Borgbacken i oktober

Senaste lördag gav vi oss iväg ut på äventyr.

Han och jag på tumis, hand i hand.

Med spårvagn mot Borgbacken.

Började med karusellen. Minen ser ytterst allvarlig ut, men han sade ändå att han gillade.

Åkte landskapståget för att kolla in vad allt vi hade framför oss.

Fordonskarusellen var den stora favoriten i somras, då åkte han gång på gång i hopp om att få köra lastbilen, men någon annan hann alltid före. Nu var han alldeles ensam i minikarusellen, och körde lastbilen en gång och motorcykel en gång och sedan räckte det. (Och jag var mycket nöjd med den saken, för den här gången då vi båda hade åkarmband hade det harmat mig om han bara velat åka i en gratisgrej som vuxna inte får vara med i.)

Åkte pariserhjulet för att få titta på utsikten. Var egentligen lite förvånad att jag lyckades locka med honom, men han gillade.

Och jag storgillade utsikten.

Lite spänd och förväntansfull inför åktur på draken.

Tuff tuff-tåget.

Och hepparata, den åkte vi oändligt antal gånger.

Hand i hand i panorama där vi tittade på utsikten.

Trumkarusellen.

Vi stod länge och tittade på helikoptrarna, men Hannes var svårövertalad. Till slut gav han med sig och kom med.

Första varvet höll han min hand.

Sedan hittade han knappen med skjutljud och de fem följande varven höll han konstant fingret där, min trygga hand behövde han inte längre.

Minibilarna körde han ensam, senare körde vi de större bilarna tillsammans.

En liten köttbulle.

Som stunden senare äter köttbullar. Maten var en stor överraskning, jag åt oerhört god och prisvärd rökt lax. (Raka motsatsen till min förutfattade mening om dyrt och dåligt nöjesfältskäk.)

Borgbacken i oktober var på alla sätt en höjdare. Inga köer, men ändå var alla barngrejer öppna. (De värsta vuxengrejerna var stängda för säsongen, men det spelade inte oss någon roll.)

Vi var klädda i full vintermundering och det behövdes. Såg många stå och huttra i korta jeans och bara anklar, men med vinterkängor och ett par extra brallor ovanpå jeansen var det varmt och skönt och mysigt.

Lustiga huset var lustigt på sina ställen, men för det mesta lite väl kusligt. Tänkte mig inte alls för då jag föreslog för Hannes att vi skulle gå dit. Det var enda grejen på dagen som han inte gillade.

Återställde balansen i det lite lugnare och snällare kot kot-tåget.

Rekkaralli var den stora favoriten näst efter hästarna. Vet inte hur många varv vi åkte i dessa två, lyxigt ändå att kunna göra det utan att alls behöva köa däremellan.

En vacker dag …

… blev en vacker kväll. Och vi hängde kvar.

Dagens största skratt kom i kuuputin, då Hannes döpte den till pottakarusellen efter den gula grejen man hade mellan benen. Jösses så vi skrattade – mest åt hans humor, men också åt farten i karusellen.

Hittade ett café som var så varmt och mysigt att jag till och med tyckte att det passade med glass, trots den oktoberfriska luften ute.

Visst hade jag jag gärna suttit uppe i Kingi och dinglat med benen i väntan på en plötslig djupdykning neråt. Men den här gången var jag ute uttryckligen för att Hannes skulle få åka och jag nöjde mig med att åka upp i panoramatornet bredvid.

Vi hade på alla sätt en toppendag, och det var roligt att se att Hannes gillade att åka många olika grejer.

Tog ännu ett varv med landskapståget för att summera dagen.

Stämningsfullt.

Efter nästan sex timmar på Borgbacken var Hannes en nöjd och belåten famppukille.

En stund i famnen, sedan fortsatte vi hemåt hand i hand.

 

Höstlöv

Ah, dessa underbara höstlöv.

Som gjorda för att fotografera glada barn i.

Tyvärr var de glada barnen inte riktigt med på noterna i min regisserade lek. Så på de flesta bilderna har åtminstone en av dem antingen överexponerat ansikte eller sur min.

Äsch då.

Det var lättare att fota sin egen skugga.

Eller låta de glada barnen fota den glada mamman.

 

 

Moffas tröska

Jag tror inte det kan ha undgått någon på lekis att Hannes moffa har en tröska – har hört berättas att flera av lekisbarnens föräldrar också har hört berättas om Hannes moffas tröska. Också Amos har varit flitig att i parken berätta om moffas tröska. Eller berätta och berätta, det är inga detaljerade berättelser, men moffa tröska, moffa tröska upprepar han ideligen för den som lyssnar. Därför är det minsann dags att visa tröskan på bloggen också.

Två förväntansfulla hjälpchaufförer.

Moffa tröska!

Vagne! Traktorr!

En padda såg vi också.

Sedan var det min och Amos tur att åka.

Vi kombinerande tröskandet med annan form av skördande. Blåbär.

Och trattkantareller. Hannes var glad då han fick pensla.

Amos mumsade både blåbär och lingon.

 

Mellanmål

I kalasförberedelsetider kan det hända att man blir bjuden på lite mer lekfulla mellanmål än vanligt.

Vissa saker förblir antagligen engångsföreteelser. Eller så förverkligas de på nytt i liten skala, eftersom testpatrullen gillade dem. Men lite väl petigt och pilligt för massproduktion. (På idébilden jag kollade hade nyckelpigsprickarna gjorts av kryddnejlikor, men det kändes inte optimalt utan snarare halssträvt för en ettåring som slukar allt utan att tugga särdeles mycket.)

Andra saker visar sig vara relativt lättfixade och effektfulla.

 

Äppeldag i Söderlångvik

För ett par veckor sedan var det äppeldag i Söderlångvik.

Där fanns mycket gott att provsmaka.

Och fröjd för ögonen.

Kanelpannacottan på Café Vivan var makalöst god, och kinuskikakan var inte illa den heller. Amos chillade och åt ost.

En rolig liten bil att leka med.

Hannes hade tur och vann härliga ljuslyktor på lotteri.

Också då han metade fick han napp.

Med Amos ögon – utställning i museet.

Amos den yngre i Amos den äldres gungstol.

Oj denna utsikt.

Discovery blev min favorit bland äpplena. Tyvärr var de redan slutsålda då vi handlade.

Men vi hittade andra godsaker.

 

 

Lite loppis igen

Det hände sig att jag en hösteftermiddag då jag var på väg att köra förbi Tenala fick sommarfiilis och svängde in dit loppisskylten pekade.

Till Jalles loppis, som vi besökte också tidigare i somras.

Med dessa två hjälpredor i släptåg gällde det att handla snabbt och effektivt.

Jag köpte bland annat en trälåda, en primaverakastrull och en Finlandskarta, som väl hemkommen visade sig vara alldeles oerhört inpyrd med tobak. Har ni tips på hur man får bort tobakslukt? Hittills har jag – med föga övertygande resultat – testat att vädra den utomhus och ha den inne i ett rum med ättika i skålar.

Trälådan passade i alla fall ypperligt för det jag tänkt – att förvara killarnas krattor och spadar i källaren i Åkers.

Under samma helg loppisshoppade jag också i Vreta.