Tenaladagen och Emil på Raseborg

Senaste lördag blev det bästa av Västnyland på en dag.

Kusiner som inte träffats på ett tag.

Det var hit vi var på väg – till Jalles loppis i Tenala – på vägen till Ekenäs. Det visade sig vara Tenaladagen just den här lördagen så vi fick en hel del annat program på köpet.

Kusintrio provsitter stolar.

Och soffa.

Traktoråk.

Lämplig underhållning för småfolket då resten av gänget gick runt på loppiset.

Där fanns också djur och traktorer att provköra.

Jalles loppis.

Jag köpte landskapsporslin. Men inkonsekvent som jag är köpte jag varken blått eller grönt som jag har från förr. Nej, jag slog till på rött. Och inte är det brittiskt heller som de övriga jag har, de här är svenska. Tror den här serien från Rörstrand heter Svenska slott, även om jag inte hittat bilder på den i rött då jag googlat.

Våffelkalas.

Vidare till Ekenäs och Café Gamla Stan.

Och så Emil.

Vid Raseborgs slottsruin.

Den ena kusinen hade Emil på magen.

Den andra hade en riktig mysse.

Sista minutens läsa in sig på Emil på en picknickfilt För mig och killarna medan Johanna stod i biljettkön. (Två dagar före teatern slog det mig att Hannes inte alls kände till historierna med Emil.)

Lite spännande var det.

Hör nu på go' vänner så ska jag för er berätta.

Men mamma, varför …

Soppskålen.

Och Ida i flaggstången.

Vi hade tur att två av de historierna som momi läste för Hannes kvällen innan var med i teatern.

Killarna klarade av teatern väldigt bra. Visserligen sade Hannes då det blev paus att nu vill han inte se på mera teater.

Men efter lite pausfåglar …

… och knackorv gick det hur bra som helst igen.

Tror att båda killarna tyckte att det var riktigt kul med teater.

Snickerboa.

 

Annonser

Mera nya ord – Asa har ordet

Det kommer nya ord ur Amos i sådan takt nu att jag inte alls hinner med. Flera gånger om dagen säger Hannes ”mamma, nu ska du skriva upp, Amos sa ett nytt ord”. Men bara en bråkdel kommer till pappers.

Igår sade han ändå ett ord jag väntat länge på – sitt eget namn. Asa heter han. Klingar bra med Sasa som han kallar storebror.

Ossa – kossa

Vad säger kossan? – Buuuu!

Lite andra nya (och en del nygamla, jag hittade en bortglömd ordlista) ord:

omma-kukka – blomma (kukka)

hoppa – hoppa

passa – pasta

pu(t)sa – putsa

soosaa – grynost

rabba – krabba

(m)össa (och en klapp på huvudet) – mössa (solhatt, lippis)

soogaa – solglasögon

tåg – tåg

eta – äta

faj – famn

fa – fart

sekka – släcka/släckt eller tända

faisa – high five

paj – pall

sytta – cykel

unga – gunga

puss – puss

nännää tratto – annan traktor

bada – bada

föffö – kaffe

apusch – cappuccino

Rii! – rita

foo – fot (eller sko)

nukka / såå – nukkua / sova

offa såå – moffa sover

öppe – öppen

ocka / uppa – jordgubbar

rennaa – regnar

oii – oliv

h(e)ngga – hänga

fofo – mopo

vicka – ficka

aattoo – auto (bil)

ruukaa – ruokaa

sang – croissant

såk! – skål!

Och så säger han namnen på kusinerna med familj: llmmää (Wilmer), ittaa (Wiggo), bobo / popo (mobo), hanna (Johanna). Han lärde sig faktiskt lustigt nog säga deras namn innan han sade Asa om sig själv.

 

Turistande på Kimitoön – torgkommers och Sagalund

I onsdags för en vecka sedan hade vi Amos kummisetä och kummitäti på besök. Vi inledde på torget i Dalsbruk.

Lunch på Four C.

Sedan for vi till Sagalund. Väldigt många år sedan jag var där senast.

Kimito Pedagogi.

Sandskrift.

Griffeltavla med hartass.

Spännande att se hur det såg ut i en skola förritiden, även om Hannes nu egentligen inte heller vet hur det ser ut i en skola nuförtiden.

Gungstol i sidled.

Falla gård.

Härliga fönster.

Roliga leksaker på verandan.

Intressant golvmatta.

Fina takmålningar.

Tjusig bikini.

Den här apparaten var spännande. Vet nog inte om jag haft lust att sätta mig under den.

Inte ens för att få fina lockar i håret.

Ja, jag tycks vara fascinerad av paradhanddukar just nu.

Och av brickband också.

Fin modell på blombord.

Ett härligt lusthus.

Som visade sig vara en lekstuga. Bra idé det här också för hemmabruk. Lekstugeperioden är väl en ganska kort tid, och om man i stället har ett lusthus som en luftig lekstuga så kan de vuxna överta lusthuset då barnen vuxit ur lekstugeåldern.

Ladugården.

Spännande då man fick röra och testa och veva och greja.

Vacker glasflaska i bränne.

Porslin i min smak.

Jag var överraskad av på hur många ställen barnen fick leka och pröva på olika saker.

Lilla Sagalund.

Villa Sagalund var stängt, det får vi ta en annan gång. Blir alldeles säkert flera besök till på Sagalund, för det var en verkligt trevlig upplevelse för både vuxna och barn. Jag hade glömt hur stort Sagalund är och hur mycket där finns att se och göra.

Stickgraffiti.

Och dasspoesi av Parus Ater.

 

En kvällsutfärd till Mathildedal

I fredags for vi till Mathildedal för att äta.

Först hade vi tänkt gå till antikbutiken Huldan puoti, men den var stängd.

Frestande såg det ut i alla fall då man tittade in genom fönstret.

I stället kollade vi runt i butiken bredvid.

Där fanns också ett trevligt café med välbekanta möbler. En likadan soffa hade jag stående mitt i rummet då jag var tonåring.

Sedan åt vi på Ruukin Krouvi.

God mat och trevligt sällskap som dagen innan firat tio år som gifta. Lyx med vuxenmiddag då man hinner både diskutera och njuta av maten.

En kort båtittarpromenad.

Sen for vi till Förby café på efterrätt.

 

Missionsstugan igen

Senast jag skrev om Missionsstugan i Kimito hade jag inga bilder inifrån att visa.

Det måste ju åtgärdas.

Vid mitt första besök i juni var Annonsbladet där och jag blev fotograferad. Då artikeln publicerades flera veckor senare hade jag redan blivit något av en stamkund i Missionsstugan.

Vad har jag då köpt därifrån?

Ett köksskåp som ännu ska fixas till lite innan det kommer på plats.

Snapsglas.

Och lite smått plock till, bland annat boken Talande träd som har bilder på inte mindre än tre träd i Koddböle.

 

Loppat

Som om det inte räckte att vi ränner på loppisar dagarna i ända. På kvällarna sitter jag och plöjer diverse loppisgrupper på facebook. Rätt sällan jag köper något, det är mest för underhållning (läs: vanvettigt tidsslöseri).

Men de här tygmärkena var oemotståndliga, särskilt Vetil.

 

Amos och vagnen

Amos trivs inget vidare i barnvagn. Han vill helst gå själv och orkar gå förvånansvärt långa sträckor – i sin egen takt visserligen.

Men att skuffa vagn – det gillar han. Så fort han hör nämnas att Hannes ska cykla sätter han iväg med bestämda steg mot källaren och kommer sedan traskande med dockvagnen. Han ska med och dockvagnen ska med och så är det med den saken.

 

Vintage vimplar

Igår sydde jag vimplar.

Jag använde två av de broderade dukarna jag köpt på loppis till framsidorna, ett gammalt lakan till baksidorna och loppisköpt snedlist – återbruk från början till slut alltså.

Nu har vi några meter vimplar. Egentligen har jag tänkt att de ska få hänga i äppelträden på framsidan av huset, men de träden får nog växa till sig lite först.

Lite tokigt är det ju att sätta saxen i fina handarbeten som någon slitit med i timmar.

Men jag resonerade som så att det ändå är bättre att broderierna tas tillvara och tittas på än att de ligger bortglömda i någon korg på loppis. Dessutom hade de här dukarna både fläckar och hål.

Så ser vimplarna ut när de vajar i vinden, nu väntar jag ännu på att få se hur de ser ut i solsken.

Inspiration till att sy vimplar av gamla broderade dukar hittade jag på pinterest.

Och idéen att det skulle bli just vimplar fick jag dels av mitt eget foto av dukarna på tork, dels då jag googlade vimplar av färggranna mönstrade retrotyger (ett projekt som antagligen inte blir av nu då jag sydde denna variant av vimplar i stället).

 

 

Efter regnet

Efter regn kommer om inte sol så åtminstone uppehåll.

Läge för cykeltur på söndagskvällen.

Det bästa med cykelturen den här gången tror jag inte var smultronen utan vattenpölarna.

Men de två övriga killarna i familjen var glada att vi plockade hem efterrätt.