Monaco

Det blev visst en liten bloggpaus. Hupsis, oho! Men vi är kvar, har det bra och fortfarande varmt och skönt.

Senaste fredag var momi och moffas första hela dag här. Vi traskade iväg till järnvägsstationen.

Hannes fick låna moffas lippis. (Hur det nu kom sig blev alla hans lippisar hemma, och nu behövde han absolut en egen.)

På tåget. Skönt att för omväxlings skull ha med någon annan som underhåller killarna.

En av de vackra, detaljrika väggmålningarna i utkanten av Nice. Tyvärr förstör den stora reklamen lite av effekten, men tjusigt är det ändå med påmålade balkonger och människor och hela faderullan.

Vi steg av tåget i Monaco. Nytt land för de flesta i sällskapet, bara mannen hade varit här förut. Monaco blev det femte landet förutom Finland som Amos varit i och nionde landet förutom Finland för Hannes. (Själv hade jag hunnit fylla sju innan jag var utomlands för första gången.)

Monte Carlo ser litet och behändigt då man ser det på kartan. Men det man inte ser på kartan är höjdskillnaderna. I verkligheten är det backe upp och backe ner. Överallt.

Vissa åker väldigt snabbt runt i staden.

Andra tar det långsammare. Vi valde det långsammare sättet. Men först skulle vi promenera upp till gamla stan därifrån turisttåget avgick.

Casino i Monte Carlo (budgetversionen – en matbutik).

Hamnen, Port Hercule.

Vackert, vackert med bergen i bakgrunden.

En hiss upp, promenad, en annan hiss upp. Bra att hålla koll på kartan efter Ascenseur public, för hissarna underlättar promenerandet väldigt mycket.

De monegaskiska trottoargubbarna har stil minsann. Och stolt hållning.

Chemin des Pêcheurs.

Där nere fanns en liten strand.

Oceanografiska museet – vilken mastodontisk byggnad.

Hannes gick förvånansvärt långt.

Ombord på sightseeingtåget.

Tuff, tuff.

Igen en hamn med en massa vita tält som skymde utsikten. Också här skulle det vara boat show, precis som i Cannes.

Le petit train, och en marsch för att uppmärksamma Alzheimer.

Amos satt blickstilla hela tågresan, det enda han gjorde var att ändra greppet om sladden till mina hörlurar.

Casinot i Monte Carlo, den äkta versionen.

Härliga färger på husen.

Palais Princier.

Cathédral.

Och sedan tog sightseeingrundan slut. Var absolut värt att åka turisttåget. Man fick se mycket och sparade oerhört många steg i trappor eller uppförsbackar (och tid också förstås) jämfört med om man hade försökt promenera runt för att kolla in det samma.

Härliga, smala gränder i Gamla stan, Le Rocher.

Det kom några droppar regn, och vi sökte oss för säkerhets skull under tak på en uteservering.

Lunchdags. Hannes har lärt sig mycket under vår vistelse i Frankrike, bland annat att sitta med benen i kors och dricka ur vinglas.

Verkligt god mat. Skalsdjursrisotton och pastan med pesto var superbra, trots att vi var mitt i turistkvarteren.

Mysiga kvarter.

Hannes fick en egen lippis.

Jardins Saint-Martin, på jakt efter en lekpark som turistinfon pekat ut på kartan.

Kaktusar av alla de slag.

Vilken utsikt.

Och en vaktfågel. (Johanna: Trut? Mås? Oiseau vadå?)

Port de Fontvieille.

Hittade absolut ingen lekpark, men nog flera fina statyer.

Och ett residens för insekter.

Oceanografiska museet från en annan vinkel.

Sedan promenerade vi tillbaka ner från gamla stan.

Snabbstopp på en liten lekplats vi bongade från turisttåget.

Eftermiddagskaffe på pâtisserie.

Populär famn.

Stärkta av kaffe och kakor började vi promenera upp mot Casino.

Moffa och Hannes bongade bilar. Här var det lite annat än Renault, Renault, Peugeot, Citroën.

Ett lustigt gult fordon åkte också förbi.

Vi gick in i Casinot så långt man kom utan att behöva betala inträde. Spelade inte alls, jag som överhuvudtaget inte gillar spelautomater tyckte definitivt inte att det var värt att betala tio euro inträde för att få lägga en slant i en enarmad bandit.

Hôtel de Paris som ligger precis bredvid casinot.

Hela Place du Casino kändes så absurt på något vis. En livsstil så oändligt fjärran. Mängder med lyxiga bilar, värsta jetsetlivet och summor det spelas om som man inte ens kan föreställa sig. Och så en hel massa turister där med kamerorna i högsta hugg.

Jag blev (förstås) förtjust i den enorma spegeln vid fontänen.

Café de Paris.

Den berömda kurvan på formulabanan.

Där satt jag i parken Jardins du Casino och ammade, och hörde hur Ferrari efter Ferrari gasade upp i backen. Igen en av de där amningsutsikterna jag kommer att minnas. (Och nej, det är ingen Ferrari på bilden.)

Där fanns också en spegel.

Monaco är ett säkert ställe. Där finns en polis på sextio invånare och övervakningskameror precis överallt.

 

Alltså de här höjdskillnaderna, jag blir inte klok på dem. Undrar just hur det skulle vara att bo på ett ställe som är så svårframkomligt då man går. Ja, undrar överlag hur det skulle vara att bo i Monte Carlo.