Brunchkalas för tvååringen

En solig söndagsförmiddag i slutet av november …

… stod barnen kalasklädda före klockan var elva.

Vi bjöd på brunch för att fira den blivande tvååringen Amos.

Vi valde brunchkalas för att eftermiddagskalas är lite knepiga för jubilarer som ännu sover dagssömn, och för att kvällskalas är knepiga för värdar som ska tillbaka hem till stan samma kväll. Dessutom ordnades det barnvänligt program i Kimito på eftermiddagen, och det ville vi inte missa.

Jag tyckte att konceptet med brunchkalas funkade utmärkt, att äta frukost är ju också annars ett ypperligt sätt att umgås på.

Tvåårskakan – morotskaka med en dekoration som skulle föreställa en scen ur Mamma Mu och Kråkans Jul.

På eftermiddagen gick vi på teater i Villa Lande och såg Mamma Mu och Kråkan firar jul.

 

Mysbelysning – diy brandbilslampa och ljusslinga med lampskärmar

Ack vad det är mörkt nuförtiden. Fördelen är att man har all orsak att tända mysbelysning.

Som brandbilslampan jag fixade i somras. En loppisköpt brandbil pimpades med lampan från en loppisköpt jordglob. (Själva jordgloben ska bli en lampskärm bara jag kommer så långt.)

De gamla lampskärmarna jag samlat på mig under sommaren och hösten får än så länge pryda en ljusslinga. Tanken är att de ska få bli en lampbukett med glödlampor, återstår fortfarande att klura ut hur den elektriska biten ska lösas.

Både brandbilslampan och ljusslingan finns i kammaren i Åkers, vimplarna är kalasrekvisita.

 

Diy adventsljusstake

Blockljus dekorerade med siffror i metall verkar vara årets trend vad gäller adventsljusstakar, i alla fall om man utgår från det som flimrade förbi i mitt flöde på diverse sociala medier. Jag är alldeles för gammaldags och heimlaga för att haka på sådana trender.

Så jag gjorde en adventsljusstake av gamla kakformar. Idéen snappade jag upp nån annanstans i flödet på sociala medier, men borrandet stod jag för själv.

Lillajul

Det börjar krypa fram små tomtar ur vrårna.

Och en ny rad kort i killarnas rum.

Jag och Hannes firade lillajul med att gå på teater. Findus och Pettsons jul på Unga teatern.

Det var så stämningsfullt och fint på alla sätt, en härlig upplevelse för både stor och liten. Gå absolut och se pjäsen om ni har möjlighet!

Lillajulgran, modell yvig.

Snögubbe, modell sned. Stjärngirlanden blev jag däremot riktigt nöjd med.

Jag tror inte att vi gett lillajulklappar åt barnen förut. Nu fick de plötsligt tre var. Och jag har på känn att det var om inte fler så kanske lika många som de får av sina föräldrar på julafton.

 

Julvaka på arbis

I fredags var vi på julvaka på Arbis i Helsingfors.

Vi började med sago- och sångstund. Stämningsfullt med Beskow och gamla julsånger.

Sedan sydde vi en tomteluva åt Hannes. Jag fick sy på overlock!

Pepparkaksbak.

Det är så underhållande att se skillnader mellan syskonen. Då Hannes hade bara lite deg kvar frågade han försynt om han fick smaka en bit. Amos däremot tog vi på bar gärning många gånger, mumsande med en väldigt oskyldig min.

Killarna pysslade varsin käpphare.

Härligt koncept med julvaka. I många olika rum runtom i Arbis fick man pyssla med något juligt, materialet fick man köpa till självkostnadspris och ledare fanns på plats. Kul att få testa på olika saker utan att själv behöva leta material och beskrivningar. Fanns flera grejer som jag själv gärna hade prövat på, men vi koncentrerade oss på att låta barnen pyssla (med mer och mindre hjälp av föräldrarna).

Tomtegröt.

Och hem via ett vackert och juligt Helsingfors.

 

Kompiskalaset för fyraåringen

Tack för tipsen jag fick gällande kompiskalas. Så här gjorde vi.

Kalaset höll vi i byggnaden man får hyra i invånarparken. Naturligt ställe för oss eftersom vi bor alldeles nära och hänger massor i lekparken utanför. Amos var med och fixade och förberedde.

Vi började med presentöppning med memorykort.

Sedan fick barnen rita på bordduken. Det var pop.

Bjöd på hotdog och en äkta åttiotalsgrej: en igelkott med grönsaker.

Bra med många vuxna på plats då tio ivriga kalasbarn ska serveras.

Följande programpunkt var skrammelsaga, sedan blev det glassbuffé till dessert och så avrundade vi med mete. Det var hektiskt, men visst var det roligt också. Särskilt nöjd är jag över att vi lyckades hålla ett godisfritt kalas. Serverade ju glass med tillbehör så visst fick barnen socker, men inget godis. Var speciellt fundersam gällande metet, då barnen (även Hannes) förväntar sig godis i mete. Men vi körde med ficklampor och reflexer i metet stället, och jag såg inga sura miner över det. Hannes har ätit godis på andra kalas, så han vet vad det är. Men hemma har vi ännu undvikit godis, och därför ville jag inte heller bjuda på godis på hans kalas.

Hannes fick smålego i flera paket på kalaset. Lyckan över att vara stor kille!

 

Fyraårskalaset

Vi höll Hannes släktkalas i Åkers i oktober.

Hannes giraff. Gick inte att kompromissa med kalasklädseln, ska man vara giraff så ska man.

Han önskade sig en skördetröska på tårtan, och så fick det bli.

Hipp, hipp, hurra!

Fruktstrutar.

Ibland kommer kakfaten till användning i sitt riktiga syfte. Kakbitarna är de samma som tårtan med skördetröskan. Ett mellanting mellan mockarutor och kladdkaka, receptet på sjokoladekake i langpanne finns här (på norska, men även om man inte kan norska klurar man lätt ut vad piskes, eggedosis och melis är).

Kex i kalaskillens favoritfärg pink, och kolasnittar som han själv varit med och bakat.

Stojigt och stimmigt i kammaren.

Nymornad lillebror.

Moffa trattor!

 

Fyraårsdagen

Spännande att vakna på sin födelsedagsmorgon. Paket!

Av Amos fick han ett paraply och av mamma och pappa ett sparkbräde.

Trevande sparkar på vägen till lekis. Och sen har jag faktiskt inga fler bilder från den stora dagen. Och det är säkert lika bra, för det var ingen höjdare till dag. Nu minns jag inte ens mer vad allt som gick tokigt, men det var mycket. Tur att vi kalasade andra dagar i stället.

 

Höst i Mattby

Det finns dagar då jag tycker att Mattby bara är betong och gråhet och byggarbetsplatser och besvär.

Och så finns det dagar då solen skiner och jag tittar mig omkring på riktigt.

Och jag inser – som jag gjort så många gånger förut – att det är idealiskt att bo nära stranden.

Och visst – nära invånarparken också.

(Jag antar att alla påpekanden om att bilderna inte är dagsfärska är överflödiga.)

 

Frost

Höstens första frost har för länge sedan smultit. Men bilderna finns kvar. Åh vad jag önskar att det snart kommer snö som stannar.