Barnvagnsångest – syskonvagnar

Hör ni alla läsare som har erfarenheter av dubbelvagnar, ståbräden och syskonsitsar – kan ni vänligen dela med er av era bästa tips? Vad har funkat för er, vad har inte varit bra?

Jag håller på bli tokig av allt funderande kring hurudan syskonvagn vi behöver, om vi alls behöver någon. Hittills har mitt vagnfunderande mest handlat om att jag surfat runt på skoj och haft en bra öppningsreplik när jag pratat med nyblivna tvåbarnsföräldrar i lekparken. (Flera gånger har några enkla frågor om vilken modell det är på vagnen och om föräldrarna varit nöjda lett till intressanta diskussioner om allt möjligt.) Men nu börjar det närma sig på riktigt, och snart behöver vi väl faktiskt ett sätt att transportera två barn.

Igår var vi och tittade på Mountain Buggy Duet och Duo. Dessutom tittade vi på en Phil & Teds Navigator. Och idag tittade jag på en Bumbleride Indie Twin. Och alla vagnar verkar bra på sitt sätt, men ingen är perfekt med alla de egenskaper jag skulle önska.

En av de avgörande sakerna är bredden. Vår vagn måste rymmas in i cykelförrådet. Och så vill jag helst att den ska rymmas in i en buss också om där redan åker en vagn från förut. Två av vagnarna vi tittat på klarar detta galant. I Phil & Teds Navigator sitter barnen bakom varann och den är därför smal. Men jag är lite skeptisk till vagnar där barnen åker efter varandra, och den som sitter lägre ner knappt har någon utsikt alls. Dessutom är förvaringsutrymmet nästan obefintligt i Navigatorn då barnet som åker i syskonsitsen lägre ner har sina fötter i förvaringskorgen. Och jag är känd för att släpa med mig massor med saker överallt, så knappast minskar storleken på skötväskan då det föds ett barn till. Den andra smala vagnen är Mountain Buggys Duet som bara är 64 cm bred (lite bredare än vår Emmaljunga singelvagn) trots att barnen sitter bredvid varandra. Men en följd av att den är föredömligt smal på utsidan är att den är smal inuti också. När Hannes provsatt den igår verkade den tyvärr lite trång. Han klagade inte, men det såg lite hopträngt ut. Och då hade vi inte vinterkläder ännu, för att inte tala om åkpåse.

De två andra vagnarna är inte mer än 10 cm bredare, och de borde ännu rymmas in i vårt cykelförrådet. Men jag är inte så säker på att man ryms in i buss tillsammans med en annan vagn. Om nästa buss kommer om tio minuter spelar det kanske inte så stor roll. Men några av bussarna här går bara två gånger i timmen, och att stå ute i ösregn eller snöstorm en halvtimme med två barn och hålla tummarna för att nästa buss som kommer har plats för vagnen verkar nedslående. Då stannar jag hellre hemma. Visserligen kan man råka ut för en full buss också med en smalare vagn, men sannolikheten att man ryms med är ändå mycket större om man inte behöver all vagnplats exklusivt för sitt breda åk. Däremot är det ju förstås bättre plats för barnen i de bredare vagnarna. När Hannes provsatt Bumbleriden idag verkade det finnas helt okej med utrymme kring honom. Och den kändes ändå smidig att köra runt, smidigare än Duon tyckte jag.

Sen är ju priset en annan faktor. De är dyra de här vagnarna, det kommer man inte ifrån. Helst skulle jag köpa en begagnad vagn, men de är också dyra. Om prisskillnaden mellan en ny och en använd vagn är 100-200 euro lägger jag hellre ner lite mer pengar nu, och säljer sen vidare vagnen när vi inte längre behöver den. Då är det ju positivt att andrahandsvärdet är högt.

Ursprungligen hade jag tänkt att vi skulle ha köpt en begagnad Phil & Teds i England. Där fanns det massor av dem och de kostade en bråkdel av vad de kostar i Finland. MEN så råkade min bror som också letade dubbelvagn läsa det här blogginlägget: ”Om man överväger att köpa barnvagn från England ska man vara medveten om att man i England behandlar alla barnvagnar med bromerande flamskyddsmedel, som är förbjudet i Sverige. Det är kemikalier som kan vara cancerframkallande och spädbarn är extra känsliga för dessa kemikalier, de går inte att tvätta bort. Läs mer om bromerande flamskyddsmedel här. Av denna anledningen tycker jag att man i första hand ska försöka köpa vagnen från något annat EU-land. Det är alltså bara i England som detta används.” Grejen är alltså att barnvagnar behandlas som möbler i England, och där är det lag på att möbler ska flamskyddsbehandlas. Det görs i de flesta fall med bromerade flamskyddsmedel, och vissa av dem kan vara cancerframkallande. Tanken på att man ska utsätta ett litet barn för dessa skadliga ämnen låter vansinnig i mina öron, och därför skippade vi genast tanken på att köpa vagn i England.

Samtidigt gör priset på dubbelvagnarna att jag gång på gång funderar på om vi skulle klara oss med de tre (!) vagnar vi redan har, i kombination med ståbräde och kanske syskonsits. Men jag har förstått att ståbräde inte funkar så bra om det är mycket snö. Och så tror jag att Hannes ändå är så liten ännu att det kan behövas en sittplats ibland. Att tänka att han skulle gå själv eller åka ståbräde till exempel till Iso Omena och sen gå runt där i nån timme och gå tillbaka hem kan bli för mycket, helt enkelt. Visserligen tycker han mycket om att gå själv, men med en baby med sig är det väl inte alltid ens möjligt att anpassa sig till Hannes gångtakt. Och så kan det också vara bra att ha en plats att spänna fast honom när man går på stan.

Fram tills igår tyckte jag att Emmaljungas syskonsits skulle kunna vara en bra idé. Men så insåg jag att syskonsitsen ska skruvas fast i sittdelen till vagnen, och inte funkar tillsammans med liggdelen som man använder för babyn i början. Dessutom har syskonsitsen slutat tillverkas i år. Man hittar säkert begagnade ganska lätt, men samtidigt säger väl produktionsstoppet nåt om att det inte varit deras bästa produkt. Dessutom går syskonsitsen enbart i sittläge, man kan inte sova bekvämt i den. Det samma gäller för övrigt också syskonsitsen till Navigatorn. Och Hannes sover ännu eftermiddagssömn, så om man är en hel dag på vift är det bra om han kan sova i vagnen.

Och så är det det här med framåtvända och bakåtvända barn. Helst skulle jag ha båda barnen vända mot mig, men det är omöjligt i de flesta dubbelvagnar.

Just nu är Bumbleriden min favorit, men då den är lite onödigt bred.

Ni märker, jag funderar fram och tillbaka, listar plus och minus och det blir rundgång i resonemangen. Det skulle vara så mycket lättare om man visste hur man kommer att röra sig med två barn. Är vi mycket på vift, eller hålls vi mest i hemknutarna så att Hannes kan gå själv? Hur länge kommer han ännu att sova eftermiddagssömn? Hur mycket snö kommer det i vinter? Kommer vi att åka på resor där vi behöver en smidig dubbelvagn? Hur länge behöver vi en dubbelvagn, är det bara första året eller längre än så? Hur mycket buss kommer vi att åka? Hur ofta ska vagnen packas in i bilen? Hur mycket kommer jag att vara ute och gå längre sträckor med båda barnen? När Hannes var baby gick jag många långa promenader eftersom han sov bäst då vagnen rörde sig – och då kunde jag bära upp liggdelen till balkongen så han fick sova vidare där när vi kom hem. Nu undviker jag att gå ut och gå när han ska sova eftersom jag inte vill bli ute och vänta tills han vaknar. Att bära upp hela vagnen i trappan när man kommer hem är nämligen inget alternativ. Och han sover galant tre timmar då han sover i vagn på balkongen (eller som idag – rekord på fyra timmar i ett sträck) och det är dessutom just nu värdefulla timmar då man vill göra något (såsom att sticka eller skriva långa blogginlägg). Dessutom vågar jag inte räkna med att man kan synka barnen så att de sover samtidigt på eftermiddagen, och det gör vagnpromenaderna ännu mer osäkra.

Bara en massa frågor och inga svar. Som sagt, om ni har tips och tankar om transport av syskon med cirka två års mellanrum så tar jag mycket tacksamt emot.

Bilder från Bumbleride, Mountain Buggy och Phil & Teds.

 

7 tankar om “Barnvagnsångest – syskonvagnar

  1. Erfarenhet har jag ringa, men kom på att det skulle vara intressant att veta hur många tusen meddelanden vi skickat till varann just gällande detta… 😜

  2. Vi skaffade en Baby Jogger City Select då tvåan var på väg för dryga två år sedan. Jag ville ha en vagn som fungerade både som singel och som dubbel. Men inte en phil&teds, just av samma orsaker som du. Och många andra fanns det inte att välja mellan, då jag inte ville ha en vagn för två, som mountain buggyn modellerna. I City Selecten sitter de ju också efter varandra, men inte lika under varandra som i P&T. Dessutom kan man ha ena sitsen vänd mot sej och den andra utåt, då sitter barnen och tittar på varandra. Detta var pop hos oss. Några nack delar, koppan för babyn som byggs av en av sittdelarna är rätt liten. Elin var inte gammal då vi fick byta till sittdelen i liggläge åt henne. Och sittdelen känns kort, men Elin sover i den ännu också om dagarna trots det. Nu är hon 2 år 3 mån och jag planerar att hon ska sova i den vagnen vinter igenom. Hoppas det går att förstå mitt svammel. Inte lätt att förklara. 🙂 Fråga om du undrar över något med CitySelecten. Och lycka till i djungeln av vagnar.

    • Roligt att höra att du har bra erfarenheter av City Selecten. Min brors fru Johanna som kommenterar här ovan fick förra veckan hem sin select, och jag har ivrigt väntat på recensioner då de hunnit köra lite mer med sin nya vagn. Har också själv sneglat på selecten, för just den där egenskapen att man kan ha sitsarna svängda både framåt och bakåt tilltalar mig. Skulle vi vara ute efter en vagn som också funkar som singel skulle den säkert vara vårt främsta alternativ. Men eftersom vi redan har flera singelvagnar av olika slag (en traditionell emmaljunga, en resevagn och en springvagn) som vi är nöjda med, har vi inget direkt behov av en singelvagn till.

      Har du åkt mycket buss med selecten som dubbelvagn? Hur funkar det? Känns den väldigt lång när man kör runt med den i dubbelläge t.ex. i butiker?

      • Visst känns den lång, men snabbt lärde man sej dimensionerna. Ännu längre känns den de gånger jag placerat babydelen längst fram (då Elin sovit och Viggo suttit vaken har det varit mer naturligt så). Men då har vi nog inte kört i butiker, utan bara ute. Det underlättar att framhjulen svänger, samtidigt som det varit vintrarnas räddning att de går att låsa.

        Har inte åkt så mycket buss med vagnen. Eller joo, våra bussar här från Kyrkslätt. Men i så gott som alla har vi alltid fått fälla ihop vagnen och lägga ner den i bagageutrymmet. I tåget har vagnen inte kännats för lång, då det finns de där rullstolsplatserna. De gånger vi åkt normal buss, har vi fått plats, lite längre kommer den ju än en normal vagn.
        Men selecten kanske inte är er grej, då ni har så många singelvagnar redan. Ska bli roligt att höra vad ni väljer till slut. Berätta gärna vad din brors fru tycker om selecten. Känns att det inte är den vanligaste bland syskonvagnar.

        • Tack för svaren! Börjar nog mer och mer kännas som om selecten inte är vår grej, eftersom det främst är en smidig dubbelvagn vi behöver.

          Jag ska låta Johanna själv berätta mer om vad de tycker om vagnen. Hittills har jag förstått att de tycker att den är fenomenal som singelvagn, men rätt tung att köra då båda barnen är med.

  3. Nu kommer mina tankar 🙂
    På det stora hela är jag mycket nöjd med vagnen. Liksom Heidi, velade jag ganska mycket av och an, men insåg tidigt att det inte var en bred vagn vi ville ha, utan en där de åker efter varandra, eftersom vi mest rör oss i stan. Skulle vi ha bott på landet, eller lite mindre i centrum, tror jag jag hade föredragit det andra.

    Vi väntade länge på att få vagnen, och då den äntligen kom var jag såklart superivrig, men blev nog först ganska besviken. Det var antagligen för att jag hade lite felaktiga förväntningar. Vi har från tidigare en Baby Jogger City Mini4, och Selecten var ju inte alls lika smidig och lättkörd som den (som jag på nåt sätt föreställt mig). Var chockad över hur tungt det var att skuffa Selecten, men insåg sedan att vikten ju trots allt är nästan det dubbla då man ska skuffa två barn, så det är ju inte mer än logiskt att det är tungt. Svår att styra var den också i början, men det berodde antagligen på otränade sidomagmuskler och på att jag hade handtaget i lägsta läget (höjde till högsta och det ger bättre vinkel). Nu går det med andra ord mycket bättre.

    I början låste sig högra framhjulet av sig själv, alltså från svirvel till fast, men det har nu inte hänt på länge. Gillar bromsen mycket, så skönt att låsa och låsa upp med handen.

    Läste innan att den är tung att ta sig över trottoarkanter, till och med riktigt låga sådana, och håller med där. Men det är ju en ganska liten manöver man gör med foten för att få den extra hjälp som behövs.

    Vår Wiggo sover ännu i liggdelen, men han börjar nu vara för lång för den (5 månader gammal, 66 cm) men är nog nöjd över att vi köpte liggdel också. Skulle inte ha känts bra att ha honom i sittdelen från början. Dessutom använde han liggdelen som säng då vi var på resa i december. Och utan vinterkläder och sovpåse skulle han nog kunna använda liggdelen ett tag till tror jag. Han sover nu tvärs över från hörn till hörn, så det ger ju någon centimeter extra 😉 Har ändå inte tyckt att liggdelen är ovanligt liten, den är lika lång som Brios.

    Som resevagn var den riktigt bra! Vi var till Dubai, så det var ju en hel del taxiåkande, men då det är så smidigt att koppla loss och på de olika delarna, och vika ihop den, var det inga problem. Dessutom tar den förvånansvärt lite plats då man kan rada allt på och i varann. Och korgen under är ju superrymlig, så skötväska, extra kläder, strandleksaker, handdukar, mellanmål osv. rymdes allt utan problem.

    Vi bytte till ett annat babyskydd för att det skulle passa till vagnen, och även det är ett beslut jag är nöjd med. Det är inte så jättemånga gånger ännu som vi haft användning för just den funktionen, men det har verkligen varit guld värt dessa gånger.

    Det som skrämde mig mest innan, och som jag tycker att talar till Selectens nackdel i jämförelse med Phil&Teds är längden på ekipaget. Jag upplevde, och upplever nog ännu också, att vagnen är så otroligt lång! Lite har jag förstås vant mig, och vi har nog rymts överallt där vi velat, men ändå… Också som singelvagn är den ju en del längre än andra vagnar, men om man skuffar in handtaget blir det förstås lite kortare. Buss har vi åkt en del, och vi har alltid fått plats. Lite trixas har det varit ibland om vi varit flera vagnar, men det har alltid ordnat sig 😉

    Är också otroligt nöjd med att man kan vrida och vända på stolarna lite hur man tycker, beroende på vem som åker var och vem som skall sova. Har också gått bra att vända på stolen medan Wilmer suttit i, även om man egentligen inte ska göra så. Som Anni skrev så har det också hos oss varit mycket pop då barnen varit vända mot varandra, antingen så att Wilmer tittat ner på Wiggo i liggdelen, eller så att Wiggo suttit framtill i babyskyddet och tittat bakåt på Wilmer som suttit och tittat framåt. I den kombinationen har de nästan ansiktena på samma höjd, vilket de gillat (och Wilmer har tyckt att det är superskoj att riva strumporna av Wiggo…)

    Som springvagn med ett barn i har jag använt vagnen några gånger, och funkar med den fart jag har. City Minins framhjul har börjat skaka vid för höga hastigheter, men det har inte hänt med Selecten även om framhjulen är lika stora (har väl inte sprungit lika snabbt ännu… eller så är tyngden annorlunda placerad). Och det kanske inte sku hända om man låste hjulen, det har jag inte testat.

    Suffletten på stolen är stor, men då jag är bortskämd med Minins sufflett tycker jag många gånger att den kunde komma ännu längre ner då jag fäller ner sätet för att Wilmer ska sova. Och att ha suffletten utfälld ens lite då Wilmer åker och ser sig omkring funkar inte alls, han skuffar den genast tillbaka för att se bättre. På Minin kommer han inte åt att ändra på suffletten själv. Tittluckan på suffletten har magneter, vilket är bättre än Minins kardborreband (som kunde väcka Wilmer då han precis somnat och man ville kolla läget), men sen igen har plastet man tittar igenom ett ”nät” antagligen för att inte solen ska lysa på barnet och det gör att det är i det närmaste omöjligt att se barnet genom tittluckan om man inte sätter ögonen helt fast i nätet.

    Justeringsmöjligheter finns på både fotstödet och suffletten, så det ger lite mera tillväxtmån, det gillar jag.

    Gunget är inte alls lika bra som t.ex. på våran Brio, men det har inte stört barnen.

    Då det regnade rann det en hel del vatten ner på det lägre barnet och in i varukorgen, men hur detta är på andra syskonvagnar vet jag inte. Kändes ju inte så trevligt, men är väl inget man kan göra något åt. Vi har Tullsas regnskydd, ville inte ha Baby Joggers egna då de är genomskinliga.

    Ja, vad annat… I det stora hela är jag mycket nöjd med vagnen, speciellt nu efter att jag lärt känna den ordentligt. Vissa småsaker tycker jag inte om, men man kan väl inte få allt 🙂 Är glad att vagnen fungerar både som singel och som dubbel, och att den är smal, det var de två kriterier som vi utgick ifrån då vi började jaga vagn.
    Men som vi konstaterat med Heidi många gånger – man är väl alltid nöjd med det val man gör, eftersom man ju inte har erfarenhet av något annat 🙂

    Frågor? Kommentarer? 🙂

Lämna en kommentar