Lucka 24: Den kungliga julen (Herman som gästbloggare)

Vi har kommit till sista luckan i armywifens julkalender. Julafton till ära bjuder Herman på en lång julpecial där han berättar om hur den kungliga familjen firar jul. Merry Christmas!

Sandringham House. Foto: Elwyn Thomas Roddick

Den kungliga familjen firar julen i Sandringham House som är Queen Elizabeths privata lantställe på 8000 hektar. Traditionellt har det varit den absolut närmaste familjen – hennes fyra barn samt deras familjer och hennes systers prinsessan Margarets barn med familjer. Det har med andra ord alltid varit en helt kunglig jul, ifjol var det 27 gäster. I veckan meddelades det att Prins William och Kate skulle fira julen hos Kates föräldrar, men det blev återbud för tre dagar sedan. Hovet meddelade att de nu bryter traditionen och även bjuder in Kates föräldrar för att William och Kate ska få vara med och fira julen i Sandringham.

Drottningen kommer att bo i Sandringham de följande sex veckorna. Hon och hennes make prins Philip reste med tåg i torsdags till Sandringham. Före sin avresa hade de bjudit på jullunch åt de medlemmar av familjen som inte blir bjudna till Sandringham.

Drottningen håller sitt första Christmas Message för folket i brittiska samväldet, 25 december 1952. Foto: Press Association.

En annan sak som avklarades innan avresan var inspelningen av årliga Queen's Christmas Message. Traditionen med The Royal Message började redan år 1932 med George V. Först var det givetvis radio som gällde, TV:n kom med 1957. Det speciella med årets sändning är att den sänds även i 3D, HD-sändning var det ju redan 2008. Hennes tal lär vara ett av de få som hon skriver själv och har en lite religiös ton. Hon reflekterar över det gångna året och berättar hur hon har upplevt det. Talet sänds på juldagen och är en del av julfirandet i Storbritannien. Meningen är att man ska ha undanstökat julmiddagen före programmet börjar. Traditionellt har det alltid sänts klockan 15.00, tidpunkten har sin förklaring i att det i början sändes via kortvågsradio till hela imperiet. Klockan 15.00 var det största chansen att hela imperiet hade teknisk möjlighet att ta emot radiosignalerna. (Även om det skulle vara lockande blir det ingen teknisk förklaring om fenomenet. De intresserade kan googla 'shortwave radio propagation'.)

Prince of Wales träffar Father Christmas på St James's Palace 7 december 2006. Foto: Press Association.

Christmas Eve – Julafton

Det sägs att eftersom drottning Elizabeth och prins Philip har tyska rötter så öppnas presenterna på julafton. (Drottningen är 3/8 tysk och prinsen hör till dansk-tyska huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glucksburg). Klockan 16.00 samlas alla till te (främst Earl Grey), smörgåsar, scones och muffins. Presenterna ligger på ett bord med namnlappar invid. Paketen delas ut 18.00.

Exempel på gåvor under åren:

* Harry och William gav drottningen en Blu-Ray spelare.

* Anne gav Charles en vadderad toasits. Ett annat år en dörrmatta.

* Harry gav drottningen en duschmössa med texten 'Ain't life a bitch!'.

* Diana gav Charles Musse Pigg-strumpor.

* Philip får traditionellt olika mystiska konservburksöppnare. Han lär också ha fått en pruttkudde.

Efter gåvorna flyttar sig sällskapet till salongen för att njuta av drinkar. Drottningen tar en Dubonnet eller Gin. Efter drinkarna blir det ett snabbt klädbyte inför middagen. Klockan 20.00 slår gongen och alla samlas, förutom drottningen som kommer 20.15. Det dras Christmas crackers och de fashionabla kronorna sätts på huvudet, utom drottningen som är ursäktad från att bära papperskrona. Middagen avnjuts i skenet av levande ljus. Räkor till förrätt och får eller vilt till huvudrätt. Desserten är en soufflé eller tarte tatin. Två timmar senare är middagen över och det är tid för kaffe, port eller brandy. Klockan 24.00 är det god natt för drottningen.

Christmas Day – Juldagen

De kungliga vaknar upp och checkar sina julstrumpor som är fyllda av frukt och små gåvor. Frukosten är en vanlig English breakfast med bacon och ägg. Klockan 11.00 är det julkyrka som de andra förutom drottningen och yngsta barnen promenerar till. Årets spänningsmoment är om Kate promenerar eller får skjuts. De vanliga dödliga har möjligt att träffa de kungliga längs rutten. Klockan 13.00 blir det kalkon som ska avklaras före 15.00. Då ska även den kungliga familjen se på the Queen's Christmas Message. Efter det är det fritid, det spelas spel, gås ut på promenad, tittas på TV eller tas en tupplur. Till middag serveras det samma som folket har, det vill säga turkey leftovers och en fräsh hummersallad. Efter middagen spelas det gamla hederliga sällskapsspel.

Boxing Day – Annandag jul

Efter en mättande frukost är det prins Philip som tar över. Det är den traditionella fasanjakten som tar vid. Det är mera av männens sak att jaga men inför förra julen hade både Kate och Pippa övat skytte. Drottningen ägnar sin tid åt sina hundar och tar ut dem på en promenad. I år är de en färre sedan Monty, som figurerade i OS-inslaget med Bond, avled i september. Kvar finns Willow och Holly som är Corgin samt Candy och Vulcan som är Dorgin. På kvällen åker största delen av gästerna iväg och drottningen blir kvar i Sandringham ända till början av februari.

 

Lucka 23: Scandinavian Christmas

Dags att öppna lucka 23 i armywifens julkalender. Nämen, vad är det här? En tom lucka? Lugn, det är bra en synvilla. Det som döljer sig bakom luckan är din egen favorit bland alla nordiska jultraditioner.

Allt fler britter struntar i att röra ihop sin egen christmas pudding och hänga upp sin mistletoe. I stället bakar de pepparkakshus, ställer elektriska adventsljusstakar i fönstren och firar Lucia. I alla fall om man tror The Observer som i slutet av november skrev att de brittiska jultraditionerna tappar terräng för ett mer skandinaviskt sätt att fira jul.

De senaste åren har intresset för den skandinaviska kulturen fått ett uppsving här, till följd av influenser från Ikea och från deckarförfattarna Henning Mankell och Jo Nesbø. Och den skandinaviska julen upplevs vara mer autentisk, mindre kommersiell, väldigt traditionell och handla mycket om hemmet. Lägg till ett löfte om snö (?!), och drömmen om den perfekta skandinaviska julen är där.

Nu är det din tur att fundera vilken av de (finländska) jultraditionerna som är din absoluta favorit och som du skulle rekommendera att britterna tar efter. Kommentarsfältet är öppet, varsågod!

Lucka 22: Yule log

Bakom lucka 22 i armywifens julkalender finns en yule log, ett vedträ som egentligen kunde vara ett helt träd, men som nu oftast är en kaka.

Yule log var ett extra stort vedträ som man brände i sin eldstad vid jul. Ursprungligen var det ett helt träd, noggrant utvalt för ett ge maximalt med värme under en lång tid. Det var en ceremoni i sig att ta in sin yule log i hemmet, och det sägs att den ibland brändes den med den tjockaste delen av stammen inne i eldstaden och resten av trädet stickande ut i rummet. En yule log ansågs vara en amulett med magiska skyddande krafter, och det berättas om att det var stor rivalitet i samhällena på den brittiska landsbygden om vem om hade den största julstocken.

Men tiderna förändrades och allt färre hade eldstäder att bränna sina julstockar i. Och så övergick traditionen med yule log till att i stället vara en kaka som bakas så att den ser ut som en stubbe. Julstubben som bakverk har sina rötter (he, he – igen en lämplig ordlek med rötter) i Frankrike och andra franskspråkiga länder där den kallas Bûche de Noel. Kakan är oftast bakad som en rulltårta, ofta av sockerkakssmet och med chokladkräm som fyllning. Tyvärr har armywifen ännu inte haft chansen att hugga tänderna i någon brittisk julstubbe, så en recension av smaken blir det inte denna gång.

 

Lucka 21: Christmas Tree

Bakom dagens lucka i armywifens julkalender hittar ni en julgran. Och vi får hoppas att armywifen i sin tur innan dagen är slut har hittat en julgran, utan alltför mycket möda och alltför stort besvär.

Det frestar att säga att julgranen har sina rötter i Tyskland, men riktigt så är det ju inte. Julgranen har sina rötter i den skog den är fälld, men seden att ta in en gran eller annat barrträd till jul har sina rötter i Tyskland på 1400-talet.

I år blir det premiär för mig att köpa gran. Och det är många saker att beakta har jag förstått. Visst är det mycket att beakta också då man går i skogen och letar gran, men nu är det så många år sen jag gjort det att det fallit ett nostalgiskt skimmer över hur man går ut i en pudersnöig skog, kommer till en glänta fylld med perfekta granar och bara väljer den allra mest perfekta av dem, skakar av lite snö, sågar av granen och går hem med den slängd över axeln. Kalla tår, stickiga barr, oenighet om hur en perfekt gran egentligen ser ut och granar som visar en kal baksida när man väl fällt dem – nej, sådant minns jag inte.

Råkade på en artikel om hur man väljer sin gran, och insåg att besluten – och fallgroparna – är många. Ska den vara avsågad och stå i julgransfot (som vi inte har), eller ska den vara planterad i en kruka? (Jag visste inte ens att julgranar säljs med roten kvar, här finns tre alternativ: barrotad, med en jordboll kring roten eller planterad i kruka.) Så ska man bestämma sig för art, en som är robust och långlivad men kräver pynt som matchar den blå-grå färgen, eller en som doftar underbart men som inte är den starkaste, eller en som är bra för barn och djur men dyrast eller en som är förmånlig men inte heller håller så länge.

Idag ska vi alltså hitta en gran som är om inte perfekt så åtminstone tillräckligt bra. Den ska vara någorlunda tät och jämn (utan att det alltför tydligt syns att en sekatör saxat sig fram), den ska dofta gran (inte lukta kattpiss), den ska ha fina barr (som hålls kvar på kvistarna), den ska ha tjocka kvistar (men inte så tjocka att det förhindrar att man hänger upp julpyntet) och framförallt ska den hålla för två små kusiners petande naturvetenskapliga detaljstudier. O Tannenbaum!

 

Lucka 20: Mistletoe

I lucka nummer 20 fortsätter Armywifen botanisera bland julens symboliska växter.

En gammal jultradition säger att en man och en kvinna som i jultid möts under en mistel ska kyssa varandra. Exakt hur denna tradition uppstått vet egentligen ingen. Enligt gammal hedendom hade misteln en livgivande kraft. Misteln hörde till en hednisk äktenskapsritual eftersom det ansågs förhöja fruktbarheten att gå under en mistel. Bland skandinaver igen har misteln ansetts vara en fredsplanta, som gavs som ett tecken på vapenvila mellan krigande folk – eller mellan man och hustru. Misteln förekommer också i nordisk mytologi, asaguden Balder blev dödad av en pil som sades vara gjord av mistel. Och på något sätt har detta sammansmultit och förvandlats till en tradition att i jultid kyssas under misteln.

Det första dokumenterade fallet av en kyss under misteln är från 1500-talet i England. I 1700-talets England skulle den man som kysst en kvinna under misteln plocka ett bär, och när sista bäret hade plockats var mistelns magi försvunnen.

Misteln är en parasit som är vintergrön och som växer på grenarna högt uppe i trädkronan hos till exempel lönn och lind. Enligt gammal folktro är misteln är en magisk planta som skyddar mot övernaturliga krafter och den har använts i folkmedicin bland annat mot epilepsi. Ännu idag hänger många britter upp en mistel i taket eller i en dörrpost under jul – Armywifen vet tyvärr inte om det i första hand är för att skydda huset från det onda eller för att främja ett innerligt och evinnerligt kyssande.

 

Lucka 19: Christmas Pudding

Dags för dessert i armywifens julkalender. Ingen överraskning att julefterrätten heter just Christmas Pudding eftersom alla möjliga slags efterrätter här kallas Pudding.

Christmas Pudding innehåller russin och andra torkade frukter, mandel, likör eller brännvin, juliga kryddor, mjöl, socker, ägg, brödsmulor, citrusfrukter och ister (åtminstone förr i tiden, men man kan i stället använda smör). Blandningen kokas länge, och får sedan stå kallt och dra sig till julen. Strax innan puddingen serveras flamberas den ofta med brandy. Den dekoreras med en kvist järnek, sedan pudrar man på florsocker och bär puddingen till bordet under applåder. Till puddingen serveras till exempel Custard (vaniljsås), vispad grädde eller Brandy Butter (smör med brandy).

Puddingen har sina rötter i medeltiden, och den tillreds enligt traditionen på Stir-up Sunday, som är sista söndagen före advent (i år var det 25 november). Traditionen var att alla i hushållet skulle röra om i smeten och i hemlighet önska sig någonting. Ibland rörde man ner en silverslant i smeten, och det innebar lycka och välgång att sedan få slanten i sin portion på julen.

På bilden ses en liten enportions-pudding, men oftast görs puddingen i en större version. Jag åt min första pudding i måndags och tyvärr tyckte jag att den såg mycket godare ut än den smakade, trots att jag överlag är svag för allt som är sött. Få se om jag ändå inte ger puddingen en ny chans i jul. (Man kan ju alltid tröstäta lite konfekt efteråt ifall smaken igen får det att kännas som om man blivit snuvad på desserten.)

Lucka 18: Turkey

Dags att hugga tänderna i lucka nummer 18 i armywifens julkalender.

Turkey, (kalkon – inte Turkiet), spelar huvudrollen på ett traditionellt brittiskt julbord. Till kalkonen serverar man Roast Potatoes (ugnsrostad potatis), Brussels Sprouts (brysselkål), Parsnips (palsternacka), Pigs in a Blanket (prinskorvar inrullade i bacon), Cranberry Sauce (tranbärssylt), Gravy (sås) och Stuffing. Jag hade trott att stuffing endast är något som man fyller kalkonen med, men stuffing serveras också på sidan om som bollar (typ som stora falafel).

Det är som sagt det traditionella engelska julbordet. Men jag har förstått att allt fler överger kalkonen och i stället övergår till Duck, Goose, Pheasant, Gammon eller Salmon (anka, gås, fasan, skinka eller lax). Eller så serverar man kanske kalkon vid julmiddagen och något av de andra alternativen under resten av julhelgen.

Det var huvudrätten det. Efterrätten kommer kanske i en senare lucka.

Lucka 17: Baubles

Bakom den sjuttonde luckan i armywifens kalender döljer sig ett julpynt som skulle vara förtjänt av ett lite mera kul namn på svenska.

Baubles. Smaka på ordet. Baubles. Låter det inte trevligt i munnen? Julgranskulor. Julgranskulor. Nja, inte riktigt samma effekt med det svenska begreppet, inte i min mun i alla fall. Bara byråkratiskt och dammigt.

Däremot finns det ett vackert svenskt dialektord som används i de norra delarna av Sverige. Pumlor. Lite som humlor, men på vintern. Pumlor.

Nåja, oberoende av vad vi väljer att kalla dem har de sitt ursprung i Tyskland i början av 1600-talet, och då var de gjorda av glas. I början var baubles en statussymbol för de allra rikaste, men sedan slutet av 1800-talet har massorna dekorerat sina granar med kulor.

Lucka 16: The Twelve Days of Christmas

Lucka nummer 16 i armywifens julkalender tillägnas sången The Twelve Days of Christmas*. Stäm upp!

Och nu får sången tala för sig – lyssna till exempel här (Lugn, det är inte armywifen som gör videobloggpremiär med sin vackert klingande stämma).

*12 days of Christmas inleds på juldagen och avslutas den 5 januari, dagen innan trettondagen

 

Lucka 15: Cracker

Armywifens julkalender har kommit till lucka 15. Där gömmer sig en smällkaramell som inte innehåller någon karamell – men nog en smäll.

Pulling the cracker är en typiskt brittisk tradition under julmiddagar eller julfester. En Christmas cracker är tillverkad av papper, och ser ut som en stor karamell. Två personer drar i varsin ända av smällkaramellen, det hörs ett litet bang! och så belönas man med en pappershatt eller krona, en liten leksak eller grej (kan vara allt från nagelsaxar till spelkort, plastfigurer, korköppnare, nyckelringar och pennor till hederliga påskäggsleksaksprylar) och en pappersremsa med ett valspråk, en dålig vits eller en gåta.

Uppfinnaren bakom crackers hette Tom Smith, och han hade en karamellaffär i London. På 1840-talet började han packa in sockermandlar i papper, inspirerad av franska bon-bons. Han märkte att många unga män köpte dem åt sina hjärtevänner, och då kom han på idéen att lägga med en liten kärleksdikt eller ett romantiskt ordspråk innanför karamellpappret, lite som i en lyckokaka. Några år senare byttes sötsakerna ut mot leksaker och han lade till en smällare i sina papperskarameller. Smällkaramellen var född. Crackern blev en sensation och idag, mer 150 år senare, levererar Tom Smith Crackers fortfarande crackers åt kungafamiljen. Hur de ser ut och vad de innehåller är tyvärr en välbevarad hemlighet.