre än Hannes då vi tog bort tutten. Eftersom Amos alltid verkat mer fäst vid tutten hade jag trott att han skulle få hålla den längre. Men icke. Hannes tutt tog vi också bort i slutet av januari då han var ett år gammal, men då var han ju ett par månader äldre än Amos. Hannes tutt skippade vi precis inför en flygresa, vilket kanske var lite lustig tajming. Jag hade i förväg bestämt att vi tar bort tutten då han fått sina hörntänder, och så blev det. För Amos del var beslutet om tuttavvänjning mycket mer spontant, främst grundat på tanken att vi hellre kan göra det nu än skjuta upp det. Få se hur det känns om några veckor – om beslutet känns förhastat eller om vi då redan glömt att han ens haft tutt.

 

Leksaksmuseum och trafikpark i Hagalund

Idag gjorde vi äntligen det jag ofta har tänkt att vi ska göra då Hannes har en ledig dag från lekis. Vi åkte på utfärd.

Inte längre än till Hagalund, men på utfärd i alla fall. Dubbelvagnen lämnade vi hemma. (Vet att Hannes orkar gå långt, men för det mesta vill han inte gå alls. Jag vill inte alltid skuffa honom i dubbelvagn jag heller, och nu hade vi dessutom överkomliga sträckor att gå med lämpliga lockbeten på vägen.)

Målet var Weegee-huset.

Gratis inträde för alla under 18.

Tittade på lite konst först (exakt en tavla vi råkade gå förbi, he he).

Sedan gick vi till leksaksmuseet.

Uppdrag för hemliga agenter.

Hannes favorit var babusjkas stuga. Museet hade en temautställning med ryska och sovjetiska leksaker, därför gick också lekstugan i samma tema.

Amos var med och ordnade tekalas. Vi var ensamma i leksaksmuseet den första halvtimmen ungefär, efter det kom en familj med två barn. Lugnt och skönt, och lyxigt att få ha leksakerna nästan för sig själv. Kan tänka mig att där är mer folk på veckosluten.

Roliga detaljer med möss i källaren.

En samovar fanns med, förstås. Och ovanpå den det som strax efteråt blev Hannes baby.

Och visst ringde vi, till momi och fabo Mikki och många fler.

Amos favorit på museet var utan tvekan den röda trappan.

Men tunnelrutschbanan ner gillade han inte alls då han åkte i min famn.

Modelljärnvägen Löylymäki gillade vi alla tre att titta på. Hannes tryckte på knapparna och körde de två tågen.

Oj vilken detaljrikedom.

Det jag själv gillade mest var utställningen med leksaker från olika århundraden och årtionden.

1800-talet.

1940-talet.

1950-talet och potatismjöl som virvlar från underkjolen ner på golvet.

Mera 1950-tal.

1970-talet. Nu börjar man ju känna igen sig.

Wow, vilken tapet.

1980-talet.

Hittade senaste veckoslut min egen gamla blåa tutt/napp. Och man frågar sig: vad var grejen med dem egentligen? Eller som Hannes frågar sju miljoner gånger varje dag: Varför?

2000-talet.

Ett stall med käpphästar gjorda av yllesockor fanns där också (ooops, de jag har på gång här hemma är fortfarande på hälft).

Några av käpphästarna fick man rida på.

Sedan fick jag bänka mig här …

… och titta på skuggteater som Hannes framförde. Perfekt för honom att få testa på hur det går till då vi just fick egna skuggteaterfigurer.

Leksaksmuseet var en riktigt trevlig upplevelse. Inte så väldigt stort, men ytterst lämpligt utfärdsmål för några timmars lek.

Lyxlunch. Väldigt gott – jag (och Amos) storgillade laxen i tomatsås med linser och kikärter.

SIS. Deli&Café var trevligt, blev riktigt sugen på att testa deras veckoslutsbrunch. Finns också mycket annat man kunde göra i Weegee-huset.

Kolla på klockmuseet, till exempel. Och Esbo stadsmuseum kunde också vara intressant.

Flygande tefat.

Sedan gick vi till trafikparken. Och den var minst lika pop som i somras, skillnaden var att Hannes nu är så lång att han kan trampa sig fram på fler cyklar.

Cykeln behövde tankas – ofta.

Amos testade den minsta sparkcykeln. Det gick inte riktigt att komma fram på egen hand.

Desto gladare blev han då han fick åka med Hannes.

Lycka är att ha en storebror som trampar. Och lycka är att ha en lillebror som åker.

 

Överraskningspaket

Ibland kan det löna sig att gilla företag på facebook. För en dryg vecka sedan tryckte jag tummen upp för leksaksbutiken Tingeling (som jag besökte på riktigt i december). Och en liten stund senare läste jag i mitt flöde på fejan att jag skulle få en överraskningspresent eftersom jag var deras 650:e gillare.

Paketet kom på posten för några dagar sedan.

Siluettfigurer för skuggteater. Nåt helt nytt för mig, ska bli skoj att pröva på och se vad killarna tycker.

Har på känn att det kan bli riktigt skoj det här. Och en bra utmaning för fantasin, för både mig och Hannes. Nu gäller det att hitta på historier om Eiffeltornet och månen och prinsar och prinsessor och slott och drakar och häxor och goda féer. Spännande!

 

Fyra steg

I söndags gick Amos fyra steg utan stöd. Bildbevis har jag inte, för jag hade kameran utom räckhåll. Och även om jag haft bildbevis hade jag inte visat det här, för han var spritt språngande naken. Vår lilla nakupelle tog sina första steg på vägen från pottan mot blöjan och kläderna.

Igår tog han tre steg, efter en stor jumppaboll som rymde undan på kutaklubben.

Idag tog han redan sju steg tror jag. Så nu ska det väl ändå inte räcka så länge tills han börjar gå på riktigt.

Lite kuriosa på det: han tog sina första steg på sin moffas födelsedag (och sin egen ettårochtvåmånadersdag). Jag tog i tiderna mina första steg på min pappas moffas födelsedag.

 

Vad ska du bli när du blir stor?

Rensade några lådor med gamla skatter i helgen, och hittade papper med framtidsplaner.

Intressant att se hur jag resonerade då.

Året var 1996 och jag var abiturient. Tio år senare hade jag studerat både journalistik och psykologi och nyss fått min första fasta tjänst – som journalist.

Blev förvånad över att jag hade listat jumppa som ett av favoritämnena i gymnasiet. Vet att jumppan absolut inte var i topp i högstadiet, men tydligen hade läget ändrat rätt mycket på några år.

Hittade också en annan lista på framtida yrken. Odaterad tyvärr, men antagligen från gymnasietiden. Men meteorolog?! Det hade jag saligen glömt att skulle ha varit ett alternativ.

 

Spår

Efter lite fler springrundor med mina nya vinterlöparskor (Salomon Speedcross 3) måste jag säga att jag fortfarande är verkligt nöjd. Vilken skillnad det ändå är att springa på vintriga vägar med terrängskorna jämfört med vanliga löparskor som jag tidigare använt året runt.

Märkte då jag laddade över bilder från kameran att jag fått ett nytt dille – att fota mina fotspår tillsammans med djurspår.

Det är ju en fördel med det här märkliga vintervädret. Då det snöar och töar och snöar och töar finns det rätt många dagar med nysnö och fina djurspår.

Ekorrspår är förresten ganska söta.

 

Veckans vakio

Tisdag: loppis.

Har en ny rutin då det gäller att kolla loppiskläder inför köpbeslutet – jag vänder dem aviga. Känns heldumt då man gör det på loppiset, men tänkte att det kan vara bra för kvalitetskontrollen. Samtliga fel och brister (läs: hål och fläckar) jag hittills hittat på loppisplagg jag köpt har jag nämligen upptäckt då vi kommit hem och jag svängt plaggen aviga inför tvätt. Då kan man ju lika väl göra den kollen före kassan då, tänkte jag.

(Förresten, Johanna: jag hittade ett sådant där härligt mjuktvättat lakan. Men babystorlek, så jag antar att jag får använda det supermjuka tyget till pyssel.)

Onsdag: rantaraitti.

 

Myshörna

Senaste helg fixade vi en myshörna till killarnas sovrum i Åkers.

DIY sänghimmel helt enligt UnderbaraClaras idé, det vill säga man skruvar fast en konsol i väggen och hänger upp ett spetstyg över konsolen. Enkelt och billigt – materialkostnaderna för konsol och tyg var rejält under tio euro. Och resten av materialet hade vi från tidigare.

Själva sängen består av flera madrasser staplade ovanpå varandra. Tidigare förvarades madrasserna i ett kallt förråd, men nu står de i stället inne och är snabbt redo för spontana nattgäster.

Överst ligger en resårmadrass med bra studs. Rolig att hoppa från.

De gamla fina blommiga täckena får nu också ligga framme.

En plats för läs och mys och gos. Hoppas att den här myshörnan får samma funktion som myshörnan vi hade i Hannes sovrum i England.

Pricken över i: en ljusslinga.

Det blev åtminstone en plats där jag själv trivs. Smet på kvällen upp på vinden och satt och stickade i lugn och ro under sänghimlen medan resten av familjen brassade på på nedre våningen.

Nu ska jag ännu fixa några kuddar och en förvaringskorg för böcker och sen är vi redo för lässtunder i mysbelysning.

 

Ditt och datt från helgen

Här kommer ett sammelsurium av bilder från senaste veckoslut.

På väg mot Kimitoön körde vi bakom en snöplog och eftersom det inte är särskilt angenämt föreslog mannen att vi skulle svänga in till Degerby i Ingå. Vilket bra drag det var, för där fanns en alldeles underbar butik – Knapptigrarna. Tyg, garn, sytillbehör och knappar, förstås. Jag hittade äntligen orange garn som är varmt men inte sticker, och som kan tvättas i maskin. Har letat både i butiker och på webben men inte hittat. Och nu mittiallt fanns det tre nyanser att välja mellan. Valde ett i härligt mjuk merinoull. Fanns hur mycket som helst annat som frestade också, så butiken är absolut värt ett besök igen. Även om man inte kör bakom en snöplog.

En tjusig vagn på loppis i Kimito, men den fick bli kvar.

Förde själv en hel ikeakasse med grejer till försäljning.

Och köpte hem några påsar pysselmaterial.

Färgerna på dessa trådrullar är så fina och så mina att jag nästan skulle ha lust att spara samlingen som den är.

Lite tygmärken kan man säkert hitta på nåt skoj med.

På lördagen var jag och Hannes och momi på hälsa är glädje-temadag i Dalsbruk. Och det var en riktig njutning – jag testade på yoga och fick indisk huvudmassage.

Motionsbingo.

Som gav en promenad längs stranden.

Vältbilen var också på plats. Och den gjorde stort intryck på Hannes.

Visst gjorde den intryck på mig med, det är ett väldigt konkret sätt att uppleva vilken betydelse säkerhetsbältet har.

På söndagen gick vi i skogen (eller rättare sagt längs åkerkanten) och såg en väldigt kort gran med många kottar.

Och det var den helgen det.