Självskrivet

Hannes satt och pysslade kort åt sina lekiskompisar i Åkers ett par veckor efter sin fyraårsdag. Mittiallt sade han att han skrivit namn på ett av dem så att alla ska veta åt vem det är.

Och mycket riktigt. Det är förstås inte Sutit som hans lekiskompis heter, men läser man från höger till vänster kan man inte ta fel. Måste erkänna att jag blev imponerad över att han kunde skriva ett namn utan någon som helst hjälp av någon vuxen.

Nästa teckning han gjorde var åt pappa. De första bokstäverna klarade han själv, sedan behövde han lite hjälp med i vilken ordning bokstäverna kommer. Det Hannes skriver ska man läsa nerifrån och upp, men efter det allra första namnet han skrev har han skrivit bokstäverna i rätt ordning från vänster till höger.

Några veckor senare skrev han ”Amos snart två år” med lite hjälp. Lite svårläst förstås, om man inte vet vad där ska stå.

Så blev det dags att skriva önskelista. Och tro det eller ej, men det mesta skrev han med ytterst lite hjälp. Bokstaven B har jag skrivit, den ville han inte skriva själv. R är en annan bokstav han ofta vill ha hjälp med, men här fixade han den själv. Lite hjälp fick han förstås med stavningen.

Lippis och lösa handbojor. (Lösa betyder här att det ska vara handbojor som går att ta loss, jämfört med de handbojor som är tryckta på hans nya polispyamas.) Sitt namn skriver han också själv, och kommer ihåg att det ska vara två n. Grattis blir däremot alltid Gratis.

Han skriver inte bara, han läser också ibland. Det är absolut inte så att han på riktigt skulle ha knäckt läskoden, men något enstaka ord här och där lyckas han läsa. Han har redan ett bra tag bokstaverat ord han säger, till exempel i boktitlar som han känner. M-a-m-m-a M-u och K-r-å-k-a-n, till exempel. Det här lyckas han med om han från tidigare vet vad det står eller om det gäller enkla ord som han kan härleda för att det också finns en bild, såsom i pekböcker.

En dag han satt och stämplade och jag som var i ett annat rum hörde hur han sade M-Å-L-A, måla, måla, måla. Måste kolla varför, och minsann – på stämpeltuscherna stod det måla. Det hade vi inte talat om på många, många månader tidigare, så det visste jag att han hade klurat ut själv där och då.

Det är så intressant hur bokstavsmedveten han är, och vilka detaljer han lägger märke till.

”Mamma, varför säger man smutsit fast där står ett G också?” sade han en dag då han stod och bokstaverade texten på diskmaskinsmagneten.

Det är inte bara versaler han läser, han känner igen de flesta små bokstäverna också.

”Mamma, varför läser du opp fast där står upp?”

Nu går det inte längre så lätt att formulera om texten i en bok utan att bli fast för det. Lägger jag till exempel in några extra Muuuu, muuu eller Kra, kra, kraa eller några andra läten då jag läser frågar han då och då om det faktiskt står så i boken eller om jag bara säger så. Det är förstås väldigt svårt att säga vad han verkligen ”läser” och vad han bara minns från tidigare, särskilt då det gäller välbekanta böcker. Och jag har varit fundersam om det är så att bara jag ser talanger som han ännu inte har. Men idag i lekis skulle han skriva ”biljett” och hade bett en av lekisledarna skriva modell åt honom. Då han följde med bokstav för bokstav vad hon skrev hade han först sagt ”nu står där bil” och sedan efter en kort diskussion om varför biljett skrivs med två T ännu sagt ”nu står där ett”. Så det är nog inte bara jag som inbillar mig att han kan läsa korta ord också i helt nya sammanhang. Vår lilla professor.

Mera nya ord – Asa har ordet

Det kommer nya ord ur Amos i sådan takt nu att jag inte alls hinner med. Flera gånger om dagen säger Hannes ”mamma, nu ska du skriva upp, Amos sa ett nytt ord”. Men bara en bråkdel kommer till pappers.

Igår sade han ändå ett ord jag väntat länge på – sitt eget namn. Asa heter han. Klingar bra med Sasa som han kallar storebror.

Ossa – kossa

Vad säger kossan? – Buuuu!

Lite andra nya (och en del nygamla, jag hittade en bortglömd ordlista) ord:

omma-kukka – blomma (kukka)

hoppa – hoppa

passa – pasta

pu(t)sa – putsa

soosaa – grynost

rabba – krabba

(m)össa (och en klapp på huvudet) – mössa (solhatt, lippis)

soogaa – solglasögon

tåg – tåg

eta – äta

faj – famn

fa – fart

sekka – släcka/släckt eller tända

faisa – high five

paj – pall

sytta – cykel

unga – gunga

puss – puss

nännää tratto – annan traktor

bada – bada

föffö – kaffe

apusch – cappuccino

Rii! – rita

foo – fot (eller sko)

nukka / såå – nukkua / sova

offa såå – moffa sover

öppe – öppen

ocka / uppa – jordgubbar

rennaa – regnar

oii – oliv

h(e)ngga – hänga

fofo – mopo

vicka – ficka

aattoo – auto (bil)

ruukaa – ruokaa

sang – croissant

såk! – skål!

Och så säger han namnen på kusinerna med familj: llmmää (Wilmer), ittaa (Wiggo), bobo / popo (mobo), hanna (Johanna). Han lärde sig faktiskt lustigt nog säga deras namn innan han sade Asa om sig själv.

 

Florister i farten

Den äldre floristen plockar buketter med utblommade maskrosor (i väntan på att det bildas maskrosbollar då de står i vasen) och den yngre plockar vackra blommor med kortkorta stjälkar. Visst är ju barnbuketter bland det mest sympatiska som finns.

 

Nya ord – en lång lista

Amos lär sig nya ord varje dag nu, och jag hinner inte alls med i antecknandet och nedtecknandet. I går kom äntligen ett ord jag väntat länge på – Sasa säger han då han menar Hannes.

Annat han säger:

kickii – nektarin

trappa – trappa

putsa – putsa

suu – slut

drrr, drrrr – droppar (Rela-droppar)

kossa – ost

Amos äter kossa.

bo – boll

bil – bil

sutte/susse – snutte

båta – båten (i en sång)

potta – potta

hacka – hakkarainen (pastill)

fatta – elefant

dritta – dricka

sasa – sallad

mysmys – mysli

jökkä – mjölk

titta – titta

sösä – fönster

sje – sked

 

Stora killen

Amos blev ett och ett halvt i måndags. Nu är han stora killen som kan och ska göra allt som storebror. Tycker han själv åtminstone. Idag har han till exempel flera gånger plockat fram gaffel åt sig själv då vi ska äta. Och förvånansvärt bra lyckades han äta med sin mumingaffel, särskilt med tanke på att premiärmåltiden var juggis med mysli.

I Siwa gick han med bestämd min efter en butiksvagn åt sig – precis som storebror. Har inte ens tänkt på att erbjuda honom butiksvagn förut, han sitter ändå oftast i barnvagn då vi snabbhandlar i närbutiken. Har på känn att det är slut på det ”snabb”handlandet nu.

Eller så blir det att handla ännu snabbare än förut, innan den lilla hjälpredan river ner hela butiken.

 

Nya ord

Amos har fått några nya ord i sin vokabulär den senaste månaden. Bland annat de första orden på finska.

Kuckuuu: kuckuu (tittut)

Kukka: blomma

Kakka: kacka

Rrrrattöö: traktor (och någon enstaka gång ffffa rrrrattöö: moffas traktor)

Bo: boll

Pappa: lampa (och pappa också)

Gu-ka: gurka (och en massa annat vid matbordet. Gucka, gucka, gucka säger han och pekar hejvilt runt sig och jag försöker lika hejvilt gissa vad han vill ha den här gången.)

 

Vårens dietknep

Om man har blivit tjock kan man klappa lite försiktigt på magen så då blir man som man ska vara. Åtminstone om man får tro familjens treochetthalvtåriga diestist.

Accessoarkungen

Hittade ett gäng foton på Hannes från i vintras som jag har glömt att blogga om.

Hannes och accessoarerna. Han gillar att piffa upp sig – med spännen.

Och hängslen. Och smycke.

Söndagsskolelooken här är också självstajlad.

Men konstigt nog gäller fascinationen för accessoarer mest hemma. I lekis har han vanligtvis mjukisbyxor och trikåtröjor. Nån enstaka gång har han haft rävsmycke, hängslen eller fluga, men det är undantag. Och då väljer han ändå sina kläder (omsorgsfullt och länge) varje morgon, annars vägrar han klä på sig.

 

Röda dörren och andra viktiga ord

Rrräädä dööä sa Amos mittiallt för nån kväll sedan då vi läste Knacka på. Röda dörren. Det är inte så hemskt många ord han säger som vi förstår, men röda dörren är ett av dem. Och det påminde mig om att jag kunde skriva ner en lista på Amos ord, vill minnas att jag gjorde det samma med Hannes.

Amos apar efter en massa olika ljud just nu, så jag har på känn att talet snart kommer att ta ett språng framåt. Redan nu pratar han massor och har en massa olika ljud för sig – men det är ytterst lite vi lyckas urskilja och förstå.

Mam-mam: mamma

Pa-pa: pappa

Däää!: där

Buuöö: bröd

Blaa: banan

Nää: nej

Mm-m: ja

K(i)sssa: katt (kissa)

Uscha: Duscha

Öttbuua: Köttbullar

Blla: bulle

Ta, ta: tack, tack

Tuutaa (tootaa): gunga, men kan också betyda annat, till exempel har han den senaste veckan ibland använt det för kan jag få mjölk (men hans högljudda grymtande hänger kvar)

Tra: traktor

Rrräädä dööä: röda dörren

 

Påskkul och kullerbyttor

På skärtorsdagen flög en påskhäxa på kvasten (okej, okej, den nya gröna cykeln) till lekis på påskfest.

Sen kom han hem med en kyckling och påskgräs. Och gjorde kanske tio kullerbyttor. De hade haft en bana i lekis där man fick klättra på möbler, krypa i tunnlar och göra kullerbyttor. Om jag förstod rätt hade han inte lyckats med kullerbyttorna där, så han ville väl ta igen det hemma i stället. Roligt är det i alla fall att han gör kullerbyttor igen, verkligt länge sedan han gjorde senast.