Vabruari

Februari sägs vara den månad vi är mest hemma med sjuka barn. Vi inledde vabruari med stil, redan första vardagen blev en hemmadag.

Strikt taget vet jag inte om jag vabbar då mitt jobb också annars är att vara hemma med barn. Nåväl, hemma från lekis var Hannes i vilket fall som helst på måndagen.

Dagen blev så helt annorlunda än jag hade tänkt då jag strax efter sju på morgonen rusade iväg till Siwa för att hinna handla lite mat innan mannen for på jobb. Hannes hade plötsligt 39 grader och nattskräck på natten, och jag hade tänkt mig en dag med hög feber och isolering. Tji fick jag. Då han vaknade på morgonen var han så glad och pigg som jag inte har sett honom på evigheter och det goda humöret höll i sig hela dagen. (Trots att han visste om att han missade en lekisdag till och med.)

I stället för att isolera oss gick vi ut och lekte. Evigheter sedan killarna lekt ute tillsammans. Amos stackaren leker ute väldigt sällan, för om han är med ute sover han oftast. Inbillar mig att utelekandet blir lite lättare och skojigare då han går lite mer. Att krypa runt i tio centimeter snöslask skulle säkert locka honom – men inte mig som ska transportera hem honom från parken.

Roligt var det i alla fall att åka kälke då brorsan skuffade.

Måndagen var på alla sätt en skön och lyckad dag, och jag var så förvånad. Men nu är jag illa rädd att vi förbrukade hela veckans harmoni på den här ena dagen. Eller – ve och fasa – hela månadens harmoni.

För idag har vi fortsatt vara hemma alla tre, båda killarna med snuva och hosta. Och den här dagen har nog inte innehållit mycket harmoni. Känns som om vi inte gjort annat än torkat snuviga näsor och bråkat hela dagen.

Det började bra. Jag intalade mig själv att det enbart är lyxigt att Hannes är hemma från lekis en dag till. Det är till exempel sällan vi annars en tisdagsmorgon hinner läsa två Alfons och en Mamma Mu före frukost.

Det här är förresten en skojig skiva som jag hittade i bibban. Där finns flera av sångerna vi brukar sjunga på knatterytmiken, men som man annars inte hör så ofta.

Här hade vi ännu ganska roligt. Jag försöker lära Hannes att snyta näsan. Jaha, solklart, tänker ni säkert. Jag får spader då han fortfarande inte har lärt sig att snyta näsan utan i stället drar in snuvan. Förklarar och visar och förklarar och visar, men så fort näsduken kommer nära och vi ska snyta ålar han sig undan, sparkar och har sig och drar in snuvan högt och ljudligt. Visste inte riktigt hur jag skulle förklara skillnaden på att dra in luft eller att blåsa ut luft genom näsan. Så jag plockade fram träpärlor som han skulle försöka få att rulla genom att fnysa ut luft genom näsan. Tror ni att det lyckades? Pfffft, nå nej. Men han tyckte att det var roligt att testa i alla fall.

Men sedan dess har bara vi gnällt och tjatat och skrikit och gnällt och ropat och vrålat och gnällt och protesterat – precis hela dagen känns det som. En sån dag. Dessutom har Amos nyss lärt sig klättra upp i storebrors stokkestol, och föll ner på vårt onödigt hårda köksgolv. Han har också lärt sig klättra upp i soffan, och krafsade en massa mylla ur en blomkruka som står på blombrädet bakom soffan. Banala, triviala saker förvisso, men då en dag är full av dem blir det ibland för mycket. Höjdpunkten var väl då jag hade stansat ut lite blommor av papper för att dekorera kvistar med, och Hannes helt kallt slänger blommorna och asken i roskis för att de inte ska finnas överallt. Jaha, tack.

Jag säger bara Hurra för vabruari! Läser ni in ett uns ironi är ni kanske på rätt spår. Och då är jag fullt medveten om att detta vabbande ändå är en lyxversion. För ett regelrätt vabbande hade ju dessutom inneburit en hel del jobbstress över arbetsuppgifter som ligger ogjorda, jobbsamtal då allt möjligt ska bokas om och en massa mejl som borde skrivas där mellan alla raseriutbrott. Oh joy.

 

Annonser

5 thoughts on “Vabruari

  1. I feel for you!
    Men en sak som är bättre med Vab då man jobbar är att man kan dela med mannen. Då man är hemmamamma får man själv ta hand om de små flunssiga liven medan mannen har det lyxigt på jobb med lunchpaus och vuxenkontakt långt ifrån snoriga näsor och krångliga barn.
    Mamma Mu teatern kommer till Grani i mars, hänger ni med?

    • Och så blev det morgon och vi joina er i klubben, Albert snuvig och lite febrig:(

      Och på tal om att snyta sig, Walter kunde det tidigare men nu är den kunskapen bortblåst, märkligt.

  2. Tsemppiä tsemppiä, vågar påstå att ”jag förstår hur ni har det”😉 E så out att ja int ens hört begreppet vabba förut, men tror nog ni överlever såväl vabbas som febbas😃 Snart börjar vårsolen skina😃 Krya!

    • Jo minsann, du om någon vet hur det är att vabba (även om du inte skulle använda det ordet själv). Som jag väl nämnde för dig redan – så fort vi är ens lite krassliga tänker jag på talet du höll på ett bröllop då jag satt med gravidmagen i vädret. Småbarnsvardag och sjuka barn, och jag tänkte bara att hjölp, vad har vi gett oss in på. Ja, ditt tal handlade ju säkert om miljoner andra saker också, men det var just läkarresorna till Salo som fastnade i minnet. Hoppas ni fått vara friska!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s