Stora killen

Jag vet inte riktigt när det hänt, men Amos har blivit stor. Han är inte längre den där lilla typen som bara sitter i vagnen och följer med vad andra gör. Han är med, han gör själv, han gör sånt som stora killar gör. Det blev på något sätt så uppenbart på vår utfärdsdag till huvudstaden senaste vecka.

Han leker med tågbanan i butiken, precis som storebror.

Han äter buffélunch på kinarestaurangen …

… precis som stora killarna. (Och jag är rätt säker på att Amos åt mer än sin storebror både då det gäller mängd och variation. Även om han lämnade vissa spår efter sig på golvet runt hela matstolen.)

Han stod och kröp och gick och åkte famn på Sea Life. Han rörde sig alltså runt själv, till en del åtminstone. (Jag testade att ha med vagnen först, men han trivdes inte där och det blev bara trångt och bökigt att ta sig fram med vagnen bland akvarierna. Så det blev famn och egen framfart i stället, och det funkade riktigt bra.)

Han skulle gärna ha doppat händerna i alla tänkbara akvarier.

Ja, ja. Det är bara att inse – han är stor nu vår lilla Amos.

Är man ett år och tre månader är man ingen baby mer. Idag är det förresten exakt en månad sen han tog sina första steg. Och nu går han en hel del här hemma, men visst kryper han rätt mycket ännu också. Utomhus går han bara lite, men på nya ställen inomhus går han gärna omkring.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s