Självskrivet

Hannes satt och pysslade kort åt sina lekiskompisar i Åkers ett par veckor efter sin fyraårsdag. Mittiallt sade han att han skrivit namn på ett av dem så att alla ska veta åt vem det är.

Och mycket riktigt. Det är förstås inte Sutit som hans lekiskompis heter, men läser man från höger till vänster kan man inte ta fel. Måste erkänna att jag blev imponerad över att han kunde skriva ett namn utan någon som helst hjälp av någon vuxen.

Nästa teckning han gjorde var åt pappa. De första bokstäverna klarade han själv, sedan behövde han lite hjälp med i vilken ordning bokstäverna kommer. Det Hannes skriver ska man läsa nerifrån och upp, men efter det allra första namnet han skrev har han skrivit bokstäverna i rätt ordning från vänster till höger.

Några veckor senare skrev han ”Amos snart två år” med lite hjälp. Lite svårläst förstås, om man inte vet vad där ska stå.

Så blev det dags att skriva önskelista. Och tro det eller ej, men det mesta skrev han med ytterst lite hjälp. Bokstaven B har jag skrivit, den ville han inte skriva själv. R är en annan bokstav han ofta vill ha hjälp med, men här fixade han den själv. Lite hjälp fick han förstås med stavningen.

Lippis och lösa handbojor. (Lösa betyder här att det ska vara handbojor som går att ta loss, jämfört med de handbojor som är tryckta på hans nya polispyamas.) Sitt namn skriver han också själv, och kommer ihåg att det ska vara två n. Grattis blir däremot alltid Gratis.

Han skriver inte bara, han läser också ibland. Det är absolut inte så att han på riktigt skulle ha knäckt läskoden, men något enstaka ord här och där lyckas han läsa. Han har redan ett bra tag bokstaverat ord han säger, till exempel i boktitlar som han känner. M-a-m-m-a M-u och K-r-å-k-a-n, till exempel. Det här lyckas han med om han från tidigare vet vad det står eller om det gäller enkla ord som han kan härleda för att det också finns en bild, såsom i pekböcker.

En dag han satt och stämplade och jag som var i ett annat rum hörde hur han sade M-Å-L-A, måla, måla, måla. Måste kolla varför, och minsann – på stämpeltuscherna stod det måla. Det hade vi inte talat om på många, många månader tidigare, så det visste jag att han hade klurat ut själv där och då.

Det är så intressant hur bokstavsmedveten han är, och vilka detaljer han lägger märke till.

”Mamma, varför säger man smutsit fast där står ett G också?” sade han en dag då han stod och bokstaverade texten på diskmaskinsmagneten.

Det är inte bara versaler han läser, han känner igen de flesta små bokstäverna också.

”Mamma, varför läser du opp fast där står upp?”

Nu går det inte längre så lätt att formulera om texten i en bok utan att bli fast för det. Lägger jag till exempel in några extra Muuuu, muuu eller Kra, kra, kraa eller några andra läten då jag läser frågar han då och då om det faktiskt står så i boken eller om jag bara säger så. Det är förstås väldigt svårt att säga vad han verkligen ”läser” och vad han bara minns från tidigare, särskilt då det gäller välbekanta böcker. Och jag har varit fundersam om det är så att bara jag ser talanger som han ännu inte har. Men idag i lekis skulle han skriva ”biljett” och hade bett en av lekisledarna skriva modell åt honom. Då han följde med bokstav för bokstav vad hon skrev hade han först sagt ”nu står där bil” och sedan efter en kort diskussion om varför biljett skrivs med två T ännu sagt ”nu står där ett”. Så det är nog inte bara jag som inbillar mig att han kan läsa korta ord också i helt nya sammanhang. Vår lilla professor.

Mera nya ord – Asa har ordet

Det kommer nya ord ur Amos i sådan takt nu att jag inte alls hinner med. Flera gånger om dagen säger Hannes ”mamma, nu ska du skriva upp, Amos sa ett nytt ord”. Men bara en bråkdel kommer till pappers.

Igår sade han ändå ett ord jag väntat länge på – sitt eget namn. Asa heter han. Klingar bra med Sasa som han kallar storebror.

Ossa – kossa

Vad säger kossan? – Buuuu!

Lite andra nya (och en del nygamla, jag hittade en bortglömd ordlista) ord:

omma-kukka – blomma (kukka)

hoppa – hoppa

passa – pasta

pu(t)sa – putsa

soosaa – grynost

rabba – krabba

(m)össa (och en klapp på huvudet) – mössa (solhatt, lippis)

soogaa – solglasögon

tåg – tåg

eta – äta

faj – famn

fa – fart

sekka – släcka/släckt eller tända

faisa – high five

paj – pall

sytta – cykel

unga – gunga

puss – puss

nännää tratto – annan traktor

bada – bada

föffö – kaffe

apusch – cappuccino

Rii! – rita

foo – fot (eller sko)

nukka / såå – nukkua / sova

offa såå – moffa sover

öppe – öppen

ocka / uppa – jordgubbar

rennaa – regnar

oii – oliv

h(e)ngga – hänga

fofo – mopo

vicka – ficka

aattoo – auto (bil)

ruukaa – ruokaa

sang – croissant

såk! – skål!

Och så säger han namnen på kusinerna med familj: llmmää (Wilmer), ittaa (Wiggo), bobo / popo (mobo), hanna (Johanna). Han lärde sig faktiskt lustigt nog säga deras namn innan han sade Asa om sig själv.

 

Nya ord – en lång lista

Amos lär sig nya ord varje dag nu, och jag hinner inte alls med i antecknandet och nedtecknandet. I går kom äntligen ett ord jag väntat länge på – Sasa säger han då han menar Hannes.

Annat han säger:

kickii – nektarin

trappa – trappa

putsa – putsa

suu – slut

drrr, drrrr – droppar (Rela-droppar)

kossa – ost

Amos äter kossa.

bo – boll

bil – bil

sutte/susse – snutte

båta – båten (i en sång)

potta – potta

hacka – hakkarainen (pastill)

fatta – elefant

dritta – dricka

sasa – sallad

mysmys – mysli

jökkä – mjölk

titta – titta

sösä – fönster

sje – sked

 

Nya ord

Amos har fått några nya ord i sin vokabulär den senaste månaden. Bland annat de första orden på finska.

Kuckuuu: kuckuu (tittut)

Kukka: blomma

Kakka: kacka

Rrrrattöö: traktor (och någon enstaka gång ffffa rrrrattöö: moffas traktor)

Bo: boll

Pappa: lampa (och pappa också)

Gu-ka: gurka (och en massa annat vid matbordet. Gucka, gucka, gucka säger han och pekar hejvilt runt sig och jag försöker lika hejvilt gissa vad han vill ha den här gången.)

 

L’épouvantail

Perfekt sysselsättnig en regnig måndagseftermiddag: spela lotto på balkongen.

Spelstund för Hannes och språkstund för mig. Småbarnsgrejer är perfekta då man vill lära sig nya ord på ett främmande språk. Både pekböcker och småbarnsspel har rätt exakt rätt nivå språkligt sett. Dessutom lär man sig ord man knappast skulle stöta på i andra turistsammanhang. Kråkskrämma, till exempel.

Dagens ord får vara l'epouvantail. Men det begreppet hade jag egentligen lärt mig redan några dagar tidigare, för det finns i boken om le tracteur bleu som vi köpte på loppis. Det nya var att jag lyckades härleda ett ord ur kråkskrämman. Läste i lokaltidningen om något som var épouvantable, och via kråkskrämman kom jag fram till att det måste vara något som åtminstone är mera fruktansvärt än trevligt.

Det är också roligt att se hur Hannes lär sig franska ord. Då vi spelade lotto för kanske fjärde gången sade han le chat (lö sja) då han lyfte upp bilden på katten. Men hans största nöje är nog att hitta på egna ord på franska. Vet du vad stol är på franska? Dändon. Vet du vad bord är på franska? Dindon. Och så vidare, och så vidare.

 

En Français

Det är så lustigt med språk. Jag tycker att jag förstår skriven franska rätt hyggligt. Går okej att läsa dagstidningen, åtminstone så länge det handlar om simpla saker som torg, bagare och grönsaker.

Men hjälp alltså då man själv ska försöka säga något. Klarar knappt av de enklaste turistfraserna. En glassförsäljare skrattade gott då jag med ett brett leende bad om ”deux spoon”, men lärde gärna ut att det heter ”cuiller”. Och jag gör helst som mannen – köper två baguetter i stället för en eftersom det är enklare så.

Två gånger i matbutiken då Amos skrikit har försäljaren sett medlidande på honom och frågat ”fatigué?”. ”Oui, oui” har jag svarat fastän jag vetat att det inte är trött han är utan hungrig. Gick i flera dagar och funderade på hur man säger att man är hungrig – har haft det på tungan men inte kommit ihåg exakt. Idag kom jag på det: ”il a faim”. Men samtidigt slog det mig att det säkert är bäst att fortsätta säga oui, oui då någon frågar om han är fatigué – för visst låter det ju bättre att erkänna att barnet inte sovit tillräckligt än att erkänna att barnet inte fått mat.

Vissa ord är lätta att härleda, särskilt då man har bild till. Säger ju sig självt att det är genant att parkera här.

Just för att komma åt kombinationen ord och bild har jag tänkt köpa någon barnbok med många ord och korta meningar. Den här var jag nära att köpa åt minstingen igår, men gjorde det inte.

Gissa om jag blev glad då jag idag hittade en bok i samma serie på loppis. Nu ska det studeras franska.

 

Ord och uttryck ur barnamun

Hittade några minneslappar här och där och ett halvskrivet blogginlägg från i våras med sådant som Hannes sagt. Så vi kör en samling blandade godbitar, kryddat med lite nyare uttryck.

Nyckelpighålsboken (En bok med en bild på ett nyckelhål på pärmen, men någon nyckelpiga såg jag inte av. Historien om någon är förresten av riktigt bra bok, bibliotekarien som höll sagostund tipsade om den.)

Häcksacksaxen (Sicksacksaxen jag använder då jag syr. Jag är uppenbarligen inte den enda som lider av begreppsförvirring då det gäller saxar.)

Såna där soltorkade roskärnor (solrosfrön).

Strömmingen kom tillbaka (efter strömavbrottet).

Titta, de åker skejtbåge! (Eller skateboard som det också kallas.)

Hannes sitter i soffan och läser högt:Mamma jobbar på i köket i sitt lugna, lugna bo. (Jo just, lugnt i köket – när händer det?)Pippi får ett brev. Sen skriver Pippi mejl.

Efter att vi åkte brandbil har det varit en del tal om bränder.När brandsläckaren brinner (pekar upp i taket på brandvarnaren) kommer brandbilen och släcker.Då kommer branden och släcker kåren. Och så kommer branden för att släcka elden.När den brinner (pekar på brandvarnaren igen) ska man springa ut på gården. Där kan man leka lite.

Här om dagen då mannen nyss hade farit på jobb:– Har pappa hundraform?– Öh? Eh? Neeej, han hade inte uniform idag.

 

Mera grönt – och lite blå-vitt

Vi fortsatte hålla oss till dagens gröna färgtema på kvällen och åt hemgjord pesto. Jag tyckte själv att den blev ganska vitlöksstark, men Hannes överraskade oss och åt med god aptit. Senast han serverades hemlagad pesto spottade han genast ut den, men den här gången bad han om mee mee mee pesse fastän hans pasta redan var riktigt grön.

Resten av kvällen övergav vi det gröna och satsade på blå-vitt i stället. Vi tittade på hiisi och Hannes viftade med armarna och ropade Heja Finni, Heja Finni, Heja Finni!

Det är förresten riktigt intressant att titta på matchen med en liten expertkommentator bredvid sig i soffan. Men han var ganska sparsam i sitt referat. Det enda han kommenterade, gång på gång på gång, var viiti bii om Skodan i hörnet och fyypaa när den (flygplansliknande?) gråa balken syntes med ländernas namn och annan matchinfo.

Sen kom pappa med och tittade en stund, och Hannes lärde sig att också ropa Suvi, Suvi, Suvi!

 

Vive la France! (åtminstone till frukost)

Full English i all sin ära, men jag är nog mycket gladare när jag får äta en kontinental frukost. Särskilt när croissanterna serveras med både fikonmarmelad och björnbärsmarmelad.

På tal om marmelad förresten, visste ni att marmalade på engelska används enbart om apelsinmarmelad och marmelad gjord på andra citrusfrukter. Och då finns det oftast också citrusskal i marmeladen. Sockerstinna hopkok av all annan slags frukt och bär kallas jam – eller jelly om konsistensen är mer geléaktig. Det var dagens lektion i marmeladterminologi det.

Och så en bonusfråga: vet ni vem som äter det här landets mest populära marmalade sandwiches?

 

Kommando

Jag måste säga att jag var lite förvånad över att Hannes första tvåordsmening var an-an-an iss (annan hiss) i stället för att handla om något som han vill ha, typ 'kom mamma' eller 'mera mjölk' eller nåt i den stilen. Men idag visade han att han nog kan kommendera också. Mam-mam-mam riti sa han riktigt bestämt när vi satt och ritade och jag i smyg försökte ta en paus och läsa tidningen i stället. Lär vill bli mer av den sorten framöver.