Det är vår och killen går

Det här har varit veckan då Amos börjat gå på riktigt. Idag gick han en hel del också utomhus. Vilken tur han hade att det inte blev någon lång, snörik vinter. Jag drömmer redan om hur vi ska kunna följa storebror till lekis utan att behöva ta vagn med oss.

Det är inte mycket lillkillen fått leka utomhus under senhösten och vintern, så inte att undra på att han är glad över lite eftermiddagslek i parken.

Idag både kröp och gick han genom den korta tunneln.

Vårtecknet framom de andra – grävskoporna och de andra sandsakerna har kommit fram i stora parken.

Tidig vår i år tänkte jag. Och så kollade jag bloggarkivet och märkte att jag också ifjol bloggade om sandleksakerna som ett vårtecken den tjugosjätte februari.

Roligt med sand. Men inte så lätt att hålla i krattor och spadar då de korta knubbiga fingrarna är gömda i tjocka handskar.

Och så kan ni kanske gissa mängden sand vi hade i tamburen då vi kom hem.

 

Tempisjumppa

Idag var vi på Tempputemmellys i Esboviken, jumppastället där Hannes var med lekis i höstas. Det var riktigt roligt, och åtminstone stundvis måste det ha varit fart på, för de allra flesta bilder jag har är suddiga.

Trampolinvärlden där är härlig. (Och jag undrar om någon tror att man får stilpoäng då man hoppar med händerna i byxfickorna?)

Amos fick också vara med och jumppa.

Tävlingstrampolin med mycket bra studs.

Och roligt nät att sticka in fingrarna i.

Kul att titta på vilka imponerande hopp och volter och konster de äldre barnen gjorde på trampolinerna.

Osthavet var också skoj att dyka in i.

Bra eftermiddagsprogram det här helt enkelt.

Dessutom fanns där en lekstuga som blev pop.

 

Stora killen

Jag vet inte riktigt när det hänt, men Amos har blivit stor. Han är inte längre den där lilla typen som bara sitter i vagnen och följer med vad andra gör. Han är med, han gör själv, han gör sånt som stora killar gör. Det blev på något sätt så uppenbart på vår utfärdsdag till huvudstaden senaste vecka.

Han leker med tågbanan i butiken, precis som storebror.

Han äter buffélunch på kinarestaurangen …

… precis som stora killarna. (Och jag är rätt säker på att Amos åt mer än sin storebror både då det gäller mängd och variation. Även om han lämnade vissa spår efter sig på golvet runt hela matstolen.)

Han stod och kröp och gick och åkte famn på Sea Life. Han rörde sig alltså runt själv, till en del åtminstone. (Jag testade att ha med vagnen först, men han trivdes inte där och det blev bara trångt och bökigt att ta sig fram med vagnen bland akvarierna. Så det blev famn och egen framfart i stället, och det funkade riktigt bra.)

Han skulle gärna ha doppat händerna i alla tänkbara akvarier.

Ja, ja. Det är bara att inse – han är stor nu vår lilla Amos.

Är man ett år och tre månader är man ingen baby mer. Idag är det förresten exakt en månad sen han tog sina första steg. Och nu går han en hel del här hemma, men visst kryper han rätt mycket ännu också. Utomhus går han bara lite, men på nya ställen inomhus går han gärna omkring.

 

Presenter

Det har varit en riktig presentvecka den senaste veckan.

I lördags köpte jag varsin julklapp åt killarna för pengar de fick av fammo och faffa.

De första klapparna hade tema musik. För resten av pengarna ska de få nåt sportigt, tanken är att det ska bli en cykel åt Hannes och kanske gymnastikringar därtill (åt Amos då i princip).

Jag måste ha varit på riktigt presenthumör i lördags, för då köpte jag också bokstavsstämplarna åt Hannes.

Och en liten handelskorg åt Amos.

Dessutom köpte jag en present åt mig själv – band för suspensionsträning (eller fejk-TRX kanske man kan kalla de här träningsredskapen från Lidl).

Nu är det tänkt att jag ska köra lite muskelträning här hemma. Eller egentligen har jag tänkt ta banden till Åkers och hänga upp dem i ett träd där i sommar. Men det skadar väl inte att tjuvstarta lite nu redan.

Igår kom det dessutom ett paket på posten. Momi: tack för sockorna, de passar perfekt!

Hanzes i ett nötskal

Hannes fick bokstavsstämplar idag och de blev genast pop. Han klarade av att stämpla sitt eget namn med lite hjälp, vi gick tillsammans igenom i vilken ordning bokstäverna kommer.

Ojdå! sade Hanzes då han hade stämplat sitt andra N. Sedan stämplade han AMOS och ANDERS, men då behövde han lite mer hjälp.

Idag ritade han också ett självporträtt här hemma, som en uppgift i ett frågeformulär som vi ska lämna in till lekis. Blev väldigt detaljerat den här gången, med ögonbryn, haka, en stor mage och napa.

Några av frågorna i formuläret ska barnen själva svara på. Så här berättade Hannes om sig själv:

Jag tycker om … ägg, bilar, siffror, paket, fiskar, hajar, giraffer, att leka, att klippa och rita, att titta på foton.

Jag är bra på … att jumppa, att pyssla en katt och en snögubbe, att leka, att bygga med lego.

När jag blir stor … ska jag äta mat, leka med Amos, jobba med min dator, klippa och rita.

Jag tycker om att leka … med leksakshundar, med bilar, parkeringshus, katter, barbie.

 

Vardag igen

Nu är det slut på sportlovet, så nu kan man sporta igen.

Inledde veckan med en löptur med springvagnen och det var underbart skönt. Sportlovet var väldigt osportigt för min egen del, tycks vara så att då båda barnen är hemma hela dagarna faller min egen träning bort. (Om man inte räknar det som träning att dra upp pulkor och barn i backar förstås.)

Lite blå himmel såg man av måndagen till ära.

Bröderna sportade i klätterställningen på eftermiddagen.

Vågar jag krypa in där i tunneln efter brorsan, eller vågar jag inte? (Svar: vågade inte.)

Men fram och tillbaka över bron gick han flera gånger.

Det är väl så här killarna borde hållas på eftermiddagarna den där kritiska (svartsjuka) timmen efter att lekis är slut. På varsin sida om en vägg, men med några titthål så att de ändå kan se varandra.

 

Sportlovssöndag

Om det inte tänker vara vinter i februari får det väl räknas som vår då.

Vi inledde cykelsäsongen i söndags och pedade ner till stranden.

Lite halt var det visst ännu på sina ställen.

Märklig vinter det här.

Hannes hittade taktpinnar av naturmaterial. (Riktigt som om han vetat att jag dagen innan stod och höll i taktpinnar i en butik men kom till att jag inte skulle köpa dem.)

 

En heldag på stan

Bästa starten på en lördag.

Brunch på Fazers café i sällskap av en god vän. I lugn och ro utan barn, men med massor med tid för prat.

Dags för dessert. Den maffiga chokladkakan var tyvärr inte alls så god som den såg ut. Kiss-kiss borde det däremot finnas på dessertbordet vid varenda brunch som dukas upp.

Nostalgi i skyltfönstret.

Det var väldigt nära att såväl brunchen som Kiss-kiss-nostalgin hade blivit censurerade. För då jag någon timme senare skulle plocka fram kameran och fota en cappuccino och en glass var kameran borta. Spårlöst försvunnen, i ett kamerafodral som inte hade mina kontaktuppgifter i sig. Vi gick shoppingrundan baklänges, och som tur var fanns min kamera på hittegodsavdelningen i det stora varuhuset i centrum av stan. Antagligen hade den fallit ur min väska då jag betalade på barnavdelningen. Och jag var så innerligt tacksam för att den kom fram igen.

Bra shoppinghumör igen då kameran var återfunnen. Leksaksbutiken Tingeling var den absolut mysigaste butiken vi var in i. Vilken lyx det var ändå att hänga på stan en hel dag och bara ströva runt dit vi fick lust att gå.

Och då jag kom hem fick jag det varmaste mottagande jag någonsin fått. Amos stod i tamburen och bara skrattade och skrattade och tittade på mig. Skrattet bubblade ur gullungen som gått och blivit en riktig mamis på sistone. Ett nytt ord hade han förresten lärt sig säga medan jag var borta: köttbullar. Öttbuua låter det ungefär. (Kanske inte direkt vad jag väntat mig skulle vara hans andra matord – buuuööö för bröd var det första.)

Sea Life

Idag var jag och killarna på Sea Life tillsammans med Walter, Albert och Erica.

Och det var riktigt roligt för oss allihop.

Vi hade gäster igår som var på väg till Sealife efteråt. Frågade Hannes om han skulle ha lust att fara dit någon gång, men han sade tvärt nej. Sedan fick vi en bild på kompisen som klappar en haj och Hannes sade genast ”Jag vill också fara till Siilais.” Lyckost som fick sin önskan uppfylld följande dag.

Amos verkade också gilla att kolla på fiskarna.

En putsarräka.

Jag skulle gärna visa fina bilder på alla hajar vi såg. Men tyvärr, de simmade alldeles för fort för att jag skulle ha hunnit fånga dem på skarpa bilder.

Så ni får nöja er med en enda, tagen då hajarna fick mat.

Det var lite spännande att titta på.

Jag har alltid varit fascinerad av sjöhästar.

De var lite lättare att fånga på bild också.

Så cool med svansen slingrad kring sjögräs.

En liten hummer. Nej – den var enorm.

Bra med lite sysselsättning då det blev tråkigt att titta på fiskar.

Bläckfiskarna var också häftiga. Så märkliga djur på något sätt.

Kolla det stirrande ögat med pupillen som ett streck. Hu!

Bläckfiskar ser nog minsann sötare och mer sympatiska ut som tecknade figurer än i verkligheten. Roligt att kolla in dem i alla fall, det ser riktigt skojigt ut då de rör på sina långa armar fulla med sugkoppar.

Maneter.

Och en liten upptäckare som gärna hade doppat fingrarna överallt. En sjöborre fick han känna på i upplevelsebassängen, det ville storebror däremot inte göra.

Färgglada fiskar, hajar och bläckfiskar i all ära. Men det killarna kanske uppskattade mest av allt var sandstranden med alla sandleksaker.

Gungeligung.

Albert var också med, och glad även han över att få titta på fiskar. Och vi kunde konstatera att Sea Life funkade bra för en 0-åring, en 1-åring, en 2-åring och en 3-åring.

Sportlovssysslor

Då det är sportlov kan man …

… gå på babypoesi i bibban och efter det gå på café och äta croissant.

… titta på metrobygget.

… shoppa i Nella&Nuttu.

… åka iskana.

… ha gäster och få fina tulpaner.