Dan före

Inspektion av nattens bygge.

Många, många år sedan jag byggt pepparkakshus. I år blev det pepparkakstraktorer.

Julgransfix.

Transport av julgran i verkligheten.

Och på lek.

Först klädde Hannes momis och moffas gran, sedan vår. Pyntet är faktiskt ganska utspritt, så pass roligt var det att klättra upp för stegpallen – och att flytta på den.

Största pyntet för dagen hängde jag upp bakom granen – en spegel med guldram.

Kopparkottar.

Nu är åtminstone julstämningen här.

Och strumporna är upphängda.

 

Årets mörkaste dag

Vi firade årets mörkaste dag med solsken i skog, drakflygning och julförberedelser.

En tur till skogs ovanför Åkers.

Upp på stenen och titta på utsikten.

Koddbölevidderna.

Draken över Koddböle.

Koppar lär vara en av trendfärgerna i jul, liksom flera andra metallfärger. Det läste jag i en artikel som nämnde att övriga trendfärger denna jul är traditionellt rött, grönt och naturfärger, pasteller, blått, vitt – ja, det var mer och mindre hela paletten. Det är bäst att passa på att vara trendig då, särskilt när jag annars också hade tänkt kopparspreja lite kottar och loppisfyndat julgranspynt av halm.

Kransmakeri.

Pepparkaksbak (på handen har han en handdocka).

Amos hann knappt dekorera sina så åt han upp dem.

Hannes var omsorgsfull med dekorerandet. Och kolla – moffa/pappa fixar kristyren!

 

Busholmen

Hur det nu kom sig så hade jag akut ärende till Verkkokauppa dagen efter vår titta på julljusen i stan-utflykt. Så det blev huvudstad och buss och spårvagn två dar i rad för mig och Amos.

Passade på att titta ut över staden från utsiktsterrassen.

Regntunga moln, men charmigt ändå.

Fyyypaaa fanns där också.

Tänkte ta en tur till Novitas Lankadeli, men den fanns visst inte kvar. Garnaffär är där fortfarande, men nu en som heter Snurre. Novita hade tydligen stängt redan för ett år sen – hur har jag missat det?

I väntan på riktig vara

Vi önskar oss snö vi också, som så många andra.

I aktivitetskalendern här om dagen fanns en bok om snö och lite lysande snöflingor att hänga upp i fönstret.

Men ute är det bart.

I väntan på riktig vara får man hålla sig till fejkvarianten. Det har sina fördelar att bo nära ishallen.

Rolig klätterställning finns där också.

Hannes storgillade snöhögen.

Amos var nymornad och lite skeptisk till en början.

Men sen gillade han också.

 

Decembersysslor

Vackert och krispigt senaste veckoslut. Men ack så snöfritt.

Uteaktiviteterna skulle vara mycket mångsidigare om det kom lite flingor.

Men man kan ju hitta på nya saker. Som att klippa gräs i skogen. Oerhört roligt tyckte Hannes i alla fall att det var, denna aktivitet han kom på själv.

Jag plockade material för att skapa en tomteskog.

 

Årets Lucia

Tissel, tassel, hysch, hysch och lite skratt – precis som det ska vara en luciamorgon.

Åkers Lucia 2015. I publiken satt momi och moffa.

Lässtund.

Spänd förväntan i kyrkan.

Kimito Lucia 2015.

Och så ännu Lucia på Knorren.

Repertoaren var ungefär den samma båda gångerna vårt lilla luciatåg uppträdde. På Hannes begäran sjöng vi Ute är mörkt och kallt, Vi äro musikanter och Midnatt råder. Och på Amos begäran sjöng vi Mamma Mu.

 

Soldyrkan

Det gäller att passa på då solen visar sig. Att verkligen ta vara på varenda minut av decembersol.

Verkar väl extremt då jag till och med drack eftermiddagskaffe på balkongen. Men det hade sin logistiska förklaring, Amos låg och sov i vagnen under balkongen.

I tisdags var jag och Amos ute ungefär från att solen gick upp till att solen gick ner, med en paus för ärenden i Omppu däremellan. Kvart före nio gick vi ut, kvart före tre kom vi in igen. En knapp timme var vi i shoppingcentret, men annars var vi ute i ett sträck. (Nåja, jag var också inne så mycket att jag packade upp en matpåse, åt tre smörgåsar och kokade en cappuccino.) Ytterst välinvesterade timmar.

 

Solgult

Oj vad man behöver dessa D-vitamintankardagar mellan allt det gråa, dimmiga, stormiga, regniga och ruskiga.

 

Julstök i Åkerskök

Andra advent, självständighetsdagen.

”Lådan, lådan, vad finns det i lådan?” sjunger vi varje dag innan vi öppnar aktivitetskalenderlådan. Pepparkaksformar – traditionell självständighetsdagssyssla.

Det började bra, två ivriga barn med varsin kavel. Och en deg som klistrade fast överallt, på nolltid. Nehej, hemgjord pepparkaksdeg är inte min grej. Vansinnigt god att äta som deg, men verkligt utmanande att få från bakbord till plåt. Eller som Hannes sade: ”Mamma, du är dåålig på pepparkakor”.

Tror vi gör en omgång till innan jul, men då blir det definitivt köpt deg. Hoppas på lite mer harmoniskt pepparkaksbak den gången.

 

Hemgjord play-doh

Vet ni vad det här ska bli? (Nåja, om ni läst rubriken på blogginlägget gissar ni säkert.)

Exakt, hemgjord modellera, eller leklera eller play-doh som den också kallas.

Kul att jobba med. (Amos provsmakade – förstås – och då var jag glad att klumpen var hemgjord så att jag visste vad det fanns i den.)

Recept på play-doh finns i mängder om man googlar. Jag gjorde ett sammelsurium av recept jag hittade här, här, här och här. Alun köpte jag i en liten påse på apoteket och glycerol (också från apoteket) hade jag kvar från fjolårets projekt med snöglober.

Sen började jag tycka att det var lite trist med bara två färger av modelleran.

Så veckan efter gjorde jag en omgång till. Och Hannes satt fascinerad och tittade på hur jag lekte med karamellfärgerna och fick sig en kortkurs i färglära på sidan om.

Lite köksredaskap till och modelleraren var i full fart. Hemgjord play-doh ska hålla sig i sex månader om den förvaras i kylskåp. Så det borde vara värt besväret (blev trots allt lite disk med alla kärl för de olika färgerna). Bra projekt i alla fall för jag tyckte att den var rolig att tillverka och Hannes tycker att den är rolig att leka med.